Ingen som är intresserad av tv- och datorspel kan ha missat att Grand Theft Auto IV (GTA IV) släpptes häromveckan. Det skedde samtidigt över hela världen och entusiasterna har köat i veckor för att vara först med att komma över spelet. Över en halv miljon spel har sålts på kort tid. Recensenterna har varit översvallande i sin positiva kritik, spelet har infriat alla högt ställda förväntningar.

Det som är mindre trevligt är att GTA IV uteslutande bygger på våld och sex. I den nya versionen kan spelarna besöka strippklubbar, ragga upp prostituerade och sedan döda dem, dra ut på organiserade morduppdrag. Här kan spelaren identifiera sig med kriminella och drogmissbrukare och agera därefter. Våldet är omotiverat, extremt överdrivet och uppenbarligen beroendeframkallande. En ung manlig spelare skriver på nätforumet gamingeye.com: "Ta en minigun, ställ dig mitt i gatan, meja ner ett tiotal fotgängare och gå sedan därifrån som om inget hade hänt. Folk skriker, och är man inte nöjd så kan man leta upp en motorsåg och stycka upp liken, eller sno en bil och färga hela gatan röd med blod".

Vid ett sammanträde i Dresden häromveckan kom europeiska ministrar överens om att se över lagstiftningen om våldsamma spel i medlemsländerna, och att undersöka möjligheten att harmonisera lagstiftningen i EU. Den tyska regeringen har nyss lagt fram ett förslag som ska göra det olagligt att sälja spel som innehåller grymt våld mot människor eller människoliknande karaktärer, och Tysklands regering uppmanade vid mötet i Dresden EU:s övriga medlemsländer att ta liknande steg. En drivande kraft för lagstiftning är den italienske EU-kommissionären Franco Frattini. Han argumenterar för att vissa spel ska totalförbjudas och att återförsäljare inte ska få sälja våldsskildrande spel till minderåriga. Frattini menar att det finns kopplingar mellan det ökade våldet i den yngre generationen och den tilltagande spridningen av våldsamma datorspel.

Men i Sverige är experterna skeptiska. Ingegerd Häller, sakkunnig på kulturdepartementet, anser att det saknas grund för slutsatserna. Hon får stöd av Medierådets expert på datorspel, Jan Christofferson. Han förkastar argumentationen som Frattinis personliga åsikter. Det finns, enligt Christofferson, ingenting i den allmänt vedertagna forskningen som visar på en sådan koppling. Han ser oron för tv- och datorspelens effekter som ett utslag av okunskap. Att jag reagerar mot det oprovocerade våldet bygger enligt "vedertagen forskning" bara på min egen okunnighet. Så är det naturligtvis inte.
I fjol skrev jag en motion till kristdemokraternas riksting där jag yrkade på att kd i alliansregeringen skulle verka för ett förbud mot våldsamma spel i Sverige. Jag menar att det är viktigt att sända en signal att man inte uppmuntrar ens i spelform att ta livet av andra människor. Det visar samhällets syn på underhållningsvåld. Det räcker med att en procent av spelarna blir negativt påverkade, att vi räddar livet på en enda ung människa, för att ett förbud ska vara acceptabelt. Vi måste ta ansvar för våra kommande generationer. Vi har alla ett ansvar att beskydda våra barn och ungdomar från inlärningssituationer där det råa våldet står i centrum.

Och är det något vi har sett på sistone, är det att våldet ökar. Det oprovocerade våldet ökar. Sparkar mot huvudet på en liggande människa tillhör i dag tyvärr inte ovanligheterna. I min ungdom förekom detta inte. Sparkar förekom ytterst sällan och aldrig mot en liggande försvarslös människa. Vapen fanns knappt ens i tanken. Är detta ett inlärt beteende? Barn tenderar att imitera beteenden hos en individ som de identifierar sig med. I våldsamma tv- och datorspel övertar spelaren angriparens roll och identifiera sig med den som aggressivt attackerar andra. Spelen kräver aktivt deltagande från spelaren. Här handlar det inte om passivt observerande. Repetition förstärker inlärningen. Datorspelen bygger på repetitiva beteenden hos spelaren, som tränas att agera aggressivt och utan impulskontroll och där dödandet belönas.

Upprepad kontakt med våld leder till avtrubbning hos den enskilde individen. Detta är känt. Exemplen finns från erfarenheter från koncentrationsläger och tortyrkammare världen över. Om sparkar mot huvudet är ett inlärt beteende - hur har detta i så fall lärts in? År 2006 sköt 18-årige Sebastian Bosse ner 37 personer på en skola i tyska Emsdetten innan han tog sitt eget liv. I ett försök att hitta en förklaring till vansinnesdådet pekade polisen snabbt ut datorspelet Counter-Strike. Bosse hade nämligen tillbringat en stor del av sin fritid med det populära spelet. Vid skolmassakern i Finland hösten 2007 sköt en 18-årig elev ihjäl åtta personer. Han förberedde dådet i ett halvår och kallade det "Main Strike". Exemplen kan mångfaldigas.

Det är ett anständighetskrav att samhället reglerar denna spelmarknad och skyddar barn och ungdomar mot att lära sig lösa konflikter och skaffa sig fördelar genom att använda våld i alla upptänkliga former. Kopplingen till "moralpanik" ligger nära. Jag känner mig dock trygg i min uppfattning om nutidens våldskultur. Det är i övrigt märkligt tyst om frågan i den svenska samhällsdebatten.


ANDERS BERGSTEN (kd)

Anders Bergsten är ordförande för kd i Bollnäs, när han kopplar av från politiken fiskar han gärna i Gårdsjön.