ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
HAR FRAMTIDSTRO. Se inte på Sverigedemokraternas väljare som en förlorad grupp - det går att vinna över dem till ett humanistiskt parti, skriver Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin. Foto: Sven Lindwall
HAR FRAMTIDSTRO. Se inte på Sverigedemokraternas väljare som en förlorad grupp - det går att vinna över dem till ett humanistiskt parti, skriver Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin. Foto: Sven Lindwall

Fridolin: SD:s väljare är som du och jag

ANNONS:

I dagarna mellan jul och nyår satt vi några gamla vänner och pratade när diskussionen kom in på politik. En av dem sa att han funderar på att rösta på Sverigedemokraterna. Inte för att han har något emot invandrare, egentligen. Och inte för att han litar på SD att göra något åt hans situation. "Men då får de i Stockholm i alla fall se."

Jag är glad över att han inte sa "Då får du i alla fall se."Men det är inte helt omöjligt att han tänkte det.

Det uppstod en sådan där tystnad som det gör när man väntar sig att någon ska börja vifta med rasistkortet. Men jag gjorde inte det. Jag visste ju att det inte var det som var problemet.

Vi befann oss i en del av Skåne där de nedlagda industrierna står tomma som monument över chanser man inte längre har och det märktes när vi talade om vad vi skulle göra när helgledigheterna är över. Vi var två som har jobb, en som inte har jobb och två som nästan har det, på det sättet man nästan har jobb nuförtiden: En jobbar tillfälligt via ­bemanningsföretag på ett bygge, en är spring­vikarie i äldreomsorgen.

 

Själv skulle jag tillbaka till riksdagen efter ett halvårs pappaledighet. Där talar man om att vi här byggt skyddsvallar mot krisen i Europa. Men de vallarna har vännerna runt bordet i mellandagarna inte sett mycket av. De tillhör inte samhällets mest utsatta, de är som jag och jag är som dem. Vi är runt de trettio, hälften av oss har barn, en bor kvar hemma. Alla har vi ­räkningar att betala, och arbetslösheten lurar ständigt om hörnet. Om inte för oss själva, så för våra vänner.

Otryggheten är dyr. På flera sätt. Att ­förlora en generation för arbetsmarknaden är ­samhällsekonomiskt kostsamt. Att förlora människor till hopplöshet kan bli demo­kratiskt kostsamt.

Det finns de som tror att främlings­fientligheten växer när många människor tvingas fly, och kommer hit från andra länder. Det är inte min erfarenhet. I tider när människor i Sverige har fått en ärlig chans till jobb och framtidstro, har vi också kunnat hjälpa många människor i och från andra delar av världen. Men när uppgivenheten slår rot, sprider sig misstänksamheten mellan människor.

I Finland har det nationalistiska partiet Sannfinländarna fått stort stöd, bland annat på en invandrarfientlig politik. Detta trots att det inte finns särskilt många invandrare i Finland. Men även Finland har arbetslöshet och även Finland har drabbats ekonomiskt av krisen.

Rasismen är inte en kostnad för att människor passerar gränser, rasism är en kostnad för en misslyckad ekonomisk politik. Och så länge politiken misslyckas så kvarstår kostnaden.

 

Jag hör ibland, oftast på möten i Stockholms innerstad, att jag som miljöpartist inte ska bry mig om sådana som röstar på SD. Att de är förlorade, aldrig kan vinnas till ett humanistiskt parti. Och givetvis finns det mörkermän i de kretsarna, troende rasister och extremister som det inte går att nå. Men många andra SD-väljare har ju samma bakgrund som jag själv, det är människor jag känner och som ibland dyker upp när man ordnar politiska möten hemmavid. Och om jag själv nu röstar på Miljöpartiet och tror att gröna lösningar kan ge jobb och framtidstro i Sverige, varför skulle jag inte prata med grabben som växte upp några hus bort om att också han kan rösta på Miljöpartiet?

Då handlar en del av det som behöver sägas om humanism och alla människors lika värde. Men vi måste också visa att det finns ett ­annat ­politiskt alternativ, en annan väg att gå, än den som handlar om att sätta människa mot ­människa. Segern för humanismen kan bara komma ­genom en seger också för det humanistiska samhället, genom att vi faktiskt bryr oss om och tar hand om varandra.

Den som leker med rasismen leker med en eld som kan förtära samhällen och civilisationer. Men vi kan inte helt skrämma bort rasismen bara genom att visa på dess faror. Om folk inte har jobb och bostad så måste vi också visa hur vi kan skapa vägar till jobb och bostad. Det är inte lätt, men hopplöshet och utsatthet är inget man kan resonera med. Hopplöshet och utsatthet måste mötas med hopp och verklig tro på framtiden.

 

GUSTAV FRIDOLIN

Språkrör för Miljöpartiet, riksdagsledamot för Göinge och folkhögskollärare.

Mejla Skriv ut
Rätta text- och faktafel
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
Fler mest lästa om debatt
ANNONS:
ANNONS:

Rapportera textfel

Tack för att du hjälper oss att rätta fel. Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel. Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Felaktigt mejl
Du måste fylla i en kommentar: