Många av dem som dragit i gång olika initiativ för att hjälpa flyktingar de senaste dagarna kommer med all sannolikhet vilja fortsätta att engagera sig, skriver Brit Stakston. Foto: Olle SporrongMånga av dem som dragit i gång olika initiativ för att hjälpa flyktingar de senaste dagarna kommer med all sannolikhet vilja fortsätta att engagera sig, skriver Brit Stakston. Foto: Olle Sporrong
Många av dem som dragit i gång olika initiativ för att hjälpa flyktingar de senaste dagarna kommer med all sannolikhet vilja fortsätta att engagera sig, skriver Brit Stakston. Foto: Olle Sporrong
Bilden på treårige pojken Alan blev kanske en väckarklocka även för Stefan Löfven, skriver Stakston. Foto: Sven LindwallBilden på treårige pojken Alan blev kanske en väckarklocka även för Stefan Löfven, skriver Stakston. Foto: Sven Lindwall
Bilden på treårige pojken Alan blev kanske en väckarklocka även för Stefan Löfven, skriver Stakston. Foto: Sven Lindwall

Engagemanget på nätet ska inte föraktas

Publicerad

Digitalt engagemang avfärdas snabbt som meningslöst klickande.

Men de senaste dagarnas mobilisering för att hjälpa människor på flykt bör förstås som en stor möjlighet för partipolitiskt engagemang som samhällsförändrande kraft, skriver Brit Stakston.

Behövs det så hemska bilder som de på en död 3-åring som spolats i land för att människor ska engagera sig när en flyktingkatastrof pågått i flera år har journalister undrat i veckan.

Digitalt engagemang avfärdas snabbt som meningslöst klickande. Men partier och hjälporganisationer borde vara både nyfikna och utmanade av hur förändringsviljan så lätt och mångfacetterat gestaltas i dag. Oavsett vad som kanaliserat engagemanget ska det inte föraktas. Vi har sannolikhet en brytpunkt bakom oss som när man blickar tillbaka på den kommer att gestaltas med bilden av Alan Kurdi.

Många av dem som dragit i gång olika initiativ för att hjälpa flyktingar de senaste dagarna kommer med all sannolikhet vilja fortsätta att engagera sig. De står på tröskeln till ett politiskt aktivt liv. Om deras engagemang tas på allvar.

Frustrationen är stor och man vill göra något snabbt. Alltså kliver man fram. Inte av lathet eller för att det behövdes så brutala bilder. Utan för att man vill visa att det finns medmänniskor och att det är helt uppenbart att det är hög tid att handla nu. Man känner att man behövs och att politiken inte klarar av att lösa situationen.

 

Erik Amnå, professor från Örebrouniversitet, leder ett forskningsprojekt om engagemang. Under sex år följer hans forskningsteam 4 000 unga i ålder 13-30 år och deras föräldrar och tittar brett på hur dessa ungdomar engagerar sig. I den forskningen har de identifierat just de där ”latent politiskt aktiva”. De beskrivs som en stor grupp som är minst lika politiskt intresserad som de aktiva men består av människor som inte har valt att formellt engagera sig. Samhällsintresserade med koll som läser nyheter och är hyfsat nöjda med hur demokratin fungerar. Men de har också en beredskap att delta. Det finns alltså latent ett bubblande engagemang som de är redo att använda om det behövs.

Bilden på Alan Kurdi har med andra ord mobiliserat de latent politiskt aktiva. De tar plats i offentligheten snabbt och kan tack vare nätet åstadkomma mycket tillsammans med andra på kort tid.

Tusentals människor har känt att det är nödvändigt att kliva fram. Igenkänningen är stark. Det kunde varit ett barn i den egna närheten. Det gick inte längre att stå stand by. Och när man nu väljer att agera behöver man inte skuldbeläggas med varför man inte deltagit tidigare. Det mest allvarliga är att politiker varit passiva för länge. UNHCR publicerade sina siffror i juni över den akuta flyktingsituationen.

 

Det digitala engagemanget ska förstås som både en stor utmaning och en stor möjlighet för partipolitiskt engagemang som samhällsförändrande kraft.

Utmaningen rymmer en potentiell stor demokratisk kris. För om inte politiker förmår hantera både de människor som flyr från sina hemländer på grund av krig och de egna medborgarnas krav på att öppna sina hjärtan kommer politikerföraktet bli än större.

Möjligheten å andra sidan ligger i det stora antal potentiella politiskt aktiva som nu drar ihop manifestationer, startar Facebookgrupper, ordnar transporter och samlar in miljontals kronor. Det engagemanget leder inte bara till monetärt och medmänskligt stöd till de människor som är på flykt.

Känslan av att lyckas samla in sju miljoner kronor på några dagar som till exempel nätverket ”Vi gör vad vi kan” gjort är säkerligen oslagbar och självkänslan växer. Efter en sådan konkret handling vill man fortsätta förändra världen. Vilken möjlighet för de partier som visar sig relevanta och kan fånga upp den viljan.

Och kanske är det så att en bild krävdes även för Löfven och hans kollegor.

 

Brit Stakston, mediestrateg

Expressen getinglogga
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Kommentera och läs andras kommentarer Regler & villkor
Till Expressens startsida

Mest läst i dag