Många åkallar den socialdemokratiska partiledningen med frågor om den politik man ska gå till val på år 2014.

Motståndarna gör det naturligtvis i förhoppning om att beskeden ska vara impopulära. En del anhängare vill att de ska radikalt förändra partiets politik och bli ett frontalanfall mot finanskapitalismen och marknadsekonomin, som fått åla sig ända in Stefan Löfven. Foto: Sven Lindwalli välfärdsstatens kärna. Inte så få menar att socialdemokratin genom ett nytt, det vill säga icke-borgerligt, ekonomiskt tänkande ska visa hur en expansiv politik leder till arbete åt alla och mer generösa välfärdssystem utan att rubba grundbulten ordning och reda i de offentliga finanserna.

Den nya partiledningen låter sig än så länge inte lockas in i några äventyrligheter. Utifrån det opreciserade löftet om full sysselsättning riktas politiken mot ökad tillväxt i näringslivet och bättre ungdomsutbildning.

Förslagen väcker sådan allmän sympati att de i stort sett plagieras av den borgerliga regeringen. De håller sig dessutom inom det finanspolitiska ramverk som fastställs av den moderate finansministern. I den svåra frågan om vinster i välfärden håller man stånd mot ivrarna för vinstförbud och minskad valfrihet.

I och för sig finns det både tid och skäl för eftertanke. Socialdemokratins kris har till stor del orsakats av illa genomtänkta utspel och yviga löften utan förankring i en genomförbar politik. Och det är två år kvar till valet. Men om tystnaden blir för långvarig eller om konkretionen saknas i budskapet står partiet inför två problem.

Det ena har sin grund i att varje parti som gör anspråk på regeringsansvar måste ha beredskap för att hantera medborgarnas krav på bevarad välfärd i svåra ekonomiska tider. Även om man aldrig vet något säkert om framtiden måste vi ändå utgå från att det kommer att dröja innan Europa återhämtat sig från dagens eländiga tillstånd. Och att det kan bli värre innan det blir bättre.

För socialdemokratin handlar det inte bara om att få välfärdsstaten i dagens skick att fungera. Hålen i det skyddsnät som byggts upp av socialförsäkringarna Leif Pagrotsky. Foto: Sven Lindwallhar blivit större, hål som partiet gjort till sin uppgift att täta igen. (2011 års partikongress konstaterade utan omsvep att det nya pensionssystemet är underfinansierat och inte ger pensioner på en rimlig nivå.) En del väsen har man också gjort av det drama som dagligen utspelas i vården och omsorgen med allt färre som måste ta hand om allt fler. Allt detta förpliktar.

Socialdemokratin har tagit sin plats i mångas medvetande som försvarare av alla människors rätt till trygghet i en dräglig tillvaro. I boken "En kritisk betraktelse" har jag kallat uppslutningen bakom den generella välfärdspolitiken för socialdemokratins seger. Men slaget för dess överlevnad måste utkämpas en gång till. Och det kan bara ske på ett sätt: genom att övertyga tillräckligt många om att välfärden är värd att betala mer för än man gör i dag.

Många ruskar nog på huvudet inför rådet att gå till val med besked om höjd skatt, fler avgifter eller längre arbetstid. Men min övertygelse är att det nu gäller för Socialdemokraterna att visa sådant självförtroende och sådan tro på sina idéers bärkraft, att man utformar den praktiska politiken utifrån dem, inte popularitetsmätningar.

Den socialdemokratiska partiledningen har hänvisat till en skatteutredning som ska ange inriktningen av partiets skattepolitik och hur den ska bära upp en ökad och bättre fördelad välfärd. Utredaren Leif Pagrotsky har nu lagt sitt förslag som visar sig bestå av ytterligare skattesänkningar: jobbskatteavdrag även för pensionärer, sjukskrivna och arbetslösa. Det må välkomnas av dessa personer. Men det är motsatsen till svar på frågan hur framtidens välfärd ska betalas. Och LO:s ordförande säger sig vara besviken. Även han saknar svar på de stora frågor som finns i skattepolitiken. Detta duger inte.

Det andra problemet finns i det parlamentariska läget. För att få inflytande i en regering efter valet måste man förhandla. Bäst rustat för sådana övningar är partiet om det före valet intagit klara positioner i väsentliga frågor och kan åberopa stöd från väljarna att driva dem. Kompromisser blir ändå ofrånkomliga men väljarna vet vad partiet vill uträtta och kan få tydliga förklaringar till vad som förlorats och vunnits.

I det långa loppet är det viktiga inte att vinna val utan hur man vinner dem.

Kjell-Olof Feldt

Kjell-Olof Feldt är samhällsdebattör och tidigare s-finansminister. På fredag deltar han i ett samtal om socialdemokratins framtid i Expressens monter på Bokmässan i Göteborg.