Små förhoppningar i en värld där 75 % av världshaven är överfiskade, där skogar avverkas och koldioxidutsläppen fortsätter öka.

Trots de låga förväntningarna var ingen glad när mötets text med titeln "framtiden vi vill ha" presenterades. Det hade varit ärligare att döpa texten till "framtiden vi inte bryr oss om". Texten innehåller inga konkreta åtaganden. EU:s klimatkommissionär Connie Hedegaard skrev: "Ingen i rummet när texten antogs var nöjd. Så svag är den. En besvikelse" Den samlade miljörörelsen kallade texten chockerande dålig.

Biståndsminister Gunilla Carlsson kallar däremot texten "en kompromiss" och mötet "en anhalt på vägen". Men en text utan några konkreta miljöåtaganden kan inte vara en kompromiss, det är att lägga sig platt för snäva ekonomiska intressen. Gunilla Carlssons legitimerande av den menlösa texten döljer istället problemet.

Hur många "anhalter på vägen" ska vi behöva se innan det sker konkreta åtgärder? Vi måste erkänna miljötoppmötena i deras nuvarande form som ett misslyckande och fundera över andra lösningar.

När regeringen döljer faktumet att Rio-mötet är en total flopp räddar de ansiktet på världens toppolitiker, men försvårar för oss som vill rädda planeten.

Anders Schröder

Miljödebattör och redaktör

på supermiljöbloggen.se