I dag firar vi

för första gången vår nya nationaldag. Då skall kungafamiljen ut och representera vårt land. I en samordnad(?) aktion gick i går ett antal politiker, forskare och författare ut med artiklar i DN och SvD och angrep monarkin. I DN vill (s), (v) och (mp)- politiker m fl "formulera en republikansk konstitution som skall ligga klar i god tid före nästa successionstillfälle". Eller som de säger i klartext, man skall inte avsätta kungen men "Victoria kommer aldrig att bestiga tronen". Det är målet. Ett annat antal forskare och politiker (fp) skriver i SvD att "i 2000-talets Sverige förväntas man fortfarande kröka rygg för statschefen". Man kan ha vilken uppfattning man vill om monarkin som styrelseform. Oavsett det bör man kunna välja tid och form för sina angrepp. Dagen före nationaldagen är säkerligen vald med avsikt, och inte är det för att uppmuntra den familj som nu skall göra sitt bästa för att stärka vår samhörighet. De bägge artiklarna innehåller också ett antal försåtliga och obehagliga angrepp. Kungens straffrihet gör att han "skulle kunna mörda, våldta och begå terroristhandlingar utan att hamna i fängelse", dundrar folkpartisterna i SvD.

Jag kan lugna dem

med att om något sådant hände skulle de definitivt nå sitt mål om införande av republik. Kungamakten är också "en negativ symbolik", fortsätter de. Ja, för författarna, men inte för majoriteten av folket. I DN beskärmar sig skribenterna över att "riksdagsledamöter och direktörer blir nervösa att säga fel när de skall möta kungen". Frågan är om inte det säger mer om inkompetensen hos de nervösa (som ju uppenbarligen inte ärvt sina befattningar) än om monarkins förkastlighet. Det allra värsta är dock tydligen att monarkin strider mot demokratin. All makt kommer från folket skriver de. Men om nu, enligt Sifo, över 70 % av vårt folk vill ha monarki må vi väl i demokratisk anda acceptera folkets uppfattning. Funnes inte denna folkvilja skulle ju monarkin vara avskaffad. Kungens åsikter tillmättes också betydelse i samband med tsunamin och stormen, förfasar sig SvD-skribenterna. I själva verket var det nog inte kungens åsikter som var så betydelsefulla, utan det sätt på vilket han visade empati och värme. Uppenbarligen också på ett helt annat sätt än (de folkvalda) stats- och utrikesministrarna.

Intressant nog

var det också till kungafamiljen, kyrkan, försvaret och de ideella organisationerna många vände sig i samband med tsunamikatastrofen. Kanske en fingervisning om vad vi behöver när vår trygga vardag utan föraning förvandlas till kaos. Kungafamiljen har, trots allt, aldrig i vår tid krävt någon makt. De gör bara så gott de kan, inom de ramar vi faktiskt i god demokratisk ordning har beslutat. Så även i dag. Till sist, ett förslag till er alla för vilka det är så viktigt att byta statsskick. Ni har ju er fulla frihet att ställa upp i val. Tala klart och tydligt om att ni kommer att motionera om införande av republik och att ni oavsett allt annat kommer att rösta för detta i riksdagen. Sedan så är det bara för er att arbeta för att få majoritet för detta. ULF ADELSOHN Ulf Adelsohn är före detta landshövding. Han var med på kungens svensexa. Den var inget speciellt, tycker Adelsohn.