Samtidigt som flera opinionsundersökningar visar att sverigedemokraterna klarar riksdagsspärren efterlyser både socialdemokraterna och moderaterna tuffare asylpolitik. Men att närma sig sverigedemokraterna räcker inte för att hålla partiet borta från riksdagen. "De högerradikala partierna har rotat sig i det skandinaviska politiska landskapet och är lika svåra att rensa bort som ogräs", skriver Tor Bjørklund.
För de etablerade partierna är högerradikala partier ett dilemma utan enkla lösningar. Det visar utvecklingen i Norge och Danmark.
Partierna där etablerades i Skandinavien i mitten av 80-talet. Nu finns två högerradikala partier i parlamenten: fremskrittspartiet i Norge och dansk folkeparti i Danmark.
I Danmark har dansk folkeparti varit det viktigaste stödpartiet i parlamentet för Anders Fogh Rasmussens konservativa regering sedan 2001. I Norge ingick fremskrittspartiet en budgetöverenskommelse med centrumhögerregeringen Bondevik efter millennieskiftet.
Men vägen in i den politiska värmen har varit lång och krånglig för dansk folkeparti och fremskrittspartiet.
Båda har sitt ursprung i en skatteprotest i början på 70-talet. Invandringen var då inte huvudfrågan - till skillnad från vid sverigedemokraternas tillkomst. Först under slutet av 80-talet blev invandringen en stridsfråga för dem.
Det var deras lokalpolitiska arbete som underlättade den långa vägen mot "normalitet". I norska kommuner har fremskrittspartiet under flera år samarbetat med de flesta partier. När de etablerade partierna beordrade isolering av fremskrittspartiet möttes partiledningarna av kritik från sina egna gräsrötter.
Hoten om isolering gav också fremskrittspartiet en välkommen offerroll.
Det är denna konfliktlinje - folket mot etablissemanget, gräsrötterna mot eliten - som fick de populistiska och högerradikala partierna att frodas.
Sedan hoppades de etablerade partierna att uppslutningen kring fremskrittspartiet och dansk folkeparti skulle minska när de fick positioner i de politiska organen och tvingades kompromissa och ta ansvar.
Men att vara stödparti till Danmarks regeringsparti har inte minskat stödet för dansk folkeparti. Inte heller har framskrittspartiet i Norge förlorat på att ha haft ordförandeposter i tretton kommuner under perioden 2003 till 2007, där valresultaten i stället har blivit mycket goda.
Det finns gott om exempel på att de högerradikala partierna varit pragmatiska på det lokala planet och rättat sig efter de realpolitiska ramarna.
Precis som i Norge och Danmark gäller det i Sverige för de etablerade partierna att hitta ett sätt att förhålla sig till ett högerradikalt parti.
Störst blir utmaningen för socialdemokraterna, som främst vänder sig till arbetare. Denna väljarbas delar socialdemokraterna med de främlingsfientliga partierna.
Att utmåla sverigedemokraterna som rasister och kriminella är en svårframkomlig väg för att få stopp på dem, eftersom sverigedemokraterna redan genomför en utrensning av medlemmar som sticker ut för mycket. Och att vägra gå i debatt med dem och hota med isolering i riks- dagen riskerar att slå tillbaka mot riksdagspartierna själva, eftersom det stärker sverigedemokraterna i sin offerroll.
Att försöka ta över deras frågeställningar är indirekt att ge dem rätt.
Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt har inget att sätta emot. De högerradikala partierna har rotat sig i det skandinaviska politiska landskapet och är lika svåra att rensa bort som ogräs.
Tor Bjorklund
Tor Bjørklund är professor i statsvetenskap vid universitet i Oslo och expert
på högerradikala partier i Norden.
