Statsminister Fredrik Reinfeldt och finansminister Anders Borg satsar allt på ett kort inför valet nästa år. Genom att försöka framstå som ansvarsfulla ska de vinna tillbaka folkets förtroende. Den svenska regeringen ska framstå som måttfull till skillnad från den girighet och ansvarslöshet som regerar i finanskvarteren i New York och London.
Men att skylla egna misslyckanden på andra är inte att vara ansvarsfull. Att ta ansvar är att stå för sina handlingar och deras konsekvenser.
Ett verkligt ansvarsfullt agerande av Reinfeldt och Borg vore att ta på sig ansvaret för den politik som ledde fram till dagens djupa ekonomiska kris. Moderaterna har stått för en politik som likt en bulldozer mejade ned regleringar på finans- och valutamarknaden. När dammet skingrades efter 80-talets avregleringshysteri stod vi utan skydd mot finansvalparnas spekulation och överdrivna risktagande.
1980-talet var det årtionde då politiker världen över lämnade över stora delar av sin makt till marknaden. I Sverige fattade riksdagen en lång rad politiska beslut som raserade de regler som dittills tvingat banker och andra kreditinstitut till försiktighet. Tanken var att om politikerna bara lät marknaden sköta sig själv så skulle vi alla bli rikare.
I dag betalar vi priset för denna blåögda tilltro till marknadens förmåga att reglera sig själv. I den nya avreglerade spekulationsekonomin har privata intressen kunnat kamma hem vinsterna medan vi alla gemensamt tvingats ta hand om förlusterna.
Genom en rad större och mindre beslut under första hälften av 80-talet togs i princip alla betydelsefulla regleringar av valuta- och kreditmarknaden bort. Bankernas tak för utlåning försvann liksom regleringen av valutahandeln. Dessa avregleringar gjordes utan konsekvensanalys och har förvärrat dagens världsomspännande ekonomiska kris där miljontals människor förlorat sitt levebröd, bruttonationalprodukten krymper, arbetslösheten stiger och statsskulden växer.
Vi har bett Riksdagens utredningstjänst göra en översikt över beslut i riksdagen som inneburit avreglering av valuta- och kreditmarknaderna och uppgifter om hur olika partier röstat vid besluten.
Genomgången visar att Moderaterna konsekvent tryckt gaspedalen i botten, medan Vänsterpartiet lika konsekvent bromsat.
Moderaterna ville avreglera så mycket som möjligt så snabbt som möjligt. Vänsterpartiet motsatte sig avregleringarna och varnade för konsekvenserna av en oreglerad finansmarknad. När Moderaterna i en reservation emotsatte sig att valutaregleringen skulle kunna tillämpas i krig eller annan kris föreslog Vänsterpartiet i en reservation att valutaregleringen skulle behållas.
Nu har Moderaterna plötsligt gjort en U-sväng. I sin regeringsförklaring häromdagen efterlyste Reinfeldt mer övervakning och reglering för att förhindra framtida kriser. Statsministern sa sig vilja reglera fler finansiella företag och produkter och diskutera striktare krav på kapital i bankerna.
Det är bra att Moderaterna nu bytt ståndpunkt och förespråkar förstärkta regelverk. Men det vore naturligtvis ännu bättre om de aldrig drivit igenom avregleringen. Och klädsamt om de kunde erkänna sin del i de avregleringar som förvärrat den nuvarande krisen.
Den senaste tiden har vi hört flera ekonomer varna för att aktörerna på valuta- och finansmarknaden inte har lärt av sina misstag. Det räcker inte att minska förekomsten av bonusar i bankerna. Risken finns att banker och finansinstitut i jakt på snabba vinster åter tar för stora risker. Därför är det viktigt att regering och opposition nu hjälps åt att driva på för strängare regler för finansmarknaden såväl i Sverige som internationellt. Bara så kan vi tillsammans återställa det Moderaterna rivit ned.
LARS OHLY
