Foto: Cornelia Nordström
 Foto: Cornelia Nordström

"En höjdpunkt för vanföreställningar"

Publicerad

Almedalsveckan är det politiska Sveriges årliga firmafest, ett slags rockfestival för oss politiska nördar.

Partier, ungdomsförbund, intresseorganisationer, kommuner, konsultföretag och andra samlas för att under en vecka försöka övertyga varandra om att just deras fråga är den viktigaste.

Utbudet är enormt och slår ständigt nya rekord. I år genomförs 2 040 offentliga arrangemang, händelserna under veckan bevakas av hela 700 journalister. Det finns knappast något särintresse som inte har sitt eget seminarium, tält eller mingel.

Almedalen är också årets höjdpunkt för politiska vanföreställningar. Det finns åtminstone tre avgörande perspektiv på politiken vi knappast kommer att få se representerade bland de tusentals arrangemangen.

För det första: Alla problem har inte en politisk lösning.

Det typiska formatet för ett seminarium i Almedalen kan sammanfattas som: Hur ska politikerna lösa problemet X och när? Många intresseorganisationer har rentav stående seminarier samma tid varje dag, där det parti som är aktuellt för dagen ska presentera sin lösning.

Politikerna ställer förstås upp på detta, men knappast någon av dem säger som det är: att de inte vet. Att många av de viktiga problem som uppmärksammas i Almedalen inte har någon enkel politisk lösning, ibland inte någon lösning alls.

Detta är naturligtvis inte unikt för Almedalen, den svenska samhällsdebatten domineras av den naiva föreställningen att politiken kan lösa alla problem, om beslutsfattarna bara har tillräcklig vilja och handlingskraft.

I verkligheten är det uppenbart att så inte är fallet. Dessutom är det generellt sett de mest allvarliga problemen som är svårast att hitta politiska lösningar på: missbruk, klimatförändringar, utanförskap bland utlandsfödda, psykisk ohälsa bland ungdomar etc. Många försök till lösning skapar också nya problem, som ibland är större än de man först ville lösa.

Det är självklart att ingen politiker vill stå tomhänt inför ett problem och erkänna sin svarslöshet. Men fler borde vara självkritiska och ärliga nog att erkänna hur oerhört svårt det är att lösa komplexa samhällsproblem med enkla politiska beslut.

För det andra: Framtiden avgörs inte i Sverige.

Almedalen, liksom svensk samhällsdebatt i stort, präglas av ett närsynt nationellt perspektiv. De allra flesta problem diskuteras som om Sverige vore det första land på jorden som behövt hantera det. Sådana problem finns kanske, men de är försvinnande få.

Tvärtom står de allra flesta demokratiska, utvecklade länder inför i huvudsak samma utmaningar. Ändå saknas i de allra flesta fall seriösa försök att dra lärdom av andra länders erfarenheter. Ofta tas inte ens utvecklingen på så nära håll som i Danmark eller Norge med i analysen.

Både i och utanför Almedalen agerar svenska politiker som om Sverige och våra problem vore världsunika. Så är det inte, och det borde fler inse. Sverige varken kan eller borde försöka kopiera något annat land, men vi har massor att lära av andras framgångar och misslyckanden.

För det tredje: Det är inte politikerna som bestämmer.

Ett annat populärt format för arrangemang i Almedalen kan sammanfattas: Hur vill partierna skapa framtidens X?. Även här finns ett helt annat och ärligare svar än de storslagna visioner sådana rubriker brukar resultera i: det är inte politikerna som skapar framtiden.

Nära besläktad med vanföreställningen att alla problem har en politisk lösning är oförmågan att inse att andra och mer grundläggande omvärldsfaktorer ofta är betydligt viktigare än politiska beslut. Teknisk utveckling, global konkurrens, värderings- och livsstilsförändringar, entreprenörskap och kreativitet. Det är bara några av de naturkrafter som avgör vilket samhälle vi får, processer där politikerna är mer åskådare än aktörer. De kan påverka framförallt bromsa på marginalen, men utvecklingen fortgår obönhörligen.

Även här skulle behövas ett större mått av ödmjukhet och eftertanke från politiska beslutsfattare, och förstås andra perspektiv från de medier som kräver enkla svar. Det är inte politikerna som sitter i förarsätet. Lyckligtvis.

Missförstå mig inte. Politik är en viktig och nödvändig del av varje samhälle. Men också en kraft med begränsad effektivitet och stora risker. Den hybris som präglar många politiker i och utanför Almedalen är inte deras eget fel. De är fångade i ett offentligt samtal där vi intalar oss själva att alla problem kan lösas bara rätt politiskt beslut fattas, att det är i Sverige vår framtid avgörs och att det är politiker som skapar denna framtid.

Ju förr vi kan bryta oss ur dessa vanföreställningar desto bättre. Det skulle nog ge oss en mindre intensiv Almedalsvecka, men framförallt ett bättre samhälle.

 

Markus Uvell, vd för Timbro

Tack för att du hjälper oss att rätta fel!

Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel.

Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattsonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning. Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida