"Sverige har börjat tala och Europa har börjat lyssna." Formuleringen är utrikesminister Carl Bildts. Övertygad om sin egen och alliansregeringens förträfflighet sammanfattar han på det sättet den framträdande roll som Sverige nu fått i EU.
Emellertid är det svårt att hitta belägg för denna påstått framträdande roll. I officiella EU-handlingar är det svenska avtrycket näst intill försumbart. Massmedierna i andra EU-länder - Frank- rike, Tyskland, England, Spanien, Italien - är uppenbarligen inte underrättade om Sveriges betydelsefulla roll. De har - att döma av de senaste tre årens rapportering - så gott som aldrig hört Sveriges röst.
Blir tonen högre när Sverige blir ordförandeland 1 juli? Och - för det viktiga är inte att säga något utan vad man säger - vad kommer alliansregeringen att säga?
2 mars kallade EU-minister Cecilia Malmström till presskonferens om Sveriges kommande ordförandeskap. Svenska och utländska journalister förväntade sig nog en redogörelse för hur Sveriges regering har tänkt sig att arbeta: Vilka frågor ska prioriteras? Hur ser arbetsprogrammet ut? Vika mål är uppsatta?

Men EU-ministern berättade inte om regeringens handlingsplan. Hon visade upp "logotypen för Sveriges EU-ord- förandeskap" - en stilig, blå jordglob med ett avsmalnande gult S från den ena polen till den andra. Och så presenterades ordförandetidens webbadress, "Sverige i rampljuset".
Cecilia Malmström hoppades i pressmeddelandet att "vi under de månader som ligger framför oss kan skapa en samhörighet kring logotypen. Ordförandeskapet är hela Sveriges angelägenhet".
Två månader återstår till dess Sverige tar över ordförandeskapet och något annat än logotypen och webbadressen och propagandabroschyren, "Sverige vid Rodret. Fler gör mer", har regeringen inte presenterat. Jo, i en intervju har EU-ministern uttryckt att "regeringens vision är att Sverige ska vara med och driva viktiga EU-frågor framåt och att många svenskar ska känna sig involverade under ordförande- skapet".
Det egentliga arbetsprogrammet med "regeringens profilfrågor och prioriteringar" presenteras först "strax innan Sveriges ordförandeskap inleds".

Men vill man göra ordförandeskapet till "hela Sveriges angelägenhet" kan man inte behandla människor som idioter som förutsätts hålla till godo med fraser och samhörighet kring en logotyp. I stället ska man ta det allvarliga på allvar.
Och det allvarliga är att EU trängt undan parlamentarismen samtidigt som organisationen själv inte lyckats genomföra och uppnå ett demokratiskt och rättssäkert arbetssätt.
I den nämnda broschyren tas "EU och demokratin" upp. Men texten är helt en hyllning till Lissabonfördraget, ett fördrag som inte på något sätt avhjälper missförhållandena och det som brukar kallas det demokratiska underskottet. EU blir inte genuint demokratiskt för att EU-parlamentet får en något ökad beslutanderätt eller för att de nationella parlamenten ska kunna göra invändningar i det fall EU inte följer den så kallade närhetsprincipen.
Demokratiproblemet är betydligt allvarligare än så.
EU:s beslutsprocess bygger på den internationella diplomatins spelregler. Företrädare för medlemsländerna möts, ger och tar och kommer överens om gemensamma regler. Här råder i allmänhet kompakt slutenhet. Men i EU - i motsats till vad som annars ofta gäller - blir reglerna bindande i det ögonblick som regeringarna enas om dem. De nationella parlamenten ska inte och får inte ratificera dessa lagar. Såväl de nationella parlamenten som allmänheten fråntas alltså rätten att vara med och påverka lagstiftningen. En sådan beslutsordning strider mot två av demokratins viktigaste grundregler: att makten ska kunna kontrolleras dag för dag och att lagar ska stiftas i ett öppet forum och efter fri och allsidig debatt. EU:s ordning är en fråga av avgörande betydelse för rättsstatens legitimitet!

Det här borde vara en av huvudpunkterna under Sveriges ordförandeskap. Varför försitter Sverige möjligheten att göra fri- och rättigheterna till utgångspunkt för alla diskussioner, från hur miljö- och klimatproblemen ska tacklas till hur asyl- och migrationsreglerna ska utformas? Just asyl- och migrationsreglerna ropar på en ny grund och ordning. EU:s gränsskyddsorganisation Frontex samarbetar skamligt med länder som Libyen och Mauretanien, allt för att hindra flyktingar att nå EU.
EU är till för fredens skull, brukar det påstås. Ja, kanske var det så det var tänkt.
Men den som följer EU:s arbete ser att synen på fri- och rättigheter är helt avhängig det ekonomiska tänkandet. Rörelsen för kapital är minst lika viktig som de traditionella mänskliga rättig-heterna. I EG-domstolen bestämmer målet, nämligen den ekonomiska integrationen, hur lagar och förordningar ska tolkas. Det är ett strikt företagsekonomiskt tänkande.
Tänk om Carl Bildts ord fick giltighet. Om Sverige verkligen började tala. Och tala om det som verkligen är viktigt.


JESÚS ALCALÁ
Jesús Alcalá är jurist och författare.