ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
Stephan Adamenko, 84, växte upp i Sovjetunionen och medverkar i Levande historias utställning om kommunismens brott "Lillebror ser dig". Han är mycket kritisk till Jan Myrdal-sällskapets Lenin-pris som i går delades ut till Mattias Gardell. Foto: Fredrik Sandberg/Scanpix
Stephan Adamenko, 84, växte upp i Sovjetunionen och medverkar i Levande historias utställning om kommunismens brott "Lillebror ser dig". Han är mycket kritisk till Jan Myrdal-sällskapets Lenin-pris som i går delades ut till Mattias Gardell. Foto: Fredrik Sandberg/Scanpix

"Gardell borde lämna tillbaka kommunistpriset"

ANNONS:
I går tilldelas Mattias Gardell, Uppsalaprofessor i religionshistoria, Jan Myrdals stora pris "Leninpriset" som ska främja en "humanistisk kultursyn". Stefan Adamenko förlorade två bröder under Lenins skräckvälde och en broder under Stalins svält - nu vädjar han till Gardell att lämna tillbaka priset. "Priset är ett missbruk av begreppet humanism", skriver han.
I går belönades religionshistorikern Mattias Gardell med Jan Myrdal-sällskapets stora pris Leninpriset. Namnet anknyter till det pris som delades ut i Sovjetunionen från 1925.
"Ett uttryck för en bred humanistisk och socialistisk kultursyn, som i dagens svenska offentlighet är i det närmaste utraderad. Detta vill vi genom priset i någon mån försöka motverka", skriver Jan Myrdal-sällskapet.
Att döpa ett pris efter Lenin och dela ut det i humanismens namn är ett missbruk av begreppet humanism.
Jag hoppas att Mattias Gardell tar sig tid att läsa min berättelse.
Jag heter Stephan Adamenko och föddes i Ukraina 1925.
1917, efter första världskriget, bröt revolutionen ut i gamla Tsar-Ryssland. Tsar Nikolaus II med sin så kallade Vita armé förlorade och bolsjevikerna, som kommunisterna kallades, med Röda armén vann.
Lenin förstatligade alla företag och banker. Ekonomin försämrades starkt. Levnadsvillkoren blev dåliga. Första hungersnöden bröt ut 1921 och många människor dog, bland dem mina bröder.
Nya ekonomiska politiken - NEP - skapades för att försöka rädda situationen.
Efter Lenins död 1924 tog Josef Stalin makten och styrde Sovjetunionen med hård och brutal hand. NEP avskaffades.
1929 kom ett ukaz, ett påbud från Högsta sovjets presidium, att kollektivisera jordbruket. Alla bönder tvingades att lämna ifrån sig allt; jord, skog, boskap och redskap till kolchoser, kollektivjordbruk, helt utan ersättning.
Det blev naturligtvis protester. Då kallades de för kulaker, rika bönder, och folkets fiender och skickades till olika Gulag-läger i Sibirien och andra platser. Eller så blev de arkebuserade.
Kollektiviseringen gick trögt. Bönderna tvingades därför med alla medel att gå med i kolchoser. 1932 skickades så kallade speciella brigader som gick från hus till hus och tog bort allt ätbart.
Hittades nedgrävd mat dömdes man direkt, utan domare, enligt 58:e paragrafen 10:e kapitlet, till folkets fiende och hela familjen förvisades till Sibirien på minst tio år. Det kom en bil, ofta tidigt på morgonen, och arresterade människor och förvisade dem till Gulaglägren. Bilen kallades "Svarta korpen".
Hungersnöd bröt ut. Folk började vandra och gjorde allt för att få lite mat. Man såg fler och fler människor med svullna ben och barn med svullna magar. Jag själv var ett sådant barn. Det fanns inga kläder eller skor. Så man tog en potatissäck, klippte hål för huvud och armar och band runt ett snöre runt midjan och jag var "klädd".
På våren 1933 sprang jag med min syster på åkrar och plockade förra årets ruttna potatis, som min mamma torkade och gjorde potatismjöl av, som hon blandade med bark och bakade "bröd". Vi plockade ogräs och grävde mask för att koka soppa på.
Folk fångade hundar och katter för att äta. Man såg människor ramla ihop döda på gatorna. Ingen orkade begrava dem. Kannibalism bröt ut. De starka fångade de svaga, slaktade dem och åt upp dem. Man kunde till och med köpa människokött på torget.
Det dog cirka sju miljoner människor av svält i Ukraina 1932- 33, bland dem min lillebror.
Nästa order kom att förbjuda religionen. Karl Marx har ju skrivit att "religionen är opium för folket". Kyrkor revs, präster och troende människor arresterades och förvisades till Gulaglägren.
Nästa ukaz var att införa angiverilagen. Det propagerades att man skulle lyssna noga på arbetsplatserna, i skolor samt i hemmen och rapportera, för fienden finns överallt.
Man var rädd att prata med kompisar. Pappor och mammor drog sig för att tala med sina barn, av rädsla för att bli förvisade till Sibirien. Man skapade "hjältar" som pojken Pavel Morozov, som angav sin egen far. Man byggde till och med ett monument över honom. Många barnhem och skolor fick hans namn. Det blev stora rensningar av intelligentia 1937- 38, bland lärare, officerare och tjänstemän.
Angivare angav angivare och ofta hamnade de i samma Gulagläger.
Så fortsatte livet i Sovjetunionen med terror och rädsla tills kriget bröt ut mellan Nazi-Tyskland och Sovjetunionen 1941.
Av respekt för kommunismens offer vädjar jag till Mattias Gardell att lämna tillbaka priset som en markering för mänskliga rättigheter. Vad kan annars bli nästa pris, Stalins eller Pol Pots pris, eller rent av Adolf Hitlers pris?

STEPHAN ADAMENKO
Stephan Adamenko är pensionerad brukstjänsteman. Han medverkar i Levande
historias utställning om kommunismens brott ”Lillebror ser dig”.
Mejla Skriv ut
Rätta text- och faktafel
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
DEBATT
ANNONS:
Mest lästa om debatt
ANNONS:
Fler mest lästa om debatt
ANNONS:
Sidan 4: Debatt
SPORT
Senaste nytt
NÖJE
ANNONS:
ANNONS:

Rapportera textfel

Tack för att du hjälper oss att rätta fel. Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel. Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Felaktigt mejl
Du måste fylla i en kommentar: