Vackra ord utan substans och benhårda påståenden helt utan belägg. Så brukar biståndsdebatten se ut. Det karakteriserar också socialdemokraten Kenneth G Forslunds artikel (Sidan 4, 27/12).
Forslund betonar skillnaden mellan kortsiktig välgörenhet och långsiktig utvecklingspolitik. Men han skriver inte ett ord om vad utveckling är, om utvecklingens förutsättningar och mekanismer eller om vår förmåga att med bistånd påverka dessa i positiv riktning.

Ändå avfärdar Forslund i en handvändning den omfattande internationella debatten om biståndets negativa biverkningar. De forskare som varnat för att biståndet ökar korruption och vanstyre, minskar sannolikheten att mottagarlandet ska bedriva en utvecklingsvänlig politik, stimulerar väpnade konflikter, minskar behovet av ekonomiska reformer och försvårar uppkomsten av en väl fungerande demokrati har alla fel. Varenda en. För det har Socialdemokraterna ett stämmobeslut på. I stället för seriösa analyser får vi medialt anpassade repetitioner av respektive partis program. Det är tröttsamt.
Forslund nämner att behoven på Haiti fortfarande är stora. Han kunde nämnt Etiopien, en marxist-leninistisk regim som inte bara godtyckligt fängslar svenska journalister utan som enligt Human Rights Watch och BBC använder biståndet för att finansiera förtryck. Bara år 2010 fick Etiopien 283 miljoner kronor av Sverige. Men det står väl inget i S partiprogram om det.

Fredrik Segerfeldt
liberal biståndsdebattör