Ingen stat som värderar säkerheten för medborgarna och nationens intresse kan garantera att det aldrig sker ett informationsutbyte i undantagsfall med en diktatur, uppger säkerhetsrådgivaren Joakim von Braun, med 30 års erfarenhet av underrättelsearbete för svensk militär och polis.
Därför är det olyckligt att socialdemokraternas utrikespolitiske talesman Urban Ahlin nu försöker pressa regeringen med Carl Bildt i spetsen på besked som Ahlin vet inte kan besvaras av hänsyn till rikets säkerhet.
Inte kan vi strunta i om en svensk affärsman eller turist blir kidnappad i "fel" land eller att en svensk ambassad i en diktatur blir hotad av terrorister.
Frågor rörande underrättelse- och säkerhetstjänst är naturligtvis något av de känsligaste politiska områden Sverige har att sköta.
Just därför borde politiker och myndighetsföreträdare vara så mycket mer kunniga och pålästa än vad vi alla kunnat se de senaste månaderna. Bristen på raka svar ska nog inte ses som rädsla för att avslöja hemligheter. Snarare handlar det om en reell brist på kunskap.
Precis som att vi kan debattera försvars-, säkerhets- och utrikespolitik utan att röja mängder av hemliga detaljer, måste vi också kunna diskutera Sveriges underrättelse- och säkerhetstjänst på ett konkret men ändå principiellt plan.
Internationellt samarbete är en av de mest viktiga inslagen för försvarets radioanstalt, FRA, militära underrättelse- och säkerhetstjänsten, Must, kontoret för särskild inhämtning, KSI och säkerhetspolisen, Säpo, och liknande myndigheters informationsinsamlande.
Självklart finns det ingen som helst grund att bygga upp något samarbete med världens diktaturer, men finns det verkligen någon som påstått detta?
Enstaka undantag har man tvingats göra under de gångna decennierna. Om nu en svensk affärsman eller turist blir kidnappad i "fel" land eller att en svensk ambassad i en diktatur blir hotad av terrorister. Inte kan vi strunta att försöka hjälpa till att lösa dessa konkreta problem vid enstaka tillfällen.
Den reella verkligheten är sedan att kunskapen, arbetsmetoderna och kontakterna finns inom den svenska underrättelse- och säkerhetstjänsten och att de därför måste engageras.
Nästan allt det hemliga samarbetet bygger på bilaterala överenskommelser och avtal. Det finns enstaka undantag från denna regel, men det är verkligen inte många.
Den information som utbytes mellan två länders myndigheter är mycket strikt kontrollerad så att den inte sprids vidare till tredje part. Det är alltid ursprungslandet som har kontrollen och bestämmer om någon annan ska kunna få access till materialet. Skulle någon part svika denna del av överenskommelsen kan detta skada både den fortlöpande kontakten med det drabbade utbyteslandet och även få andra länder att dra öronen åt sig.
För det första visar det hemliga samarbetet i sig att andra länders tjänster sätter en kvalitetsstämpel på respektive svensk myndighet. Självklart har de ingen anledning att samarbeta och byta information om man inte litar på att den svenska parten håller tyst samt behåller den givna informationen hos sig själv. Dessutom visar samarbetet att man litar på oss, att de tror på våra arbetsmetoder och vår analysförmåga.
För det andra kan man genom samarbetet få tillgång till information som annars ligger utom räckhåll. Det kan röra sig om information från ett land där Sverige inte har någon möjlighet att arbeta eller där vi ännu inte hunnit upprätta några källor.
För de tredje kan man kolla en part genom utbyte med fler andra parter. Om flera oberoende källor kommer med samma slags information eller liknande analyser ökar sannolikheten för att pusselbitarna stämmer och går att använda.
De finns flera skäl till varför Sverige i princip bara samarbetar med länder som vårt.
För det första är det alltid av stor egen vikt att hålla diktaturer på armlängds avstånd och dessutom oerhört viktigt att visa detta för omvärlden.
För det andra är det verkligen frågan om något av dessa länder över huvud taget har någon form av pålitlig information att erbjuda eller om det rör sig om desinformation.
För det tredje så innebär varje "gåva" i form av information från en diktatur att Sveriges handlingsutrymme stryps åt eftersom vi på något sätt måste betala tillbaka. Gör vi inte det så minskar förtroendet för oss som pålitlig bytespartner.
Samarbete med diktaturer är också förknippat med risker som kan utsätta svenska representanter för värvnings- eller för utpressningsförsök.
Även om det är omöjligt eller ens önskvärt att gå in på detaljer, vare sig det beror på egen erfarenhet eller uppgifter från personer som själva varit involverad i detta internationella samarbete, är det viktigt att endast debattera frågorna på ett generellt plan. Att komma med konkreta publika exempel skulle bara skada svenska intressen.
Av samma skäl är det olyckligt att socialdemokraternas utrikespolitiske talesman Urban Ahlin nu försöker pressa regeringen med Carl Bildt i spetsen på besked som Ahlin vet inte kan besvaras av hänsyn till rikets säkerhet, allt för att ta kortsiktiga partipolitiska poäng.
Nödvändiga detaljer bör endast tas upp i forum där de demokratiska partierna kan besluta om riktlinjerna för Sveriges underrättelse- och säkerhetstjänst i koncensus och i lugn och ro. Det upphetsade tonläge som präglat debatten de senaste månderna är bara kontraproduktivt.
Joakim von Braun
Joakim von Braun är säkerhetsrådgivare med 30 års erfarenhet av underrättelsearbete för både
militär och polis.
