Jag fick möjlighet

att skriva en debattartikel på 5 000 tecken för Expressen. På 5 000 tecken hinner man smutskasta och få sin hämnd på många människor som man känner har gjort en ont på något vis. Men i stället tänker jag trotsa den "bitchstämpel" jag så snällt fått mig tilldelad av först Strix och nu senast Aftonbladet och ta ner det här på en lite mer seriös nivå. Det är många som inte förstår vilken extrem situation man befinner sig i under inspelningen av ett sådant program. Ett exempel är när jag i onsdagens program blev ledsen över min sminkning. Sanningen var att jag gick undan för att vara ensam och lugna ner mig, då jag kände på mig att jag ville gråta. Men snart hade jag en skock av tjejer runt mig och sekunden senare en kamera uppkörd i ansiktet, som propsade på att jag skulle förklara varför jag var ledsen. Vore det här en riktig plåtning och inte en av Top Model's iscensatta "plåtningar", skulle ingen ha märkt att jag gick undan någon minut, men i den värld som heter Top Model's kallas det för att vara en bitch. Hade det varit en riktig plåtning skulle alla vara glada och nöjda med vad jag presterat och min lön skulle ha satts in på mitt konto följande dag för väl utfört arbete.

I en miljö

där att stå upp för sig själv och försöka försvara sig mot obefogad kritik eller bli ledsen över något klassas som attitydproblem, står man inte ut länge om man är som jag. Egenskaper som hjälpt mig hela livet är helt plötsligt inte önskvärda. Det tog mig många år att lära mig att stå upp för den jag är och inse att ärlighet och att alltid säga vad jag tycker är bäst i längden, både för den som säger det och den som lyssnar. Och den insikten är jag inte beredd att kasta bort för något modellkontrakt i världen. Sen kan det förstås resultera i att man framstår som ganska gnällig, i vissa fall hård, för den som ser en kraftigt ihopklippt version av verkligheten. Men allting har sitt pris antar jag. Så det var nog bäst för alla att jag fick åka hem. Alla de som tror att jag skulle bli Top Model-bitchen skulle ändå ha blivit besvikna. Jag hade blivit besviken på mig själv eftersom jag troligtvis till slut skulle ha lärt mig att hålla käften och vara söt. Min stackars mamma skulle blivit besviken över att se sin dotter kasta bort allt vad självrespekt heter.

Men det är givetvis

det här Top Model lever på. Att visa upp modellbranschen som en stenhård och iskall värld, där ett misstag kan kosta dig resten av din karriär och landa dig hemma i kassan på Konsum för resten av ditt liv. Jag har inte all erfarenhet i världen men jag kan med relativ säkerhet säga att det är vanliga, dödliga människor som jobbar även i modebranschen. Ingen skulle få för sig att skälla ut dig för att du inte vill fotas med bebisar, getter, ekorrar eller vad det än må vara. Man tackar helt enkelt nej, tar de eventuella konsekvenserna som kan uppkomma och väntar på nästa jobberbjudande. Visst är det en hård bransch. Det vore naivt att förneka ett så uppenbart faktum. Men med några få undantag i Top Model, så har alla jag träffat hittills i ovan nämnda bransch varit uteslutande trevliga och glada människor. Ja, jag sa människor. De allra flesta vet att en person som mår bra och känner sig uppskattad gör ett bättre jobb. Modeller och modefotografering är knappast ett undantag. Tyvärr kan jag inte säga att jag varken kände mig uppskattad eller mådde bra under min tid i Milano. Om jag fick ge de ansvariga för Top Model några korta tips inför kommande säsonger skulle det se ut så här. Anställ någon dietist som ser över vad flickorna stoppar i sig så att de verkligen får i sig allt de behöver. En sallad bestående enbart av isbergssallat tomat och gurka är inte så bra för kroppen i längden. Låt tjejerna få röra sig utanför hotellrummet. Det är tydligen bevisat sedan länge att rörelse är bra för kroppen. Skippa "kontakt med omvärlden förbudet". Deltagarna har ju trots allt skrivit under på att inte avslöja något och om någon nu skulle få för sig att göra det så går det ju lika lätt att läcka när man kommit hem, eller hur? Kanske kan jag då gå med på att ställa upp som joker någon gång år 2008. Fast kanske är det just välmående tjejer som skulle göra det svårt för Strix att få ihop tillräckligt med spännande material för att behålla sina tittare. Jag tycker att Strix borde tänka lite högre om sig själva och inse att tävlingen och de "naturliga intrigerna" i sig räcker mer än väl för att få höga tittarsiffror.

Ni trodde väl inte

jag skulle glömma det ni alla väntat på? Angående uttalandet om att jag vill slå ner Gerry Deveaux, alltså. Jag ber om ursäkt Gerry. Jag vill inte slå ner dig. Jag tror alla som såg programmet och tonen jag använde där, vet att jag inte vill slå ner dig. Det är som när man säger "Jag hatar den här maten", man hatar aldrig maten, men tycker bara inte den smakar så bra. Jag tycker varken att Gerry Deveaux eller upplägget i Top Model smakar särskilt bra. Emma Johansson Emma Johansson är 20 år. Hon är uppväxt i Vänersborg men bor nu i Stockholm. 50-talet är Emmas stora intresse och hon klär sig helst därefter. Hon syr kläder, festar, skriver och fotograferar.