Borgerligheten har sedan länge en positiv syn på det europeiska projektet. Förhoppningen var att europeisk samverkan skulle främja handel, välstånd och fred samt tvinga de statsbärande socialdemokraterna att föra en mer frihetlig politik. Generationen borgerliga politiker som kämpade för EU-medlemskapet har inte förmått att förändra sin syn på samarbetet i takt med att EU ökat sin fokusering på att likrikta medlemsländerna och reglera näringslivet. I generationen borgerligt sinnade personer som vuxit upp med unionen finns däremot många som är kritiska till denna utveckling inom EU.

Vi har nu en situation där skillnaderna mellan socialdemokraternas och de borgerligas europapolitik är i det närmaste obefintliga. Alliansregeringens europapolitiska ambition – att ”tillhöra det europeiska samarbetets kärna” – innebär ett okritiskt bejakande av en EU-konstitution som i många stycken liknar ett socialdemokratiskt partiprogram. EU ska inte begränsa den nationella demokratin genom att i en konstitution cementera allehanda sociala rättigheter.
Senaste EU-toppmötet i Berlin beslutade att konstitutionen skall omförhandlas. Ska generationsklyftan i borgerligheten övervinnas bör regeringen ta detta tillfälle att lansera en europapolitik som betonar öppenhet, suveränitet, frihandel och flexibel integration. En politik som slår fast att europeiskt samarbete i högre grad skall vara mellanstatligt och som bejakar institutionell konkurrens.

EU har bidragit till att öka välståndet genom att återupprätta den inre marknad och fria rörlighet som rådde i Europa före första världskriget. Grundvalen på vilken Europas rikedom byggts har dock inte lagts av EU. Europa var den dominerande världsdelen under fyra århundraden fram till mitten av förra seklet. Ekonomisk forskning har visat att grunden till den snabba europeiska tekniska och ekonomiska utvecklingen var att kontinenten förblivit uppsplittrad på ett otal självständiga stater som ständigt konkurrerade. Detta stimulerade till ett ständigt sökande efter tekniska och ekonomiska innovationer, kulturellt nyskapande och bättre lagar. Tyvärr har det europeiska samarbetet allt mer kommit att försöka hindra institutionell konkurrens. Därmed undergräver EU de bidrag som den inre marknaden och fria rörlighet skulle kunna ge och Europa blir mindre framgångsrikt än det annars skulle vara.

Fokus för framtidens EU-fördrag borde vara att återföra kompetenser som inte hör hemma på EU-nivån. De borgerliga partierna borde samarbeta med de krafter i EU som arbetar för att främja en frihetlig utveckling. EU-kommissionären Günter Verheugen har erkänt att företagens administrativa merkostnader för EU:s regleringar uppgår till 600 miljarder euro om året. I förhandlingar bör regeringen kräva att inga fler maktbefogenheter lyfts till unionen innan onödig beslutanderätt som unionen givits på områden som jordbruks-, fiske-, regional-, kultur-, arbetsmarknads-, jämställdhets- och socialpolitik återbördats till medlemsstaterna.

Ett stort problem är unionens demokratiunderskott. När unionens ansvarsområden utökas till politiskt känsliga områden uppstår ett demokratiskt problem eftersom väljarna förlorar möjlighet att utkräva politiskt ansvar i viktiga frågor. Därför bör denna typ av beslut fattas antingen i medlemsländerna eller med mellanstatliga beslutsmetoder.
Som en av de största nettobetalarna till EU bör Sverige vara särskilt angeläget om att minska medlemsländernas inbetalningar. Regeringen tycks mena att EU skall få använda eventuella besparingar på ett område för att öka utgifterna på andra politikområden. Detta strider mot alla borgerliga principer. I kommande budgetförhandlingar bör regeringen kräva att besparingar återbördas till medlemsländerna. I Sverige bör vi använda en sänkning av medlemsavgiften till att sänka skattetrycket.
Oviljan att minska jordbrukssubventionerna undergräver EU:s möjligheter att kompromissa i Doha-rundan vilket gör oss alla fattigare. Regeringen har hittills inte varit tillräckligt tydlig i arbetet för frihandel och ett fullständigt avskaffande av jordbrukssubventioner och exportstöd.

Det europeiska projektets liberalisering av medlemsländerna kulminerade med den gemensamma marknaden. Detta har präglat en generation borgerliga politiker till den grad att de inte förmår att se att det europeiska samarbetets institutioner i allt högre utsträckning kommit att se som sin huvuduppgift att likrikta medlemsstaternas lagstiftning över allt vidare fält. Det är dags att lyssna på den nya borgerliga opinionen och låta retorik om ett smalare men vassare EU återspeglas i besluten. Europapolitiken behöver en ny färdriktning. Ska vi få mindre av politisk styrning och mer frihet för den enskilda människan måste EU:s makt rullas tillbaka.

Niklas Wykman, ordf. MUF
Amanda Wollstad, ordf. MUF Gotland
Charlie Weimers,1:e v. ordf. KDU
Mattias Svensson, författare
Simon Sundén, ledamot (m) regionfullmäktige Västra Götaland
Anna-Stina Stenbäck, förbundsstyrelseledamot KDU
Daniel Somos, ordf. MUF Stockholm
Johan Silfverdal, ordf. KDU Örebro Län
Fredrik Saweståhl, v. ordf. FMSF
Nima Sanandaji, vd Captus
Saga Rosén, 2:e v. ordf. LUF
Marcus Rohdin, ordf. Ateneum
Mats Reimbertsson, fd v. ordf. Kristdemokratiska Studentförbundet
Marcus Persson, ordf. KDU Jämtland
Mats Persson, forskningsansvarig Open Europe
Anders Nyman, ordf. Captus
Johan Norberg, senior fellow Cato Inst.
Adam Nelvin, v. ordf. FMSF
Andreas Mattson, ledamot intern. utskottet KDU
Simon Mann, fd ordf. MUF Halland
Maria Malmer Stenergard, v. ordf. FMSF
Sakine Madon, liberal skribent
Robert Löfstedt, ordf. Högerteknologerna
Johan Lundberg, ordf. MUF Östergötland
Evelina Lorentzon, v. ordf. FMSF
Etay Lechner, förbundsstyrelseledamot KDU
Niclas Larsson, fd ordf. MUF Södra Älvsborg
Martin Källstrand, 2:e v. ordf. KDU
Jesper Katz, styrelseledamot Folkomröstning.nu
Erik Karlsson, ordf. FMS Göteborg
Magnus Karaveli, liberal skribent
Waldemar Ingdahl, vd Eudoxa
Marko Huttunen, ledamot (m) kommunfullm. Landskrona
Christina Hsu, fd ordf. MUF Lund
Jonas Henricsson, ordf. Linköpings FMS
Erik Gullberg, ordf. FMS Uppsala
Ulrik Franke, ordf. Fria Moderata Studentförbundet
Arash Farschian, förbundsstyrelseledamot KDU
Dag Elfström, ordf. KDU Östergötland
Christopher Dywik, förbundsstyrelseledamot KDU
Kajsa Dahlström, 2:e v. ordf. MUF
Lars Carlsson, ledarskribent (c)
Rola Brentlin, intern. sekr. MUF
Fredrik Bertilsson, ordf. MUF Västmanland
Stefan Bergström, gruppledare för Centerpartiet Sundbyberg
Hannes Beckman, ordf. MUF Uppsala län
André Assarsson, ordf. MUF Skåne
Patrik M Andersson, fd ordf. MUF Norra Älvsborg
Henrik Alexandersson, liberal skribent
Mikael Agergård, ordf. KDU-Wermland