Vi vänder oss starkt emot den felaktiga bild som presenteras av Amnesty i gårdagens artikel av Carina Rydberg och vill därför få möjligheten att tala om hur vi jobbar för Adnan Hassanpour och andra dödsdömda i Iran. Vi vill även ge vår version av kontakterna med Carina Rydberg.

Carina Rydberg har under några dagar haft en intensiv kontakt med minst fem anställda på Amnestys kontor. Vi har svarat på telefon och även skickat en mängd mejl med information. I telefon har Carina Rydberg krävt att få listor över Amnestys 70 000 medlemmar och att vi ska skriva pressmeddelande för att lansera hennes kampanj för Adnan Hassanpour. Vi har sagt nej till hennes krav att lämna ut vårt medlemsregister för att vi inte har rätt att lämna ut detta, och till att lansera hennes kampanj för att vi sedan flera månader redan bedriver en kampanj för att stoppa avrättningen av Adnan Hassanpour.

Amnestys kampanj startade i februari i år. När Amnesty fick veta att han hade fängslats skickades det ut en blixtaktion till Amnestymedlemmar över hela världen med en uppmaning att protestera till den iranska regeringen. Uppmaningar att protestera har fortsatt med flera aktioner, nu senast 13 november då vi fick veta att högsta domstolen hade fastställt dödsdomen. Vi har berättat detta för Carina Rydberg och förklarat att Amnesty inte kan starta en parallell kampanj men att hon mycket gärna få använda vår information och länka till våra aktioner för Adnan Hassanpour. Informationen om hans fall och våra aktioner har skickats till henne flera gånger, via länkar, via bilagor och inklistrade i mejl.

Att vi skulle vara för rädda för att stöta oss med den svenska regeringen är ett helt orimligt påstående. Vi har regelbundet kontakt med utrikesdepartementet i en mängd frågor där vi uppmanar dem att agera, bland annat när det gäller kampen mot dödsstraffet, och vi skickar varje vecka information med Amnestys rapporter.
Informationen om Adnan Hassanpour har de fått vid flera tillfällen. Svenska riksdagsledamöter har också, på uppmaning från Amnesty, protesterat mot dödsdomen. Detta har vi meddelat Carina Rydberg.

I alla samtal och mejlkontakter med Carina Rydberg har vi varit mycket positiva till hennes kampanj. Hennes angrepp på Amnesty i gårdagens Expressen är därför helt obegripligt för oss. När det gäller att stoppa avrättningen är det inte en konkurrenssituation som gäller, tvärtom, ju fler som agerar desto bättre!

Tyvärr är Adnan Hassanpours fall inte unikt. Iran är ett av de länder i världen som avrättar flest personer. Hittills i år har minst 250 personer avrättats bland dem åtminstone fem som var minderåriga (under 18 år) när de dömdes till döden. Trots mycket starka påtryckningar från EU, som helt tar avstånd från dödsstraff, från FN och från Amnesty och en mängd andra organisationer fortsätter avrättningarna. Regeringen i Iran hävdar bestämt att detta är en inblandning ”i landets inre angelägenheter”. Detta kommer inte stoppa oss i vår kamp för att stoppa avrättningen av Adnan Hassanpour men Amnesty måste även ta upp alla andra personer som har dömts till döden efter bristfälliga rättegångar i Iran, många av dem få ingen internationell uppmärksamhet.

På den internationella barndagen, 20 november, startade Amnesty till exempel en kampanj för de 78 minderåriga som dömts till döden i Iran.
http://www2.amnesty.se/wk.nsf/internationellabarndagen2007

För den som vill agera finns här också en länk till den senaste Amnestyaktionen för Adnan Hassanpour:
http://www2.amnesty.se/uaonnet.nsf/senastezope/53BBFA98441A89FDC1257392004E1D3A?opendocument

Lise Bergh
Generalsekreterare, Svenska Amnesty.