Kajsa Ekis Ekman. Foto: Patricia Reyes.Kajsa Ekis Ekman. Foto: Patricia Reyes.
Kajsa Ekis Ekman. Foto: Patricia Reyes.
Stig-Björn Ljunggren. Foto: Patrik C Österberg.Stig-Björn Ljunggren. Foto: Patrik C Österberg.
Stig-Björn Ljunggren. Foto: Patrik C Österberg.
Katarina Janouch. Foto: All Over Press.Katarina Janouch. Foto: All Over Press.
Katarina Janouch. Foto: All Over Press.

Det här är något helt annat än att ha åsikter

Publicerad

Så här ser banaliseringen av den fascistiska lynchmobben ut när den tar vägen genom narcissism, skriver journalisten Kajsa Ekis Ekman.

REPLIK.

I en omdiskuterad intervju med tjeckisk tv berättar Katarina Janouch att hon håller på att lära sig skjuta. Hon har gått med i en vapenklubb, och hon räknar med att efter ett år kunna skaffa sig ett eget vapen. Enligt svensk lag finns endast tre ändamål som ger privatpersoner tillstånd att ha ett vapen. De är enligt vapenlagen (1996:67) jakt, målskytte och vapensamling.

Men Janouch är inte intresserad av att jaga, idrotta eller samla vapen. Hon talar om att skjuta på människor. Hon säger ”Jag känner mig inte säker. Allt fler svenskar lär sig att skjuta”.

Vi talar alltså om en person som på allvar förbereder sig för att använda ett vapen mot andra människor. Som helt emot vad lagen säger anser att det är hennes rätt, enbart på grund av hur hon "känner sig."

 

LÄS MER: Åsiktskorridorens övervakare ger inte fri lejd

 

Flera etablerade statsvetare och journalister finner inget anmärkningsvärt i detta, tvärtom. Statsvetaren Stig-Björn Ljunggren kallar de som haft invändningar mot Janouchs åsikter för "en flock grinollar". Han menar att hon "utmanar" och "har uttryckt starka åsikter om flyktingfrågan" och därför borde försvaras. (Expressen 16/1) Han har själv blivit avrådd att skriva en bok om miljörörelsen för 27 år sedan, så han förstår hur det känns. I likhet med Lotta Gröning, som anser att Janouch har "valt att ta steget och bestämt sig för att våga säga vad (hon) tycker." (SVT Opinion 18/1) Detta är modigt menar Gröning, då hon själv mött motstånd på 90-talet vad gäller frågan om inlandsbanan.

Menar de allvar? Är de så självfixerade att de inte kan lyfta blicken från sina egna gamla vendettor?

Det här är något helt annat än att ha åsikter. Det står varje människa fritt att tycka vad som helst om regeringens flyktingpolitik, polisens arbete, segregering och annat. Man behöver inte vara rasist för att delta i debatten, precis som man har all rätt att kalla någon för rasist - det är yttrandefrihet.  Men att förbereda sig för att skjuta och att hylla fascistiska gatugäng som går ut för att misshandla ungdomar, vilket Janouch gjort tidigare, är inte yttrandefrihet. Det är att uppmana till pogromer.

 

Som statsvetare borde Ljunggren känna till pogromernas och lynchmobbarnas historia. Alla ingredienser till upptakten finns i intervjun med Janouch: det exalterade och domedagsliknande tonläget, utpekandet av en viss grupp - i detta fall afghanska ungdomar - påståenden om att laglöshet skulle råda: "kriminella straffas inte alls", våldtäktens centrala roll samt drömmen om en stark ledare med hårda händer.

Historiker med pogromer och lynchmobbar som specialitet, som Hans Rogger och John Klier, pekar också på intellektuellas roll som utlösare: då uppburna personer säger att det är dags att ta till vapen, finns ofta någon som går ut och gör just det.

Finns den typen av person bland de "allt fler svenskar" som enligt Janouch nu sökt medlemskap i skytteklubbar? Är det inte dags för en ordentlig översyn av motiv och lämplighet hos de som går med? Vi vet att både Breivik och Mangs fått sina vapenlicenser den vägen, och de hade heller ingen avsikt att jaga eller idrotta. Men den kopplingen gör inte Ljunggren - viktigare är att få upprättelse för att någon förolämpat honom för 27 år sedan.

Så ser banaliseringen av den fascistiska lynchmobben ut, när den tar vägen genom narcissism.

 

Kajsa Ekis Ekman

Journalist och författare

Expressen getinglogga
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag