Nio av tio svenskar tror att industrisektorn i Sverige kommer att minska i framtiden. Merparten tror att produktionen kommer att flytta utomlands och att antalet jobb kommer att bli färre. Bristen på framtidstro riskerar att bli ett hot mot industrin i Sverige och därmed mot vårt välstånd. I ett land där det saknas en grundläggande tro på industrins framtid kommer få unga att söka sig till industrin och våra politikers intresse successivt att avta.

När vi inte längre ser vad som skapar vårt välstånd är risken uppenbar att vi inte heller får något.

Låt oss dock vara ödmjuka. När vi nyligen lät Sifo fråga svenska folket om dess syn på sambandet mellan jobb och välstånd och svensk industri fick vi svar som vi själva har en del ansvar för. Vi som representerar svensk industri har uppenbarligen varit för dåliga på att berätta om vilken betydelse vi faktiskt har, om hur många jobb vi skapar och om vår roll när det gäller att bidra till vårt svenska välstånd. Vi har varit dåliga på att föra fram vår berättelse. Så låt mig göra ett försök - låt mig kort berätta om det företag jag känner bäst och som jag har förmånen att få vara chef för, Volvokoncernen.

När Volvokoncernen 1999 valde att lämna personbilsbranschen hade vi drygt 50 000 anställda och en omsättning på drygt 115 miljarder. Mer än 87 procent av vår försäljning skedde i Nordamerika och Västeuropa och vi satsade knappt 3 miljarder på forsking och utveckling i vår svenska verksamhet. När globaliseringen tog fart i slutet av 1990-talet och början av 2000-talet såg vi hur marknad efter marknad öppnades och vi tog chansen. Vi förstod vikten av att vara med och etablera oss på dessa snabbt växande marknader i Asien, i det forna Östeuropa och i Sydamerika.

I dag är vi en av världens största tillverkare av lastbilar, bussar, anläggningsmaskiner och motorer. Mer än hälften av vår försäljning sker på marknader utanför de traditionella i Nordamerika och Västeuropa. Vi är landets i särklass största privata företag med 310 miljarder i omsättning och 118 000 anställda globalt. Bara i Sverige har vi anställt 5 000 personer under de senaste fem åren. Våra satsningar på forskning och utveckling i Sverige har trefaldigats sedan 1999.

Och allt detta har skett samtidigt som tron på industrins betydelse minskar. Att ett jobb inom fordonsindustrin ger fem jobb i samhället i övrigt känner många inte ens till. Att vår och övriga industriföretags andel av den totala bruttonationalprodukten faktiskt ökat och inte tvärtom sedan början av 1990-talet är en majoritet okunniga om. Tjänstesektorn ses av svenskarna som lösningen på framtidens tillväxt- och välståndsfrågor.

Budskapet om den svenska industri -

nationens nära förestående död och det "postindustriella" samhällets entré har uppenbarligen vunnit anklang. Att den bilden i sig är fel är en sak - att den riskerar att bli självuppfyllande är betydligt värre.

Debatten måste starta nu. Det är anledningen till att vi bjudit in några av Sveriges främsta beslutsfattare och myndighetspersoner nu på onsdag för berätta om Volvokoncernens roll och betydelse i arbetet med att skapa välstånd och utveckling på såväl nationell som lokal nivå.

Olof Persson

koncernchef för AB Volvo