Storbritannien har två kvinnor att tacka för sin ställning. Den första var Elizabeth I som blev en långvarig regent över ett urfattigt England. När hon efter 45 år på tronen dör 1603 har England blivit en världsledande nation med betydande finansiell och militär styrka.
England stärkte sina positioner under industrialiseringen men kom sedan att fastna i ett storskaligt industritänkande. Inte förrän Margret Thatcher kom till makten 1979 hade någon vare sig den politiska styrkan eller modet att genomföra nödvändiga förändringar.
Margret Thatcher är fortfarande en paria i mångas ögon, särskilt i den svenska debatten. Utan henne som premiärminister hade England dock aldrig klarat av förvandlingen från förstelnad industrination till dagens moderna ekonomi. England hade blivit fastlåst i ett föråldrat system med låg produktivitet och med en i grunden missförstådd syn på marknadsekonomi.
Thatcher såg att det behövdes en nydaning i den ekonomiska politiken liksom i hela landets ekonomiska struktur för att England skulle kunna möta kommande utmaningar. Det är sällan politiska ledare har det mod som hon hade genom sin långa tid som premiärminister. Hennes övertygelse var total och det var också därför hon lyckades bli omvald trots de tuffa besluten som fattades.
I Sverige har vi missat vad hon uträttade. Hon räddade en nation ur ekonomiskt kaos och gav det en helt ny och ljus framtid. Utan henne hade England blivit lika förstelnat som stora delar av östra Europa var under kommunismens inflytande.
Mot den bakgrunden och den insikten som britterna har om vad hon uträttade är det inte anmärkningsvärt att det är till Tories de vänder sig när det närmar sig val och det åter behövs fattas svåra beslut. Att Tories också lyckats fånga upp miljötankarna i Storbritannien visar också det finns en förändringsdynamik kvar i det partiet som ger framtidshopp.
Margret Thatcher lyckades förklara marknadsekonomins principer och hon slog hål på socialistiska myter. När hon tillträdde premiärministerämbetet 1979 ägde sju procent av befolkningen aktier. 1990 var siffran 25 procent. Det var då inte längre förunnat en liten elit att ta del av landets ekonomiska utveckling utan allt fler var en del av ägarstocken. Hon krossade tankar som byggde på att det var inkomstskillnaderna som var problemet när det de fakto är de låga inkomsterna som är problemet. Socialisten är nöjd om alla är fattiga och lever i armod så länge klyftorna är små. Kapitalisten bryr sig inte om skillnaden i inkomst utan slåss för att lyfta den som har det sämst.
Flera av de ideér och föreställningar som Thatcher utmanade redan för 20-30 år sedan lever fortfarande kvar i Sverige. Därför blir en skillnad i opinionen att när våra länder står inför stora utmaningar söker sig britterna till Tories men i Sverige är det fortfarande många som vänder sig till socialismen för svar.
Klarar den högaktuelle toryledaren David Cameron att förvalta arvet efter två av Storbritanniens mäktigaste och modigaste kvinnor går England en framtid till mötes som bygger på hopp och på att omfamna förändringar. Lyckas han utveckla arvet med en folkkapitalism och krydda det med en modern grön politik som inte bygger på förbud och undergångsbeskrivningar av världen utan på framtidstro och teknikutveckling lär vi under lång tid se konservativa premiärministrar i Storbritannien.
I ett land som Sverige där världsbilden i allt väsentligt bygger på socialistiska teser och en övertro på statliga lösningar vänder sig i stället många av medborgarna till staten och kräver mer av den för att lösa dagens bekymmer. Insikten om marknadsekonomins styrka och om behovet av förändringar i samhället för att vi ska ligga i framkant är inte lika starka hos oss.
Ska alliansen bli det självklara framtidsalternativet i Sverige som Tories är i Storbritannien behöver vi tydligare stå upp för och förklara marknadsekonomins grundläggande principer.
Mandatperioden som snart är till ända har lyft många människors ekonomi. Till vissa delar har staten rullats tillbaka till förmån för individerna. Retoriken har dock varit allt för defensiv. Att rakryggat slå tillbaka mot de förslag om en svällande stat som väller in kan bli lönande. Det handlar om att ge hopp och tro till framtida lösningar i stället för gårdagens socialistiska lösningar som sedan länge passerat bäst före datum.
FREDRICK FEDERLEY
