SVT-programmet "Debatt" har under Janne Josefssons tid varit ett program som har upprört många människors känslor. Det är ett program som ofta är så snabbt med aktuella frågor att vi tittare inte ens har hunnit diskutera ämnet hemma.
"Debatt" kan liknas vid en hetsig diskussion vid en familjs matbord. Man skriker rakt ut, ingen lyssnar på varandra. Pappan finns där som inte bryr sig om någon annans åsikt utan kör över alla och bestämmer att det är så här det ska vara. När diskussionen är slut så lämnar alla middagsbordet och den som hade något vettigt att säga fick inte komma till tals.
Det är inte vad jag skulle kalla en intressant debatt - men ungefär så går "Debatt" till.
Att SVT har utsett Josefsson till programledare är för mig en gåta. SVT finns ju till för att visa objektiva program. I en opinionsmätning genomförd i januari och februari 2008 svarade 63 procent av svenskarna att de inte litar på Janne Josefsson. Att tittarsiffrorna ökar med Janne Josefsson förstår ju vem som helst, men är det verkligen värt det? Hur påverkar det SVT:s trovärdighet att låta Janne Josefsson hålla i ett samhällsprogram? Tjänar SVT på att ha en journalist som hänger ut människor som inte har gjort något fel på bästa sändningstid?
Jag tror inte det. SVT är den enda tv-kanalen där vi borde känna oss trygga på att det vi ser är objektiv och saklig journalistik.

Debatten övergår till osmaklig cirkusunderhållning i samma sekund som Janne Josefsson bestämmer sig för hur programmet ska sluta. Han avbryter människor som inte har samma politiska ståndpunkt som honom själv och ger mer tv-tid till människor som har det. Människor med vänsteråsikter kommer betydligt lättare undan Janne Josefsson än borgerliga debattörer.
"Debatt" blir förutsägbart när Janne Josefsson bestämmer ordningen på programmet i förväg. Han provocerar ofta fram åsikter hos ena sidan för att debatten ska sluta som planerat. Det är inte sällan som han låter människor med noll kunskap sitta och vara med och bedöma i frågorna.

När jag medverkade i "Debatt" för några veckor sedan pratade vi om ungdomars alkoholkonsumtion. Jag var där för att visa att jag tycker jag är en bra förebild för unga tjejer eftersom jag dricker ytterst lite. Men Josefsson hade gått igenom mina blogginlägg under tre års tid och klippt ihop fem bilder som han hade hittat. På bilderna framstod jag som alkoholiserad ungdom. Men istället för att låta mig svara, frågade Janne Josefsson en gammal tant i publiken om det var rätt av mig att vara förebild, med så många läsare som såg upp till mig.
När Stina Lundberg Dabrowski var programledare höll "Debatt" en annan klass. Hon var tuff med oväntade frågor, men det var ändå frågor som faktiskt var intressanta. Det viktigaste av allt var att hon lyssnade till personens svar. Snälla SVT, övertala Stina Lundberg Dabrowski att komma tillbaka till "Debatt"!

Som journalist ska man sträva efter att vara objektiv och alltid visa båda parternas ståndpunkt. En gång sa Janne Josefsson: "I viss bemärkelse är jag både åklagare, domare och skarprättare." Men Janne Josefsson är ingen hjälte. Han är ingen person som ska skipa rättvisa eller vara en skarprättare. Hans metoder borde inte ens få kallas för journalistik eftersom han sällan tar hänsyn till andra människor.
Han förenklar bara verkligheten likt en tonåring som ser världen i svart och vitt och han får allt att passa in i hans egen verklighet.
Journalistik ska inte vara så. Det är lika viktigt att medierna granskar folk i maktens korridorer som att vi granskar medierna. Jag hoppas innerligt att denna säsongen av "Debatt" blir Janne Josefssons sista som moderator av ett public service-program.

Isabella Löwengrip, 18
Isabella Löwengrip bloggar på blondinbella.se. Hon är också aktiv i moderata ungdomsförbundet.