Dubbelmoralen vet inga gränser

Publicerad
Uppdaterad
Hur rimmar Socialdepartementets drogpolitiska handlingsprogram med handelsministerns droglobbyism, undrar Björn Johnson.
Inför den kaliforniska folkomröstningen om cannabis varnade barn- och äldreminister Maria Larsson, KD, för illavarslande konsekvenser även här i Sverige. En legalisering i Kalifornien hade varit ett allvarligt bakslag för den globala narkotikapolitiken.
Maria Larsson menar att vi måste värna den svenska förbudspolitiken inför hotet från den europeiska legaliseringslobbyn. Cannabis är skadligt, och dessutom främmande för svensk kultur. "Vi har i Sverige ett unikt stöd i den allmänna opinionen för en restriktiv politik och mot att narkotikan skulle bli en naturlig del av en svensk vardag", skriver hon.
Bara någon vecka senare skriver handelsminister Ewa Björling, M, och EU-parlamentarikern Christofer Fjellner, M, om det svenska snuset. Under rubriken "Hjälp oss att rädda svensk snuskultur" ondgör de sig över det exportförbud som gäller till resten av EU.

"Det är det svenska folkets vilja
att EU slutar bestämma att en i Sverige fullt laglig och reglerad produkt ska stoppas vid vår gräns", skriver Björling och Fjellner. De utgår från ett "principiellt ställningstagande för frihandel", men betonar också hur mycket den svenska tobaksindustrin skulle vinna på att exportförbudet hävdes.
Tydligare än så kan inte den svenska drogpolitiska dubbelmoralen illustreras. Cannabis är knark - ett utländskt, livsfarligt hot mot våra svenska ungdomar. Snus, däremot, är "kultur" - och dessutom en handelsvara som kan skapa nya arbetstillfällen. Det är märkligt att ingen nyhetsredaktion har noterat det motsägelsefulla i ministrarnas ståndpunkter. Låt mig föreslå några tänkbara vinklar.
Skadeverkningarna är den mest uppenbara. Att jämföra skador av olika droger är svårt, men de forskare som försökt brukar mena att cannabis och tobak är ganska likvärdiga. Det finns indikationer på att båda preparaten kan fungera som inkörsport till andra droger. Hade tobak varit en ny drog i Sverige skulle den utan tvekan ha narkotikaklassats och förbjudits.
Snus är mindre skadligt än röktobak, men nyttigt är det definitivt inte. Drogen har kopplats till cancer i bukspottskörteln och kan också öka riskerna för högt blodtryck. Nikotin är mycket beroendeframkallande - betydligt mer än cannabis, faktiskt.

Ett viktigt argument mot att legalisera cannabis är att högre tillgänglighet leder till ökat bruk, och därmed mer skador. Det argumentet kan användas också om snus, och gör man det blir EU:s exportförbud logiskt. Björling och Fjellner ser dock bara fördelarna när europeiska rökare av hälsoskäl övergår till det mindre farliga snuset (efter en svensk kampanj om snusets hälsofrämjande egenskaper jämfört med röktobak, får man förmoda).
En annan vinkel är idéerna om kultur. Det kan diskuteras om cannabis verkligen är så osvenskt - runt 15 procent av svenska gymnasieungdomar uppger att de har prövat drogen. Men låt oss ändå för resonemangets skull acceptera argumentet. Kan då inte samma argument anföras när det gäller EU:s syn på snus? Är det verkligen lämpligt att regeringen bidrar till att sprida vår "snuskultur" till andra länder?
Ytterligare en vinkel är regeringens uppenbara oenighet. I socialdepartementets drogpolitiska handlingsprogram formuleras ett antal mål. Bland annat vill man halvera antalet svenska ungdomar som börjar röka eller snusa fram till 2014. Hur väl rimmar detta med handels-ministerns önskan om att få fler européer att börja snusa?
Och vad tycker Maria Larsson om sin ministerkollegas droglobbyism?
Slutligen kan man fundera över hur den svenska snuslobbyn betraktas inom EU. I den svenska narkotikadebatten är det stigmatiserande att vara för legalisering av cannabis. De som argumenterar för detta riskerar utfrysning och får räkna med att få sina motiv ifrågasatta. Är de kanske "haschtomtar" som själva använder drogen?
Jag tänker en stund på det efter att jag läst Björlings och Fjellners artikel. Jag undrar hur de båda legaliseringsivrarna betraktas av sina europeiska kolleger. Finns det snustomtar?

Björn Johnsson

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida