"Fildelningen är samhällsnyttig"

Vi agerar som om

systemet med patent och copyright är av Gud givet, något som bara måste finnas. Men hur välgrundat är det? Patentet och copyrighten, de så kallade intellektuella monopolen, är politiska institutioner skapade av människan, låt vara för länge sen. När systemet nu tycks krackelera, när till och med affärsidéer kan patenteras, när bred spridning av musik och film genom fildelning framställs som samhällsskadligt och när de intellektuella monopolen så uppenbart blir ett sätt för storföretagen att skydda sina ekonomiska positioner på allmänhetens och entreprenörernas bekostnad, ja då är tiden mogen att pröva den grundläggande frågan - behövs patent- och copyright överhuvudtaget i ett modernt samhälle? För min del tror jag inte det. Låt mig utveckla varför.

Samhället har tre mål

med systemet med patent och copyright. För det första att få fler att skapa. För det andra att få fler att utveckla det som skapats. Och för det tredje att få en så vid spridning som möjligt i samhället av det som utvecklats. Att skapandesteget i något som helst avseende skulle låta sig påverka av det intellektuella monopolet, och det gäller både för patentet och upphovsrätten, är inte sannolikt. Det följer av att det är andra drivkrafter än de ekonomiska som styr en människa till att skapa nytt, det är empiriskt väl belagt. Det gäller för såväl uppfinnare som konstnärer. Finns det då skäl att tro att utvecklingssteget skulle fungera bättre med patent- respektive copyrightskydd? Ja, den frågan är inte lika lätt att entydigt besvara. Man kan säga att vi måste ta ställning till tre olika utvecklingssituationer. (1) En person som utvecklar sin idé ensam och utan nämnvärt kapitalbehov (som författaren som skriver sitt manuskript). (2) En grupp av personer som gemensamt utvecklar något och kan göra det utan nämnvärt kapitalbehov (som popgruppen som skriver och övar in en ny låt). (3) En grupp av personer som driver ett utvecklingsprojekt med hjälp av ett nätverk av resurser och med stort kapitalbehov (som utvecklingen av ett nytt läkemedel i ett forskningsbolag). Vi kan vara säkra på att patent- eller copyrightskydd varken gör till eller från vad gäller situation (1) och (2). Det är inte i första hand ekonomiska motiv som får exempelvis en popgrupp att skapa ny musik. Det är däremot mera tveksamt om det också gäller situation (3). Merparten av all sådan utveckling sker inom stora företag - eller på uppdrag av stora företag. Det betyder att den fråga vi skall ställa är om de stora företagen som grupp skulle komma att satsa lika mycket på utveckling om patent- och copyrightsystemen inte fanns. Svaret är att det är troligt - av konkurrensskäl. Det stora företag som inte ständigt utvecklar nya produkter, och det gäller både på det tekniska och kulturella området, riskerar att förlora i konkurrensen på marknaden. Det finns idag knappast något spelutrymme för ett stort företag att avstå från utveckling av nya produkter. Det leder oss över till frågan om spridningen av det som utvecklats. Samhällets mål är lätt att formulera - se till att allt som utvecklats kommer så många som möjligt till del. Gränsen för det möjliga sätts av ett komplicerat samspel av priser och efterfrågan. Om priset mot kund av något skäl kan sättas mycket lågt och om kostnaderna att få fram produkten till kunden är låga, ja då är det positivt i samhällsperspektivet. Det betyder ju att många fler får ta del av det som skapats. Det tankeväckande är att just den situationen har vi på allt fler marknader. Särskilt för digitaliserade produkter. Marginalkostnaden blir ofta mycket låg vilket gör att priset kan sättas lågt och distributionen (för det mesta via Internet) är i praktiken gratis. Dataprogram, musik, skrivet material, film är konkreta exempel. Det sätter fingret på det självklara att det aldrig kan vara ett samhällsintresse att via ett patent- eller copyrightsystem fördyra och försvåra spridningsprocessen. De som argumenterar för att musik inte skall få laddas ner från Internet företräder uppenbarligen inte konsumenten - men inte heller samhällsintresset att vi skall få en så stor spridning som möjligt av den musik som skapats.

Kontentan av detta

enkla resonemang är att de intellektuella monopolen, patent och copyright, sett i allmännytteperspektiv inte någon gång kan motiveras med hur det ser ut i skapande- respektive spridningssteget. De kan bara motiveras med att den samlade satsningen i utvecklingssteget skulle bli lägre - och lägre än vad som i ett samhällsekonomiskt perspektiv skulle vara befogat. Men det har vi redan resonemangsvis avfärdat med hänvisning till att företagen idag inte kan undgå att satsa alla resurser de kan på nyutveckling. Slutsatsen blir att patent- och copyrightskyddet är institutioner som inte behövs.

Ett förtydligande.

Uppfinnaren eller upphovsmannen äger naturligtvis alltid det han eller hon har skapat och kan överlåta den rättigheten på vanligt sätt. Äganderätten i denna mening ändras således inte om patent- och copyrightinstitutionerna skulle försvinna. Det jag sätter under debatt är om en äganderätt med monopol (som är vad patentet och copyrighten handlar om) är samhällsekonomiskt rimlig och motiverad. KARL-HENRIK PETTERSSON