När företrädare för partiledningen, som Karin Pettersson, Socialdemokraternas kommunikationschef, radar upp siffror som ska visa varför ett parti är bäst på sociala medier, landar min frågeställning i, om det som görs alls har ett värde.
Det politiska partier ofta gör, är att uppfinna hjulet varje gång något ska göras. Om bloggsfären förenas i en "bloggbävning" söker de politiska partierna frammana bloggbävning, och om topplistor och portaler får genomslag uppfinns egna portaler, som gör samma saker som andra forum redan gör. Kampen om att vinna mot de politiska motståndarna är prioriterat, men en tävlan i vem som är bäst på sociala medier är lite grand som att tävla i vem som är snabbast på motionscykel.
Karin Pettersson skriver på Sidan 4 att Socialdemokraterna dragit tre lärdomar. En om ekonomi och en om att ha tålamod, men den intressanta lärdomen handlar om att släppa kontrollen. Det har de politiska partierna oerhört svårt för, då det är en grundläggande dogm att sätta agendan och styra debatten dit man önskar. Men fria skribenter, debattörer och människor med egna åsikter går inte i ledband. Därför är insikten om släppt kontroll mycket viktig. Men det är inte släppt kontroll när bara speciellt utvalda skribenter bjuds in på arrangemang som partierna anordnar. 2007 bjöds utvalda bloggare in till partikongressen, det var nytt och fräscht. 2010 bjuds fortfarande endast utvalda bloggare in till partiets arrangemang. Hur fräscht är det? Tänk om partierna riktade speciella inbjudningar endast till utvalda journalister på samma sätt? När partierna tillåter närvaro även av kritiska röster och när de tror på kraften i politiken oavsett var det skrivs om den först, så kan de hävda att de förstått värdet av att släppa kontrollen.
En av anledningarna till att jag tidigt var en del av det som sedan blev Socialdemokraternas bloggnätverk Netroots var att vi, genom samverkan, koordination och att få vara först med nyheter från partiet, kunde vara sociala medier som spelade roll och inte bara refererade vad som redan var känt. Jag lämnade Socialdemokraternas Netroots när jag upplevde att nätverket blivit allt mer av en hejaklack och när ytterst lite information släpptes via nätverket. Då fanns det inget värde för mig som skribent att vara kvar. Värdet för den vilsne väljaren torde vara ännu mindre, och har det då något värde alls för partierna?
Socialdemokraterna är, liksom de övriga partierna, skrämda av att släppa kontrollen. Nyheter släpps aldrig ut i ett spretigt bloggnätverk eftersom risken finns att någon skriver om ämnet innan det "fick" skrivas om. Alltså lämnar man aldrig ut saker till andra än de man litar benhårt på. Netroots har cirka 550 registrerade skribenter, men det är högst ett dussin av dessa som räknas som så pålitliga att de inkluderas, får förhandsinformation och riktade inbjudningar. Jag har alltid gjort klart att jag inte går att kontrollera på det sättet, konsekvensen av det var att information slutade komma och jag drog mina slutsatser om min närvaro i nätverket. Om man anser att det är rätt sätt att hantera de sociala medierna och de fria skribenterna så är det helt okej, men då bör man nog inte slänga sig med floskler om att man lärt sig värdet av att släppa kontrollen.
Politiska bloggare har ingen gräddfil till förhandsinformation. Har de det bör man misstänka att de kan vara verktyg i någons tjänst. Vill skribenterna ha trovärdighet, måste de förhålla sig fria från misstankar om att de deltar i en propagandamaskin. Jag föredrar att stå utanför med integriteten i behåll.
ERIK LAAKSO
