Diskrimineringsombudsmannen, DO, Katri Linna utmärker sig igen genom att driva fall som går emot kommunala regelsystem eller, som nu senast, kränker kvinnors rättigheter. Nyligen stämde Linna Arbetsförmedlingen. Eftersom en muslimsk man på en arbetsintervju på ett företag vägrade ta en kvinna i handen uteblev hans ersättning - därför påstås Arbetsförmedlingen ha handlat på "ett diskriminerande sätt". Arbetsförmedlingen sägs alltså enligt DO ha kränkt mannen. Huruvida kvinnan på företaget kände sig kränkt verkar DO däremot inte bry sig om.
Det är inte första gången DO hamnar snett. Förra gången gällde det beslöjade kvinnor som nekades tillträde till en simhall i Göteborg, då de vägrade inrätta sig i de lokala föreskrifterna om hygienisk klädsel. Göteborgs Stad stämdes på skadestånd men har nu lyckligtvis fört fallet vidare.
Man kan fråga sig om DO Katri Linna är religiös eller vad som gör att hon upprepade gånger ifrågasätter den sekulära staten och ger religionsfriheten företräde framför lagstiftning och kvinnors rättigheter.
Sverige anses vara ett av de mest jämställda och sekulära länderna i världen, även om vi har en bit kvar. Religionen är en privatsak och stat och kyrka ska vara åtskilda. Ska allmänheten tolka det som att DO ansluter sig till det intersektionalistiska förhållningsätt som går ut på att olika förtryckarordningar samverkar?
Jag har tidigare påpekat att detta förhållningssätt är katastrofalt; det åsidosätter kvinnors mänskliga rättigheter. Det innebär att religionsförtryck likställs, eller som i det aktuella fallet med mannen som vägrar ta kvinnor i hand överordnas kvinnoförtrycket.

Kvinnor utgör mer än halva jordens befolkning, alltså är det är en majoritet som förtrycks av en minoritet. Den så kallade könsmaktsordningen skulle per definition av delar av den feministiska rörelsen innebära att patriarkatet utgörs av män.
Men Katri Linna är ett utmärkt exempel på att patriarkalt förtryck utövas av både kvinnor och män.
Genom sitt agerande utsätter hon hela den svenska kvinnokampens sköra framgångar för en stor risk. Det som tagit oss mer än hundra år att genomföra för att förbättra kvinnors villkor - delvis tack vare att vi har varit förskonade från krig och att vi har tryckt tillbaks kyrkans makt i samhället - riskerar vi att förlora genom ett trollslag.

Det tål att upprepas att hedersrelaterat våld utmärks genom att vara kvinnofientligt, homofobiskt och rasistiskt. Det har emellertid avvisats och förnekats ha samröre med religion och tradition, inte minst bland etablerade feminister i debatten, samtidigt som de flesta som kommer från religiösa diktaturer påpekar sambandet.
Mannen som nekades ersättning av Arbetsförmedlingen borde i stället anmälts av Arbetsförmedlingen till DO för diskriminering! Religiös fundamentalism hotar nämligen jämställdheten och är dessutom en grov kränkning mot sekulära muslimer som lever i Sverige. I stället för att främja jämställdhet och jämlikhet bidrar DO till att ge religiösa fundamentalister tolkningsföreträde i debatten.
Vilka kränkningar ska nästa gång leda till stämning? Ska en del sharialagar får tillämpas i Sverige, ska religiös övertygelse vägas in i fall av kvinnomisshandel? Det kan låta dramatiskt, men ger man efter för religiösa krav kommer det snart nya krav.

I Iran sker åsiktsregistrering om vilken religion man erkänner sig till, utan att uppge detta vid studier och anställning får du inte tillträde till någotdera.
I Irak har nyligen införts samma passregler som Iran som omyndigförklarar kvinnan, hon får inte ansöka om pass utan mannens tillstånd. Det finns sedlighetspolis som arresterar, åsiktsregistrerar och misshandlar. Kvinnor fängslas för att de inte följer regelsystem om klädsel.
I Iran utövas en öppen könsapartheid där kvinnor får gå på bak i bussen och har särskild ingång på universitetet. Vi lider av en oerhörd naivitet i det svenska samhället, när vi inte ser farorna med den religiösa fundamentalismen.
När det gäller mannens kvinnosyn, mannen som vägrat ta en kvinna i hand vid arbetsintervjun, vore det utmärkt att här tydligt markera avståndstagande och definitivt inte uppmuntra att mannen driver ärendet vidare.
Det ska inte gå att gömma sig bakom religiös övertygelse för att fritt kunna diskriminera kvinnor. Katri Linna gör gemensam sak med fundamentalistiska feminister som förnekar förekomst av hedersvåld, med dem som lierar sig med patriarkatet.
Det aktuella fallet med stämningen mot Arbetsförmedlingen är ett klockrent exempel på det.



Maria Hagberg
Ordförare Nätverket mot hedersrelaterat våld. Maria deltar i en internationella konferensen ”Feminists for a seculare Europe” i helgen, för att tala om vikten av sekulära stater. Hon har tidigare suttit i styrelsen för feministiskt initiativ.