Svenska damfotbollslandslaget. Foto: Christof Koepsel
Svenska damfotbollslandslaget. Foto: Christof Koepsel

Dribbla inte bort damernas Zlatan

Publicerad
Uppdaterad
Att utveckla svensk flick- och damfotboll är att använda alla potentiella talanger, oavsett etniskt ursprung. Med stöd i forskningen menar jag därför att ansvaret för förändring inom damfotbollen nu ligger hos tränare, ledare och andra företrädare för föreningar - och hos Svenska Fotbollförbundet.
I kväll sjunger Lotta Schelin, Caroline Seger och resten av landslaget nationalsången. På andra sidan matchen mot Japan hägrar VM-finalen. Parallellt med att Sverige gjort succé i VM har landets främsta talanger i femtonårsåldern samlats i Halmstad, där Svenska Fotboll­förbundets i slutet av juni genomförde årets Elitläger för flickor.
För den som följt båda evenemangen blir en sak snabbt tydlig: Det verkar mest vara blonda och blåögda tjejer på plan.

Därmed sätts tankarna i gång. Vilka når eliten inom damfotbollen? Varför ­ lyckas inte damlandslaget utveckla talanger med utländsk bakgrund lika framgångsrikt som herrarna?
Som ledare för flickfotbollspelare i Malmö ser jag, Jesper, de nya spelarna varje vecka. De är i de flesta fall födda i Sverige, men många av dem har föräldrar från andra länder. I vår senaste match, mot Vellinge, fanns på plan en anknytning till Serbien, Makedonien, Brasilien, Kosovo, Australien, Bosnien, Ryssland och USA.
Det är en mångfald som berikar fotbollen, och i framtiden kanske någon av talangerna jag tränat spelar även i landslaget.
Men i dag känns det avståndet långt.
För ett år sedan genomförde jag tillsammans med Lars Lagergren, liksom jag forskare på Malmö högskola, en undersökning av den etniska mångfalden inom sex olika svenska idrotter på elitnivå.

För damfotbollen är det dyster läsning.
1999 fanns inte en enda flicka med utländsk bakgrund med i juniorlandslaget i fotboll. Andelen ökar till drygt fyra procent för landslagets matcher 2005-2009. När vi ställer det mot andelen unga med utländsk bakgrund totalt inom svensk idrott, 15,8 procent, ser vi att juniorflickfotbollen ligger efter. På seniorsidan är siffrorna liknande. Det är i stort sett bara seniorlandslaget 2009 som visar en något ökad andel, 6,7 procent spelare med utländsk bakgrund.
Varför är det så?
Damerna har ingen Zlatan, heter det från förbundshåll, en förebild saknas. Och samma kriterier måste förstås gälla för Kosovare Asllani - som petades ur damlandslaget en månad före VM - som för Zlatan Ibrahimovic. En förebild blir man när man är en tillräckligt bra fotbollsspelare. Det senare är också vad som ska avgöra om Kosovare Asllani ska spela i landslaget, inget annat.
Men efter intervjuer med anställda på Svenska Fotbollförbundet kunde Lars Lagergren och jag i vår studie konstatera att analysen inte sträcker sig mycket djupare än så. Inga medvetna satsningar görs heller från förbundssidan för att förändra bilden. Förhoppningen tycks vara att integrationen ska lösa sig av sig själv.
Därför vill jag uppmärksamma följande.
Det finns en stor okunskap om varför flickor börjar spela fotboll. Forskning visar att idrottande unga i första hand påverkas av vänner, snarare än av föräldrar vilket tycks vara den rådande uppfattningen. Självklart kan det finnas kulturella mönster hos invandrade föräldrar, som i sin tur kan styra i hur stor utsträckning deras döttrar söker sig till fotbollen. Men kulturellt präglat agerande förekommer även hos infödd förbundspersonal och lagledare­ - och det är de som bestämmer vilka villkor och normer som gäller när en flicka väl tagit steget in på fotbollsplanen.

Inser man det inser man också att integrationen inom idrotten snabbast kan påverkas från insidan.
Svenska Basketbollförbundet är ett bra exempel. De satsar lika mycket resurser på flickor och kvinnor som på pojkar och män, och anstränger sig dessutom för att rekrytera kvinnliga ledare. Resultat? I vår undersökning har basketen störst etnisk mångfald för båda könen.
Att utveckla svensk flick- och damfotboll är att använda alla potentiella talanger, oavsett etniskt ursprung. Med stöd i forskningen menar jag därför att ansvaret för förändring inom damfotbollen nu ligger hos tränare, ledare och andra företrädare för föreningar - och hos Svenska Fotbollförbundet.
Det handlar om att ta reda på varför flickor spelar fotboll och varför de älskar att göra det.
Borde vara värt mer än en klackspark?

JESPER FUNDBERG
Jesper Fundberg är etnolog och lektor i idrottsvetenskap vid Malmö högskola. Dessutom är han juniorlagledarei LdB FC Malmö.
Expressen getinglogga
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag