Jag är general och soldat. Jag är van att ta ansvar och vara lojal. Jag är tränad till att vara ärlig och tydligt redovisa konsekvenserna av beslut.
Nu ser jag det som min plikt att redogöra för vad som händer när försvarsmakten och dess personal drabbas av ytterligare nedskärningar. I dagarna har vi kunnat följa den återigen uppblossande debatten kring försvarsmakten. Mer pengar måste sparas och det är bråttom: redan 15 maj måste ÖB:s nya underlag vara klart.
Jag förstår de skattebetalare som börjar undra - varför kan inte militären hålla i pengarna? Låt mig förklara: De senaste åren har vi haft "rena" bokslut som godkänts av ekonomistyrningsverket. Varför har vi då återigen en situation av ekonomisk kallsvett för försvarsmakten? En orsak är obalansen mellan materielanskaffnings- och övningsbudgeten. En annan orsak är att kostnaderna ökar (löner, drivmedel, driftskostnader) utan att vi erhåller tillräcklig priskompensation.
En tredje orsak till de nya besparingskraven är den urholkade "köpkraften" för försvarsmakten. I realiteten har våra anslag minskat kraftigt över tiden. I dag får försvarsmakten omkring 1,3 procent av BNP att jämföra med 3,1 procent i slutet av sjuttiotalet.

Försvarsbudgeten ligger på omkring 40 miljarder kronor per år - så har det varit i många år. Om vi för exemplets skull omvandlar de 40 miljarderna till 40 kronor blir illustrationen av den minskade "köpkraften" tydlig. Då jag tankade min Volvo på Texaco i Uddevalla 1980 fick jag 20 liter bensin för 40 kronor, i dag får jag 3,2 liter för samma summa.
För en samhällsbärande funktion som försvaret är det viktigt med en stabil och långsiktig inriktning för att skapa förutsättningar för en ekonomiskt balanserad verksamhet. Att anslaget till försvaret de facto minskat över åren behöver i sig inte vara något att yvas över. I en demokrati är det våra folkvalda politiker som styr och det är självfallet någonting som försvarsmaktens personal har den största respekt för. Förändringar i omvärlden påverkar hela vårt samhälle, både det civila och det militära.
Omvärldsförändringar till trots - allting har sin gräns och jag är djupt oroad över att vi nått något slags gräns för vilka prövningar försvarsmaktens personal kan stå ut med. I dag är den svenska försvarsmakten i många avseenden mycket bra. Våra soldater och sjömän är välutbildade och motiverade - de bidrar till att våra förband håller hög klass. Och de civilanställda bidrar med engagerande och lojalt arbete. Vi har ett avancerat och på många sätt hyllat flygsystem med Jas-planen, våra splitterskyddade fordon och våra stridsvagnar är av utmärkt kvalitet. U-båtsvapnet och de nya Visbyfregatterna håller mycket hög internationell klass.

Som arméinspektör måste jag informera om konsekvenserna av ytterligare neddragningar:
* Möjligheterna till personalförsörjning påverkas i en negativ riktning - dränaget av kompetens är uppenbart redan i dag.
Säkerheten påverkas negativt, både i våra internationella insatser och i vår utbildningsverksamhet.
* Framtidstron för anställda i försvarsmakten och deras anhöriga påverkas negativt: oro, ovisshet och brustna förhoppningar ger ingen bra arbetsmiljö eller livskvalitet.
* Allmänhetens förtroende för försvaret urholkas än mer.

Den svenska säkerhetspolitiken är länkad till övriga Europas och genom att verka lugnande i konflikter, i till exempel Afrika, kan vi förhindra flyktingkatastrofer och eskaleringar som riskerar att ge globala återverkningar, vilket i sin tur självfallet påverkar den svenska säkerheten i negativ riktning.

Förutom insatser i oroshärdar världen över anser jag det självklart att vi som nation, med stöd av försvarsmakten, måste kunna hävda vår territoriella integritet, bistå vid kriser i samhället samt agera vid uppdykande hot.
Sammantaget ger punkterna ovan en dyster men, som jag anser, korrekt bild över en bekymmersam situation.
Vi behöver en långsiktig strategi som är hållbar även vid plötsliga svängningar i omvärlden.
Hur en sådan strategi ska utformas är något våra folkvalda bör diskutera. Min förhoppning är att en sådan strategi ska växa fram grundat på ett ideologiskt förhållningssätt till vad försvarsmakten ska användas till i framtiden.
Därför en ödmjuk vädjan till politikerna:
Försvarsmaktens personal behöver en stabil och långsiktig inriktning för att inte tappa framtidstro och energi i sitt engagerade arbete för svenskarnas bästa.

BERNDT GRUNDEVIK
Berndt Grundevik är generalmajor och arméinspektör. Om han inte hade blivit militär hade han troligen jobbat som idrottsledare och gymnastikdirektör.