Jag är humanist och tror på det som jag har goda skäl att tro på. Jag har inte funnit några goda skäl att tro på religionernas påståenden om det övernaturliga vilket gör mig till ateist. Enligt Tuve Skånberg betyder detta att jag kan vara i knipa om vi inte hittar utomjordingar snart. Dessutom hävdar han att mitt intresse för att finna utomjordiskt liv kan bero på att en sådan upptäckt skulle göra det lättare för mig att upprätthålla en världsbild utan gudar och annat övernaturligt.
När jag uppmuntrar till att utforska rymden så är detta lika lite rotat i ett hopp om att kunna avskaffa behovet av någon övernaturlig skapare som det är rotat i ett hopp om att kunna avskaffa behovet av astrologi. Skånberg visar dessutom en viss egocentrism när han tror att andra människors brinnande intresse för rymden och kemin bakom liv skulle grundas på en vilja att motbevisa hans (!) personliga föreställningar om det övernaturliga.
Copernicus och Galileo visade att jorden inte hade en central plats utan cirkulerade runt solen som alla andra planeter i vårt solsystem, vilket gick tvärtemot vad religiösa auktoriteter hävdat. Senare lyckades Darwin visa att inte heller människan var centrum för skapelsen utan resultatet av samma evolutionära process som alla andra djur. Sputnik krossade inte den himmelska kupol på vilken stjärnorna satt fast vid sin resa mot rymden och Jurij Gagarin som första människa i rymden sägs ha sagt att han inte kunde se någon gud där uppe, trots att det var där kyrkan genom historien hävdat att de gudomligas boplats låg. Där guden en gångs fanns finns den alltså inte längre.
Var befinner den sig i dag då? Enligt Skånberg finns guden bland annat att finna vid livets uppkomst. Varför just där, kan man undra? Kanske för att det är ett av de områden där vår nuvarande kunskap är begränsad. Förr i tiden visste man inte vad blixtnedslag berodde på och då antog man existensen av åskguden Zeus. I dag vet vi inte alla detaljer kring livets uppkomst och då tycker Skånberg att detta talar för existensen av skaparguden Jahwe. Där okunskap finns finner vi alltså gud. Utan okunskap verkar därför Skånbergs gud vara i knipa.
Jag instämmer i att upptäckten av utomjordiskt liv inte skulle hota kristendomen. Kristenheten hade fel när det gällde jordens plats i kosmos och människans plats i naturen - kanske de två största frågorna människan någonsin har ställt sig själv - men kristendomen är fortfarande stark i många delar av världen.
Den tredje största frågan människan har ställt sig själv kan vara den om vi är ensamma i universum och med tanke på hur det har sett ut tidigare så vore det naivt att tro att existensen av utomjordingar skulle påverka Skånbergs världsbild. Inte ens om dessa utomjordingar vore kulturellt och teknologiskt mer högstående än oss och inte trodde på några gudar skulle detta påverka honom. Det betyder sannolikt bara att det är tid för lite intergalaktisk evangelism - utomjordingarna måste ju få berättat för sig om universums enda sanna gud (vilket turligt nog för Skånberg råkar vara just den samma som han själv blivit uppfostrad till att tro på!).
Som humanist omprövar jag alltid mina idéer och jag är öppen för existensen av den kristna, muslimska eller judiska guden eller de grekiska, fornnordiska eller hinduiska gudarna. Men det är inte upp till mig som ateist att motbevisa alla dessa gudars existens utan det är upp till personer som Skånberg att ge mig goda skäl att tro att deras gud faktiskt existerar.
Kristendomen har haft 2 000 år på sig att visa att dess gud faktiskt existerar men har inte lyckats. Enligt Skånberg själv så kommer de heller aldrig att lyckas då hans gud inte kan observeras med fysiska sinnen. Det är en otroligt bekväm position att inte anse sig behöva frambringa några bevis för sin sak, samtidigt som man definierar sin egen tro på ett sådant sätt att inget kan motbevisa den. Detta kallas för blind tro och för den har jag ingen respekt.
Även jag tycker att det är roligt att filosofera kring de olösta frågorna, men jag är bekväm med att vi inte vet allt. Skånbergs förslag är att vi hittar på ett svar på de olösta frågorna. Jag känner inget sådant behov utan väntar i stället med spänd nyfikenhet på de vetenskapliga framsteg som vi av historien att döma förmodligen kommer att göra även på detta område.
Eric Wadenius
ordförande för Unga Humanister
