Det spelar ingen roll hur mycket fakta en rasist får i ansiktet, den kommer ändå inte att lyssna. Erbjud i stället kärlek och vänskap för någon gång når man fram. Jag vet för jag har varit den personen, skriver Anna-Lena J Larsson. Foto: Privat.Det spelar ingen roll hur mycket fakta en rasist får i ansiktet, den kommer ändå inte att lyssna. Erbjud i stället kärlek och vänskap för någon gång når man fram. Jag vet för jag har varit den personen, skriver Anna-Lena J Larsson. Foto: Privat.
Det spelar ingen roll hur mycket fakta en rasist får i ansiktet, den kommer ändå inte att lyssna. Erbjud i stället kärlek och vänskap för någon gång når man fram. Jag vet för jag har varit den personen, skriver Anna-Lena J Larsson. Foto: Privat.
När man hamnar i den högerextrema världen stängs man ute helt från resten av samhället, skriver Anna-Lena J Larsson. Foto: Patrick SörquistNär man hamnar i den högerextrema världen stängs man ute helt från resten av samhället, skriver Anna-Lena J Larsson. Foto: Patrick Sörquist
När man hamnar i den högerextrema världen stängs man ute helt från resten av samhället, skriver Anna-Lena J Larsson. Foto: Patrick Sörquist

Det finns bara ett botemedel mot rasism

Publicerad

Det spelar ingen roll hur mycket fakta en rasist får i ansiktet, den kommer ändå inte att lyssna. Erbjud i stället kärlek och vänskap för någon gång når man fram. Jag vet för jag har varit den personen, skriver Anna-Lena J Larsson.

Jag är nazitjejen som sjöng låttexter om att bevara den ariska rasen och som spred ilska och frustration. Att vara tjej och ha tillhört extremhögern under en tid är svårt för mig att förklara och svårt för många att förstå.

Jag kan bara berätta utifrån mig själv och jag vet att alla är olika. Alla har sina egna anledningar varför de hamnar i ett gäng eller i en viss grupp. Men att grupptillhörighet är viktigt vet vi alla. Känslan att vara någon. Att räknas.

När man hamnar i den högerextrema världen stängs man ute helt från resten av samhället. Man umgås med likasinnade och utgår från samma källor. Man tycker lika och upprepar det gång på gång. Till slut tror man på allt man läser och man slutar helt att läsa det som i denna värld kallas PK-medier.

Jag vet hur det var för mig, jag höll inte med i allt från början. Jag hade inte alls samma åsikter som de jag umgicks med och jag tänkte inte alls i de extrema banorna som många av de människor jag mötte gjorde. Men sedan hände något. Sakta men säkert fick jag stämpeln rasist, nazist och så vidare.

I början kämpade jag emot. Det vanliga "jag är inte rasist, men" använde jag ofta. Jag försökte kalla mig själv för realist ett tag. Men i omvärldens ögon var jag redan stämplad. Jag var rasist och nazist, punkt slut. Till sist gav jag upp. Jag minns hur det var och hur jag tänkte. Om jag redan var stämplad som rasist redan kunde jag lika gärna omfamna det fullt ut.


I dag känns det sjukt att se tillbaka. Hur en relativt smart människa med skinn på näsan plötsligt kunde tänka så korkat.

Min väg ut var kärleken. Över en natt blev jag ensamstående med två små barn och i det kaoset började jag sakta men säkert att se klart igen. Jag bröt med alla och startade mitt ideella projekt, klädbytesgarderoben. Genom det fick jag möta alla sorts människor med olika bakgrunder och religioner.

Jag började då kämpa för att försöka rentvå mig själv och läka i själen. Nu har jag kommit till insikt om varför allt helt plötsligt vände och svaret är kärlek. Kärlek fick mig tillbaka, inget annat. De människor som hela tiden funnits runt mig men som jag inte fått möjlighet att prata med, eftersom åsikter stått i vägen, fanns där för mig.

Kärleken hos de människor jag tidigare bråkat med. Hos de jag fick möjlighet att möta igen. De såg mig som en människa och de gav mig en ny chans. Människor som jag fullständigt föraktat, som jag debatterat med otaliga gånger och knappt mött med blicken på stan, såg mig och de öppnade famnen för mig.

Jag fick vänner igen. Riktiga vänner som kunde sitta och dricka en kopp kaffe och filosofera om livet i allmänhet och skratta från hjärtat. De såg mig och matade mig med den kärlek jag så länge saknat.

 

Så ja, jag vet hur det vände. Och det var inte de människor som i debatter försökt tala mig till rätta med ilska som gjorde det. Det som fick mig tillbaka var den kärlek och omtanke de visade mig när jag behövde det som bäst.

Det jag vill ha sagt med detta är: Vill du hjälpa någon som hamnat där jag var? Mata inte på med rasiststämpeln för mycket och för snabbt. Till slut väljer man den vägen i alla fall, när man redan placerats i det facket. Försök inte att vända någons åsikter enbart med debatter i olika forum. Det spelar ingen roll hur mycket fakta man får i ansiktet. Bemöt hellre personen med kärleksfulla ord och handlingar.

Se människan i stället och börja där. Prata om väder och vind och erbjud vänskap i stället för att ta avstånd. Någon gång når man fram. "Ge kärlek och mer kärlek så kommer förståndet av sig själv" som Astrid Lindgren sa.

Det goda vinner alltid över det onda till slut.

 

Anna-Lena J Larsson

Expressen getinglogga
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag