Det är jag som pratar analsex med era barn

Publicerad
Uppdaterad
Jag är en av dem som pratar om analsex med era rara små oskyldiga barn. Jag lär ut avancerad teknik, pratar om ändtarmens brist på lubrikation och predikar prostatakörtelns välsignelse. Vill jag verka för samhällets slutgiltiga moraliska sammanklappning, väcka björnar som sover, eller helt enkelt mobba ungdomar som inte är sexuellt avancerade? Nej, det är inte riktigt målsättningen.
Det enda brott som jag har gjort mig skyldig till är att sakligt svara på frågor som ungdomarna ställer. Det gör jag för att ge realistiska föreställningar om vad analsex är för att möjliggöra en trygg och säker framtida sexuell praktik.
Analsex har sedan länge varit ett rött skynke för moralkonservativa. Det hävdas att unga tar varje chans till analsex och att det är det yttersta beviset för samhällets moraliska devalvering och slutgiltiga förfall.
Ändtarmen är ett politiskt slagfält och de sexuella handlingar som försiggår i regionen ses både som ett symtom på att någonting är sjukt i samhället och som själva sjukdomen.

"Jaha, så du tycker att när man knullar folk ska man göra det i röven", sa prästen Dag Sandahl i förra veckan angående samkönade äktenskap. Och på Svenska Dagbladets ledarsida har nyligen såväl Roland Poirier Martinsson som Göran Skytte dragit en lans mot RFSU:s analsexupplysning. Poirier Martinsson har deklarerat att hans dotter inte kommer att få delta i sexualundervisningen när hon börjar i högstadiet och Skytte vädjar till skolministern om att ta i med hårdhandskarna mot sexupplysningen i allmänhet och analsexpropagandan i synnerhet.

Jag har sedan ett antal år tillbaka föreläst för högstadie- och gymnasieungdomar och utbildat lärare i sex och jämställdhet. Min målsättning är inte att unga ska överge andra sexuella praktiker till förmån för analsamlag och jag får inte hemliga utbetalningar från glidmedelsföretag. Analsex ingår inte ens i min standardföreläsning. Men frågan väcks ofta av vetgiriga ungdomar. Att, som Skytte och Poirier Martinsson föreslår, vägra svara är ingen smart väg att gå. Jag tror inte att vetgirigheten stillas av varken upprördhet, tystnad eller pekpinnar. Det behövs adekvat undervisning. Någon som tar eleverna på allvar och ogenerat besvarar deras frågor.
För varken jag, Göran Skytte, eller Roland Poirier Martinsson kan hindra unga från att undra om sex. Oavsett hur intresserad eller ointresserad man är av ämnet så exponeras man för sex. Det är lätt att myter får fäste, men svårt att få svar på de frågor som man ställer sig. Där har sexualundervisningen en väldigt viktig roll att spela.

Det behövs en ambitiös undervisning kring såväl biologiska fakta som sexuella praktiker. För många ungdomar känner stress när det gäller sex. Tjejer förväntas fortfarande vara återhållsamma, för att undvika horstämpeln, men ska samtidigt vara tillräckligt intresserade för att slippa ett nördepitet.
Killarna å sin sida förväntas bygga sin maskulinitet genom att tillgodogöra sig så mycket (hetero) sexuella erfarenheter som möjligt. Risken är att kompisarnas normer gör det svårt att hitta sin egen sexualitet.

Sexualundervisningen bör arbeta bort pressen och visa att olika människors sexualitet ser olika ut. Genom könsrollsdiskussioner, hårda fakta, personliga berättelser och självförtroendepepp kan man skapa en sexuell frihet som gäller både för dem som ser sex som livets mål och mening och för dem som är helt ointresserade av ämnet.
Sedan 1955 har vi obligatorisk sexualundervisning i Sverige. Att den är obligatorisk är viktigt för att även barn till religiösa extremister som Skytte och Poirier Martinsson ska få sexualundervisning.

För om de två fick bestämma över sexualundervisningen skulle ungdomarna knappast ha mindre analsex, däremot skulle de drabbas av fler sjukdomar. Undersökning efter undersökning visar nämligen att sexupplysningen inte ökar ungdomssexandet. Däremot minskar den antalet könssjukdomar och oönskade graviditeter.
Herrar Skytte och Poirier Martinsson: Är analsex verkligen ett så pass olämpligt samtalsämne så att vi ska offra ungdomarnas hälsa på moralens altare?


MANNE FORSSBERG
Expressen getinglogga
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag