Fp-spionerna är politiska pionjärer

Inloggningar i systemet

FirstClass står i centrum för den pågående spionaffären. Alla riksdagspartier använder det för databaser som brukar vara öppna för envar att registrera sig på. Där finns dock även interna delar endast för partimedlemmar, eller som i detta fall bara för en inre krets. Allt som behövdes för att komma in där var nu att skriva in användarnamnet "sigge" och lösenordet ... "sigge".

Göran Persson menar att

inloggningen "kan jämföras med att någon har stulit en nyckel och gått in i din bostad och röjt runt när du inte varit där". Kammaråklagaren kallar intrånget "en modern form av inbrott". Metaforen är diskutabel. Som alltid när politiker och åklagare använder jämförelser med fysiska föremål för att uttrycka sin syn på digitala fenomen. Den alltjämt återkommande jämförelsen mellan kopiering av mp3-filer och snatteri av mjölkpaket är redan klassisk. Strikt juridiskt är det i bägge fallen solklart att det rör sig om olika brott.

Med jämna mellanrum

kan vi i tidningarna läsa citat ur vad som skrivits "i ett internt mejl". Inte minst när det handlar om sverigedemokraternas interna bråk. Vi kan nog kallt räkna med att brottet dataintrång ligger till grund för många sådana artiklar. Någon gissar eller knäcker lösenordet till ett mejlkonto och ger informationen vidare till en journalist, som kan publicera den utan att källan får efterforskas. Det kallas meddelarfrihet och är något bra och viktigt, som dock för närvarande hotas av de nya övervakningslagar som på löpande band drivs fram av två partier - s och fp. Ponera, helt hypotetiskt, att källan även överlämnar själva lösenordet. Många håller förstås på principerna, men säkerligen finns det både en och annan reporter som någon gång själv olagligen loggat in på någon annans mejl. Det är olagligt - men slutresultatet blir ju trots allt detsamma som att låta en källa göra samma jobb.

Detta inte sagt

för att försvara dataintrång. Men nog skulle de flesta se det som mer graverande om en journalist deltog i ett inbrott på en partiexpedition? Att folkpartistiska fingrar skulle vara de enda som slunkit ned i den digitala syltburken förefaller ytterst osannolikt. Min gissning är att det inom samtliga partier finns enskilda personer som loggat in med andras användarnamn och kommit över andra partiers interninformation, användbar eller inte. Men förvisso är det talande att den pågående skandalen rör just folkpartiet - ett parti som på senare år kastat alltmer ideologi överbord, till förmån för utspel, testballonger och "signaler". Sossarnas reaktioner är lika karaktäristiska. Den tidigare informationsläckan till folkpartiet "har skadat oss", säger Göran Persson, "det kan mycket väl komma att påverka utgången av valet".

Om det ligger

till på det viset finns det ett allvarligt fel i hela den politiska kulturen, och hos de bägge partierna s och fp i synnerhet. För kom ihåg att vad folkpartiet använde inte tycks ha varit privat korrespondens, utan politiska manifest som ändå skulle offentliggöras dagen efter. Är dessa två partiers valrörelse till denna grad beroende av att "utspel" kan hemlighållas, eller på punktmarkering av motståndaren, tyder det på avsaknad av ideologisk ryggrad. De förtjänar timeout.

Samma två partier

har gått i fronten för att all privat kommunikation ska göras tillgänglig för polisen. De bägge justitieministerkandidaterna Bodström (s) och Pehrson (fp) invänder förstås, med välkoordinerade tungor, att vad som sägs inte ska lagras, bara vem som kommunicerar med vem. Men det är tekniskt omöjligt, då den fysiska adress/budskap-uppdelning som finns i ett brevkuvert inte kan passera en datakabel där allt reduceras till ettor och nollor.

Kanske är det

en naiv förhoppning att slippa se någondera som justitieminister efter valet. Men det hafsiga användandet av metaforer för att släta över informationsteknologins särdrag är oroväckande, och något som både s och fp har utmärkt sig för.

Se på centerpartiets

rättspolitiske talesman Johan Linander som bloggar initierat om IT-frågor och diskuterar med sina läsare. Eller ta piratpartiet, vars utspel inte hemlighålls i förväg utan diskuteras fram i ett öppet forum. Så kan också politik skapas. Visst straffas ibland öppenhet när nyhetsmedier lättare kan leta interna konflikter och kan lyfta fram interna meningsskiljaktigheter, som vi sett i fallet feministiskt initiativ. Frågan är dock vad som vinner i längden: Bunkermentalitet och utspelstaktik, eller öppen opinionsbildning. RASMUS FLEISCHER Rasmus Fleischer är verksam vid Piratbyrån, och som debattör i frågor om fildelning och digital kultur. Han har ingen aning om hur eller om han ska rösta i valet nästa vecka.