Foto: Anna-Karin Nilsson / ANNA-KARIN NILSSON EXPRESSENFoto: Anna-Karin Nilsson / ANNA-KARIN NILSSON EXPRESSEN
 Foto: Anna-Karin Nilsson / ANNA-KARIN NILSSON EXPRESSEN
Foto: Kalle Ahlsén / AHLSENS FOTO ABFoto: Kalle Ahlsén / AHLSENS FOTO AB
 Foto: Kalle Ahlsén / AHLSENS FOTO AB
Foto: Johan@Kontinef.Se / OOOOFoto: Johan@Kontinef.Se / OOOO
 Foto: Johan@Kontinef.Se / OOOO

Dags att samarbeta med diktaturen

Publicerad

Debatten i Sverige har länge kretsat kring om den ”tysta diplomatin” fungerar eller om Sverige ska använda hårdare ord.

Journalisten Martin Schibbye, som nyligen besökt i Eritrea, anser att frågan om Dawit Isaaks frihet är för viktig för att enbart överlåta till politiker och tipsar om vad du kan göra för Dawit Isaak redan i dag.

Den 23 september har Dawit Isaak suttit 15 år i fängelse och diskussionen har sedan han greps rasat om den bästa strategin för att få honom fri.

Jag var nyligen i Eritrea med ett unikt journalistvisum och beskrev i tre långa reportage landets resa från euforin efter självständigheten 1991, tills verkligheten vred pennan ur händerna på Dawit och många andra.

Jag kunde på plats i Asmara notera en större öppenhet gentemot journalister och fick svar på de frågor jag ställde. För ett par år sedan avvisades frågor om Dawit Isaak med aggressivitet. Nu möttes jag av besked om att han är vid liv och att han behandlades bra, men att frågan om en lösning var en intern eritreansk angelägenhet.

Efter att ha intervjuat ministrar och soldater som slagits trettio år i skyttegravarna blev det tydligt att det inte fanns någon ”press” i världen som kan få Eritrea ner på knä och börja ”lyda” Sverige.

Inte ens en militär intervention skulle få ett sådant resultat. De styrande skulle antagligen gå upp i bergen, gräva ner sig och vänta ut utvecklingen i ytterligare 30 år.

Hot och sanktioner är i dagsläget dömt att misslyckas eftersom den bygger på en okunskap om det nuvarande eritreanska ledarskapet och landets historia.

En annan slående känsla under min reportageresa var hur lite kontakt det finns mellan våra länder. Man ser inga spår av några biståndsprojekt, inga ungdomsutbyten, inga investeringar.

 

LÄS MER: Dags att prioritera Dawit Isaaks öde, UD

 

Tittar man bakåt i historien finns starka band att knyta an till, från missionärernas arbete under 1900-talet till solidaritetskampanjer under det långa befrielsekriget.

Det är hög tid att vi alla som landsmän till Dawit Isaak frågar oss själva vad vi som medborgare kan göra för att bryta isoleringen av Eritrea och öppna upp fler kontaktytor.

Frågan är om inte Sveriges relation till Eritrea är allt för viktig för att överlämna till våra politiker. Det är dags att bryta med beröringsskräcken och avmystifiera det lilla landet på Afrikas horn.

Varför inte inleda samarbeten mellan skolor, sjukhus, musikfestivaler, fotbollsklubbar och företag i respektive land? Är du idrottsledare? Varför inte ta kontakt med ett eritreanskt ungdomslag?

Sjunger du i kör? Finns det eritreanska körer att besöka och inleda utbyten med? Arrangerar du barnteatrar? Varför inte kontakta kulturföreningar i landet?

Det kanske låter naivt att komma med kasperdockor till ett land som enligt en FN-kommitté begår brott mot mänskligheten, tvingar en hel generation ungdomar att fly och familjer att sätta sina barn i rangliga båtar över Medelhavet. Men jag tror att vi klarar av att göra två saker samtidigt.

Och för att en benådning ska komma till stånd måste nya kontaktytor öppnas upp. Människa till människa. Förening till förening.

Utan att man för den skull viker en tum i kravet på hans frihet. Eller på det brottsliga i att hålla människor inspärrade utan rättegång i 15 år.

Här kan också svensk biståndspolitik spela en stor roll för att sätta fart på den här typen av processer genom att finansiera resor och möjliggöra biståndssatsningar inom utbildning, kultur, energi och hälsovård.

 

Läs mer: Ge EU:s Sacharovpris till Dawit Isaak

 

Det är hög tid att Sverige, Sida och utrikesdepartementet inleder ett bilateralt biståndsprojekt riktat mot civilbefolkningen i Eritrea.

I ett läge när allt i den politiska verktygslådan har prövats och sanktionerna lagt sig som en våt filt över alla hårda ord, återstår att vädja som människor till just medmänskligheten.

Till traditionen av nåd. Ett frigivande av Dawit Isaak på medmänskliga grunder skulle vara ett stort steg mot en verklig respekt för Eritrea som nation.

Det är oundvikligt att jämföra med mitt eget fall.

Jag är en fri man i dag och kan skriva detta eftersom Sverige från första stund prioriterade relationerna med Etiopien där jag satt fängslad.

 Sverige kom omedelbart fram till att samtal och dialog med diktaturen skulle ha bäst möjlighet att leda till ett önskat resultat; frisläppandet av två svenska medborgare.

Sverige lät Etiopien känna att de fick vinna och räddade på så sätt ansiktet på regimen. Fokus låg på att få ut svenska medborgare – inte att bekämpa eller förnedra en diktatur.

Det senaste året har en förhoppning väckts om att något håller på att hända i Eritrea. Det är därför viktigt att vi alla redan nu i höst gör allt vi kan utifrån våra olika utgångspunkter.

Vi ses i Asmara.

 

Martin Schibbye

chefredaktör för Blank Spot Project som i juni skrev tre långa reportage från Eritrea som sampublicerades i Expressen.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag