Efter fem månaders fångenskap i Nordkorea kunde amerikanerna Laura Ling och Euna Lee häromdagen åter krama om sina familjer hemma i Kalifornien. Den nordkoreanska regimen hade länge motsatt sig en frigivning av de två journalisterna som dömts till tolv års straffarbete för att olovligen ha tagit sig in i landet. Men när den förre presidenten Bill Clinton satte sig på ett plan till Pyongyang öppnades fängelsedörrarna fort.
Clintons resa visar att man med offensiv diplomati kan vinna framgång även hos totalitära regimer. Sverige bör dra lärdom av det exemplet för att få Dawit Isaak fri. I dag har den svenska journalisten suttit fängslad i Eritrea i 2 874 dagar.
Det finns naturligtvis skillnader mellan de två fallen. Men också likheter. De amerikanska medborgarna som frigavs var journalister precis som Dawit Isaak.
Och såväl Nordkorea som Eritrea är regimer i stort behov av goodwill. För även om Sverige har svårt att erbjuda några direkta gentjänster om Eritrea släpper Isaak, så skulle landet slippa en fråga som länge tyngt dess relationer med andra länder. Ett fri-släppande skulle bana väg för deltagande i det internationella samarbetet.

Jag var själv i Eritrea i januari 2000, precis innan diktaturen slog till och fängslade sina politiska motståndare. Det var ett land som sjöd av positiv framtids- tro och häftiga debatter och diskussioner om landets framtida konstitution. Det var för att han deltog i de debatterna som Dawit Isaak fängslades. Om vi lyckas få honom fri kan det vara ett första steg till att landet åter blir öppet.
Det är svårt att förstå att Dawit Isaak kunnat sitta fängslad så länge. Men känslan är att varken den tidigare socialdemokratiska regeringen eller den nuvarande borgerliga har öppnat alla dörrar i fallet.
I stället hänvisar man ständigt till tyst diplomati. Det var visserligen en taktik som även vi i Vänsterpartiet ställde oss bakom till en början, vi var för alla förslag som kunde leda till Isaaks frisläppande. Men år 2009 har bäst före-datumet på den taktiken gått ut för länge sedan, frånvaron av resultat visar att Eritrea helt enkelt inte lyssnar. Därför behöver vi nu använda andra medel.
Frågan borde till exempel kunna tas upp i de förhandlingar som förs mellan EU och Eritrea. Om landet vill vara kvar i det nordafrikanska handelssamarbetet så bör vi kunna kräva att man åtminstone släpper fängslade EU-medborgare. Ett annat sätt är att, i likhet med USA, skicka en hög representant till Asmara för att förhandla om hans frigivning. En sådan resa skulle visa vilken stor vikt Sverige lägger vid att vår medborgare ska få sin frihet.

Vem Sveriges Bill Clinton är överlåter jag åt utrikesdepartementet att avgöra. Men det finns många dugliga personer, bland dem Jan Eliasson och Pierre Schori.
Om resan blir av kanske även Dawit Isaak snart får krama om sin familj.

LARS OHLY
Lars Ohly är ordförande för Vänsterpartiet. Sin semester har han bland annat tillbringat vid sjön Båven i Sörmland. På söndag håller han sitt traditionella sommartal i Gnesta.