Europadomstolen har sagt att fack och arbetsgivare måste ta ansvar för sina övertramp. Därför lämnar i dag sex trädgårdsanläggare i Skåne - från vänster på bilden: Anders Fisch, Lars Johansson, Anders Nilsson, Klas Bille, Peter Nilsson och Stefan Nilsson - in stämningsansökningar till Skogs- och Lantarbetsgivareförbundet, SLA, och Svenska Kommunalarbetareförbundet, Kommunal.
Trädgårdsanläggarna har under många år tvingats betala 1,5 procent av lönen - cirka 400 kronor i månaden - i så kallade granskningsavgifter till Kommunal. Detta trots att de har valt att inte vara med i facket.
Nu begär de pengarna tillbaka av Kommunal. Det handlar om vardera 8 000 till 18 000 kronor. Dessutom kräver trädgårdsanläggarna ideellt skadestånd om vardera 50 000 kronor av Kommunal och SLA gemensamt. Båda parter har undertecknat det kollektivavtal som reglerade granskningsavgifterna, och delar därmed ansvaret för konsekvenserna.
Det finns cirka 2 000 trädgårdsanläggare i Sverige. Förr utfördes detta slags arbete ofta på ackord. Men numera gäller i regel fasta löner, och det finns inte behov av den gamla sortens lönegranskning.
2006 erkände Kommunal att man inte hade utfört någon granskning på det Helsingborgsföretag där tre av de sex trädgårdsanläggarna arbetar. En del pengar betalades tillbaka, men långt ifrån allt. Någon rättighetskränkning erkändes inte.
I februari 2007 underkände Europadomstolen de granskningsavgifter som gällde på byggområdet - Evaldsson-målet. Redan den bristande insynen i systemet ansågs strida mot Europakonventionen, som är svensk lag sedan 1995.
Som en direkt följd av domen avskaffades granskningsavgifterna för både byggnadsarbetare och trädgårdsanläggare. Men någon ersättning till de tusentals personer som i åratal har tvingats betala de olagliga avgifterna var det inte fråga om.
Är det verkligen förenligt med den svenska modellen att tvinga oorganiserade att betala förtäckta medlemsavgifter till fack eller arbetsgivarorganisationer?
Kärnan i den svenska modellen är att staten inte reglerar löner och andra villkor genom lag, utan att makten över dessa frågor har delegerats till fack och arbetsgivare.
Kollektivavtalet mellan Kommunal och SLA omfattar således även de trädgårdsanläggare som inte är med i facket, och fram till våren 2007 inkluderade det granskningsavgifter.
Det är fullt tillåtet att på det här sättet delegera makt över arbetsmarknaden till privata parter. Däremot ger Europakonventionen ett minimiskydd för mänskliga rättigheter och sätter gränser för hur man får behandla anställda och företagare.
Föreningsfriheten i Europakonventionen innebär att alla har rätt att bilda och ansluta sig till föreningar och att dessa föreningar har rätt att verka fritt. Men den innebär också att ingen ska tvingas tillhöra eller stödja en förening eller straffas om man väljer att stå utanför. Det är inget fel i sig att Kommunal har en politisk agenda - men det är fel att personer som valt att inte vara medlemmar ska tvingas stödja den ekonomiskt.
Redan 1998 sa Arbetsdomstolen att Europakonventionen kan ge ett skydd mot privata parter på arbetsmarknaden, inte bara mot staten. Och Europadomstolen har i flera domar betonat att fack och arbetsgivare i en modell som den svenska måste ta ansvar för sina egna övertramp.
I trädgårdsanläggarfallet har Kommunal fått alla pengarna från granskningsavgifterna. Och efter Evaldsson-domen var det till slut arbetsgivarsidan som krävde att avgifterna måste bort.
Men detta hindrar inte att båda parter har ett delat ansvar - både moraliskt och rättsligt - för vad som faktiskt har stått i kollektivavtalet under alla dessa år, och de konsekvenser som detta har fått för enskilda. Därför måste kraven även rikta sig mot arbetsgivarorganisationen.
Om trädgårdsanläggarna får rätt får det betydelse för tusentals anställda på den svenska arbetsmarknaden.
GUNNAR STRÖMMER
CLARENCE CRAFOORD
