Egentligen är det ganska enkelt. Socialdemokrati fungerar för att det är ett begåvat sätt att organisera samhället på. Idéerna lever. När ett nytt kollektivavtal sluts. När det handlas Fair Trade-kaffe. På bostadsrättsföreningens vårstädning. Jämlikhet blir aldrig omodernt. Att dela bördorna är skönt. Det är en mänsklig drift. När allas inre sånger får sjungas föds pluralism och tillväxt. Sociala skyddsnät ger alla kraft att hoppa.
Trygghet i livets äventyr gör att människor kan nå oanade höjder. Rik som fattig inser vidden av att inte lämna någon vind för våg. De socialdemokratiska idéerna vann människors hjärtan i val efter val på 1900-talet för att vi sjöng modernitetens, klassresans och framgångens lov. Denna sång lärde sig Moderaterna sjunga och det vann de val på.
Om socialdemokratin ska kunna sjunga framtidens sånger och åter vinna människors hjärtan måste vi driva det vi är och vara det vi driver. Vi måste lyssna på varenda människa som bryr sig om idéerna och bjuda in dem till våra beslut. Den villaägande läkaren sa: "Sluta tvinga bort oss som vill rösta på er!" Den nya partiordföranden måste gå i täten för en politikutveckling som inte tvingar bort läkaren.

Den största orättvisan i dag står mellan den som står ekonomiskt och kunskapsmässigt rustad att byta bana i livet och den som inte gör det. Den står mellan dem som säger "välkommen!" till förändringar eller dem som blir förlamade av dem. Med en framtidsinriktad utbildnings- och arbetsmarknadspolitik behöver vi inte vara rädda för vad globaliseringen innebär. I stället kan vi använda oss av förändringarna i ekonomin för att skapa nya jobb.
Under hösten har jag mött en mängd företagare. Vissa extraknäcker vid sidan om en anställning. Andra tjänar miljoner på en smart affärsidé. Gemensamt är att de vill ha makt över sitt eget arbetsliv. Samtidigt ställer de sig undrande till varför många trygghetssystem inte gäller dem som skapar sin egen försörjning. Om fler ska våga förverkliga sina företagardrömmar måste samhället garantera att man inte blir ledbruten av att hoppa. Det tjänar alla på.

Även de som i sin ungdom talade om välfärdsstaten som en omöjlig konstruktion hävdar i dag förståelse för den. I Sverige tycker vi om förskolor och äldreboenden. I dubbel bemärkelse. Vi har åsikter och vill ha makt över barnens dagis. Skattepengarna måste användas effektivt och gå till barnen, aldrig hamna i skatteparadis. Det spelar för föräldrar och barn mindre roll om det är koncernstyrelsen eller kommunstyrelsen som beslutar över förskolan, makten är lika långt bort. Även om man i det senare fallet kan ställa beslutsfattarna till svars i nästa val kan det vara långt till dess, barnen kan till och med ha slutat. Socialdemokratin måste omfamna detta engagemang och kombinera människors vilja till självbestämmande med en effektiv finansiering som ger oss världens bästa välfärd.

Jämlikhetsidén bygger på att samhällskontrakt om att solidaritet leder till framgång. Det kontraktet måste också kunna upprättas på en globaliserad arbetsmarknad. I dag jobbar människor som inte är födda i Sverige med de lägsta lönerna och de tuffaste villkoren. Hela omsorgssektorn i Stockholmsregionen bärs upp av invandrade kvinnor. De saknar ofta medborgarskap och rösträtt i riksdagsvalen. Utan makt på jobbet och utan medborgarskap blir man helt utanför. Klass, kön och etnicitet samverkar och förtrycker. Då föds hopplösheten och misstron mot samhället. Fattigdom och maktlöshet riskerar att ärvas av deras barn.

Det är med glädje jag ser att fackföreningsrörelsen, med förbund som IF Metall i spetsen är med i initierade projekt för att stoppa rasismen på arbetsmarknaden. Dessa projekt måste också följas av en strategisk och konkret politik som överbryggar klyftor och fördelar makten i samhället. Socialdemokratins klassanalys måste bli färgblind. Det kliar i mina fingrar. Ska vi lägga ned den senaste tidens tjafs och skapa framtiden nu?


Maryam Yazdanfar
riksdagsledamot (S)