Det är inte ordet feminist som är problemet. Det är det feministerna står för som retar upp. Nämligen rättvisa mellan könen.
Det skriver i dag KRISTINA HULTMAN och MARIA CARLSHAMRE, båda riksdagskandidater för Feministiskt Initiativ.
Linda Skugge går inte
i demonstrationståg och det var länge sedan hon var feminist. Thomas Idergard saknar humor. Ingendera är precis någon nyhet. Egentligen handlar alltihop om ett fult ord. Feminism.
Linda Skugge skriver att det är hopplöst för karriären att kalla sig feminist. "Det spelar ingen roll vad ordet betyder för i folks ögon betyder det att man hatar män." Visst är det något märkligt med själva ordet feminism. En del (ganska många) blir helt uppenbart uppretade. Fast knappast på ordet, utan snarare på det vi feminister står för. Rättvisa för kvinnor.
För att slippa tala om just det, frodas myterna och fördomarna om vad feminister vill och står för. Feminister sägs hata män - i ett samhälle där mäns våld mot kvinnor är ett av de stora samhällsproblemen. Feminister sägs vara fula - i ett samhälle där skönhet aldrig har fördelats rättvist. Feminister sägs komma med orealistiska politiska förslag - i ett samhälle som inte gör annat än debatterar just den politik vi feminister står för.
Ibland får feminister rådet
att byta etikett, till ett ord som är mindre irriterande och stötande. Och det kan ju verka smart, som en första tanke. Men verkligheten är stötande. Orättvisor sätter käppar i hjulen för människor. Så vi tänker nog fortsätta använda det där fula ordet. Dessutom har det över hundra år på nacken vid det här laget. Första gången det användes i Sverige var av Frida Stéenhoff när hon höll föredrag i Sundsvall 1905. Det börjar bli dags att vänja sig.
Då som nu säger feminismen som politisk ideologi att det finns en underordning av kvinnor och en överordning av män i vårt samhälle. Denna maktstruktur genomsyrar det mesta. Någon däremot? Linda?
Det här betyder dock inte att "kvinnor alltid har rätt", "män alltid har fel", "kvinnor är goda" eller att "män är onda". Det betyder bara just att kvinnor som kollektiv är underordnade män.
För att hålla med om detta
behöver man inte heller vara kvinna. Vi kan ta John Stuart Mill som exempel. Han var liberal. Han var feminist. Och han talade om mäns våld mot kvinnor i det brittiska underhuset för hundrafyrtio år sedan! Den 20 maj 1867 säger Mill:
- Jag vill avlägga rapport inför denna församling, om alla de kvinnor som varje år misshandlas till döds, sparkas till döds, stampas till döds, av sina manliga beskyddare.
Och så skulle vi inte våga kalla oss feminister nu.
Ändå har många gjort en Skugge när feminismen svartmålats. Hoppat av tåget, just när det varit på väg att lägga in en högre växel. Det är alltid svårt att stå pall när det blåser.
Och Skuggestrategin
kan vi på ett sätt förstå. Man orkar inte hålla emot. Idergard däremot är inte bara utan humor. Hans text ger ett totalt förvirrat intryck. Idergard medger att det kan finnas maktrelationer som bygger på kön, men han är noga med att poängtera att "det inte är detsamma som att vara feminist". Så å ena sidan är feminismen alltså i det närmaste död, å andra sidan är den jättefarlig.
Sorry Idergard, men det går inte ihop.
När det blir så här förvirrat kan det kanske hjälpa att tänka på att för två och ett halvt tusen år sedan var ordet demokrati ett skällsord som i mångas öron betydde pöbelvälde. Det var innan vi fick den. Demokratin alltså.
De senaste hundra åren
har ordet feminism gjort samma resa. Och för tvåhundra år sen avrättades modiga kvinnor (och män) som hade samma åsikter som vi.
Ingen av de som kämpade då kallade sig feminist, för ordet var ännu inte uppfunnet. Men motståndet fanns där. Och guillotinen. Franska revolutionens kvinnor kallades för fula manshatare. Olympe de Gouge spärrades in i Bastiljen och skickades på schavotten.
Tänker man på sånt känns det inte lika svårt att stå pall när det blåser. För det är inte ordet feminism denna strid handlar om, det är kampen för rättvisa.
MARIA CARLSHAMRE
KRISTINA HULTMAN
Maria Carlshamre är EU-parlamentariker och riksdagskandidat för Feministiskt initiativ. Kristina Hultman är journalist och riksdagskandidat för Feministiskt initiativ. Båda anser att Carl Bildt är Sveriges roligaste politiker. "Han har självdistans, humor och presterar one-liners som är djävligt roliga."