Sveriges Radio har i programserien "Kris i skolan?" granskat utbildningsminister Jan Björklunds påståenden om "fallande kunskapsnivåer och världens största oordning" i skolan.
Reportagen har väckt starka reaktioner och Jan Björklund har fått utstå mycket kritik för sina uttalanden och användning av statistik.
Men det är inte bara Jan Björklund som visat prov på brister i statistisk slutledningsförmåga.
I programmet riktades kraftfull kritik mot Björklunds förslag till nytt betygssystem. Björklund föreslår fler betygssteg och betyg från årskurs sex. Enligt Sveriges Radio saknar förslaget stöd i forskningen "Professorer tvivlar på betygssystem" rapporterade Ekoredaktionen.
Nyhetsinslaget refererade till Kris i skolan-redaktionens enkät till "123 professorer i utbildningsvetenskap". "Det finns inga belägg för att betygen i sig skulle höja kunskapsnivån", slog Christian Lundahl, doktor i pedagogik i Uppsala, fast i radion.

Men Sveriges Radios undersökning är så undermåligt utförd att det inte går att dra några slutsatser alls. Som professor emeritus i pedagogik är det min plikt att slå larm om dessaelementära brister, i synnerhet som undersökningen fortsätter att leva ett liv i spalterna som om den vore pålitlig.
I undersökningen tillfrågades 123 "professorer i utbildningsvetenskap" om vad de anser om vissa frågor. En frågegrupp gällde sanktioner, en annan nationella prov i årskurs tre, en tredje statens skolinspektion, en fjärde betyg från årskurs tre.
Men det var bara 71 "professorer" som svarade. Det talas om "professorer" i "utbildningsvetenskap". Inget sådant enskilt universitetsämne existerar.
Enligt Vetenskapsrådets utbildningsvetenskapliga kommittés rapport 2005 kan begreppet utbildningsvetenskap innehålla allt från delmoment i lärarutbildningen som läsundervisning till kommunal vuxenutbildning.
Begreppet används av högskolorna för moment som arbetsvetenskap, lärarutbildning, pedagogik, ämnesdidaktik, idrottsvetenskap och hushållsvetenskap. Här måste man sålla. Men någon definition eller redovisning av vilka moment avses i undersökningen redovisas inte av Sveriges Radio, vilket är milt uttryckt slarvigt. De ämnen som specifikt sysslar med utbildning heter pedagogik och didaktik.

De flesta i undersökningen var inte heller professorer. Det kanske finns 15 till 20 ordinarie professorer på full tjänst i pedagogik och möjligen lika många i didaktik. Därutöver finns ett antal lektorer och andra som efter prövning har kunnat ansöka om professorstitel. De har kvar sina vanliga arbetsuppgifter och lön och fullgör inte huvudsakligen professorsuppgifter. Det räcker ändå inte till 123 "professorer". Inte ens Sveriges Radio hittade en riktig professor att intervjua. Av två i programmet intervjuade "professorer" var en filosofie doktor och en docent! Inte alls äkta professorer med andra ord. Att Sveriges Radio intervjuat 123 "professorer" är alltså inte sant. Man har intervjuat 71 personer med blandad kompetens.
Dessutom redovisas inte någon fullständig analys av bortfallet. Vilka har inte svarat, och - viktigast - varför? En grupp om 17 till18 personer vet man inget om och har heller inte bekymrat sig om att följa upp.
Däremot hade det varit intressant att veta hur den lilla gruppen av ordinarie professorer skulle besvara frågorna.
Minst lika graverande är att undersökningen uppvisar ett gigantiskt bortfall: 42 procent! 71 personer har besvarat enkäten av 123. Det vill säga cirka 58 procent. En så dålig svarsfrekvens gör undersökningen fullständigt otillförlitlig.
Men enligt Sveriges Radio går det ändå "att se vissa indikationer och tendenser hos professorerna, som rör förändringarna inom den svenska skolan." Att påstå det är att närmast ljuga med statistik.

Även redovisningen av resultat är undermålig. Sveriges Radio räknar procentuella andelen svar uteslutande på dem som svarat. Detta är otillåtet och ovetenskapligt. Man måste räkna andelar av hela undersökningsgruppen. Då får man helt andra siffror.
Sveriges Radio anger att cirka 72 procent svarat nej på frågan om tidigare betyg och fler betygssteg ökar elevernas kunskap. 72 procent av de 71individer som svarat på enkäten blir cirka 51 individer. 51 i procent av alla 123 individerna är knappt 42 procent som svarat nej i stället för påstådda 72 procent. Det är en minst sagt väsentlig skillnad.
Sättet att ställa frågor är också tveksamt som vetenskaplig metod. Man låter tre av fyra frågor omfatta flera olika aspekter. Detta sänker starkt den statistiska tillförlitligheten. Enkla, entydiga frågor har mycket högre tillförlitlighet. Låg tillförlitlighet i frågorna i kombination med det omfattande bortfallet gör att man skulle kunna få helt andra resultat om man gjorde om undersökningen.
Sveriges Radios så kallade undersökning är alltså en blandning av ofullständigheter, felaktigheter och ren osanning. Det är väl magstarkt från en redaktion som anklagar motparten för felaktig statistik.
Jag hoppas verkligen att Sveriges Radio inte medvetet försökt förleda sin publik.

Lars Henric Ekstrand
Lars Henric Ekstrand, 75, är professor
emeritus i pedagogik vid Malmö lärarhögskola.