I Sverige lever många i tron att flyget utgör en av de största klimatbovarna i samhället. Sanningen är en helt annan. Hård konkurrens och intensiv kostnadsjakt inom flyget har under ett stort antal år inneburit kraftfulla effektiviseringar och stora förbättringar för miljön. Under de senaste 40 åren har utsläppen per flygpassagerare minskat med hela 70 procent. Flygbolagen som betjänar den svenska marknaden har bland annat beställt flygplan för mångmiljardbelopp med syfte att erbjuda fler människor möjlighet till effektiva förbindelser samtidigt som den samlade klimatpåverkan minskar.
Flyget omställning till förnybara bränslen har börjat. Det är bara en fråga om hur lång tid det tar innan flygplanen drivs av andra bränslen och en klimatneutral flygplansflotta blir verklighet.
Tyvärr återspeglas den inställning som finns inom flyget inte av ett motsvarande politiskt engagemang. Istället pågår en osaklig och oinformerad diskussion om ekonomiska styrmedel som dels snedvrider konkurrensen mellan trafikslagen och dels försämrar möjligheterna för branschen att fullfölja de klimatinitiativ som tagits. Den politiska diskussionen präglas till och med av förslag på åtgärder som minskar flygets utrymme för miljöförbättrande åtgärder.
Vi uppmanar därför miljöminister Lena Ek att ta initiativ till svenska satsningar på forskning och utveckling av förnybara bränslen för storskalig produktion.
Flyget står för mindre än två procent av världens koldioxidutsläpp. Vid en jämförelse genererar det samlade svenska inrikesflyget mycket mindre utsläpp än hastighetsöverträdelserna på Sveriges vägar! Naturligtvis ska utsläppen av klimatpåverkande gaser fortsätta minska.
Vi som är verksamma i branschen minns hur den koldioxidskatt som fanns på inrikesflyg i Sverige fram till 1995 ledde till att fler valde bilen istället, med ökade utsläpp som följd. Det är heller ingen slump att flera länder avskaffat flygskatter då den samhällsekonomiska skadan blivit stor och eventuella klimatvinster uteblivit. En läxa som vi bara borde behöva lära oss en gång. Dessutom menar Konkurrensverket att en sådan skatt medför en risk att samtliga transporter i Sverige blir dyrare för resenären, oavsett vilket trafikslag man väljer.
Häromdagen diskuterades Sveriges nationella färdplan för ett land utan klimatutsläpp 2050. Vi inom flyget är övertygade om att vi är en del av den framtiden och vi vet att de sociala, ekonomiska och kulturella utbyten som flyget möjliggör varje dag också är en del av den framtiden. Ytterst handlar det ju även om framtida affärsmöjligheter och Sveriges konkurrenskraft.
Vad krävs då för att tillgodose behovet av både effektiva förbindelser och samtidigt minska de resurser som används? Vi menar framförallt att den politiska diskussionen måste utgå från hur man kan skapa förutsättningar för flyget att uppfylla de krav om minskad klimatpåverkan som inte minst resenärer ställer mot oss. I fallet med förnybara bränslen till flyget finns det fantastiska möjligheter framöver.
Flygets infrastruktur är begränsad och överskådlig, tekniken finns till stor del tillgänglig och de befintliga flygplanen kan flyga fullt ut med icke-fossila bränslen. Det krävs alltså ingen stor omställning. Vad som saknas är ett kommersiellt gångbart bränsle vars tillgänglighet måste säkerställas så att inte andra transportslag tränger ut flyget. Därför måste särskilda resurser riktas mot att snabbt vidareutveckla de hållbara biobränslen som det forskas kring samt möjliggöra en storskalig produktion.
Men framförallt krävs det en politisk förståelse och vilja att se flyget som en del av en hållbar utveckling. Därifrån kan diskussioner och kunskapsutbyten mellan näringsliv och samhälle äga rum. Om dessutom objektiva ramverk kan tillkomma är vi övertygade om att ett Sverige utan egna utsläpp 2050 kommer vara mer konkurrenskraftigt än någonsin tidigare.
Rickard Gustafson
koncernchef för SAS
Björn Kjos
VD för Norwegian
Knut Solberg
koncernchef, Braathens Aviation
Torborg Chetkovich
koncernchef, Swedavia
