Viktor Adolphson. Foto: Privat.Viktor Adolphson. Foto: Privat.
Viktor Adolphson. Foto: Privat.
"We are Stockholm" i Kungsträdgården. Foto: Alexander Tillheden/We Are Sthlm"We are Stockholm" i Kungsträdgården. Foto: Alexander Tillheden/We Are Sthlm
"We are Stockholm" i Kungsträdgården.  Foto: Alexander Tillheden/We Are Sthlm

Den svenska polisen har blivit ängslig

Publicerad

En räddhågsenhet över att dra på sig stormar av mediekritik skapar en orolig och nervös informationskultur inom polisen, skriver Viktor Adolphson, tillförordnad gruppchef på Södermalmspolisen.

Nu pågår en intensiv granskning och debatt om polisens hantering och förmedling av information rörande brottslighet och brottstrender.

Specifikt huruvida polisen underlåtit att informera medierna och allmänheten om problembilden och begångna brott under ungdomsfestivalen "We are Stockholm", som genomförts de senaste somrarna i Kungsträdgården. Ännu kvarstår många frågetecken om vad som skett och vilka polisiära avvägningar som gjorts. Detta är under utredning och skall inte föregripas, spekulationer bör alltid undvikas.

Det verkar dock klarlagt att ett stort antal ungdomar, mestadels unga tjejer, utsattes för brott av typen sexuella ofredanden och stölder på ett sätt som framstår som systematiskt.

Vidare har oroande frågetecken rests huruvida polisen tog beslut att inte informera om detta, utan i stället lyfte fram att det i förhållande till det stora antalet besökare skedde få brott under festivalen.

Jag är själv pappa till tre döttrar och tanken på att polisen undanhållit information om systematik brottslighet på dessa festivaler, information som kunde hjälpt mig att varna och göra mina döttrar vaksamma, gör mig kolossalt upprörd. Det är lätt att som pappa känna med de drabbade flickorna och deras föräldrar.

 

Det är även lätt för mig som polis att förstå varför denna situation uppstått. Detta är viktigt och angeläget att granska. Men låt oss först klargöra några saker: Svensk polis ska vara opartisk, opolitisk och neutral. Detta är själva fundamentet i svensk polis, i detta får vi aldrig svikta. Min övertygelse är att det gör vi inte heller.

Däremot sviktar vi i en annan mycket viktig princip, nämligen konsekvensneutralitetsprincipen, vilken innebär att polisen inte skall göra avvägningar om vilka konsekvenser en viss information kan få innan vi delger den.

Men det gör vi, jag själv har brutit mot denna flertalet gånger. Varför gör vi då det? Polisen ska ge adekvat och korrekt information. Vi skall inte sprida rykten, antaganden eller spekulationer. Dock är konsekvensneutralitetsprincipen inte okomplicerad för polisen, den kan vara rentav skadlig.

En information som bedöms ge få konkreta tips eller effekter, utan i stället riskerar att bidra till mobbmentalitet, påhopp och annan brottslighet bör inte automatiskt och förbehållslöst delges. Då kan vi i stället ha bidragit till brott.

Detta kan tyckas enkelt, men är svåra avvägningar. I dagens debattklimat, med fritt spelrum på nätet och i sociala medier, kan saklig information lätt omvaldas till rykten, antaganden och spekulationer på ett farligt sätt. En individs brott blir till en grupps brott, generaliseringar och svepande omdömen blir till slutsatser.

 

Polisens uppgift att informera och öka tryggheten omvandlas i stället till desinformation och otrygghet. Här får vi varje dag göra avvägningar: vad kan, ska och bör vi gå ut med för information.
Signalementsfrågan är ett talande exempel. Som aktiv polis i sociala medier med att delge information har jag ofta hamnat i hetsiga diskussioner runt detta.

Signalementsfrågan "kidnappas" ofta av extrema röster på de politiska ytterkanterna. På den vänstra flanken gapar man genast högt om att polisen med detta signalement kränker, pekar ut och ondgör sig över en för tillfället passade folkgrupp. På den högra flanken tar man i stället signalementet som intäkt för att själva gapa högt, peka ut, kränka och ondgöra sig över en för tillfället passade folkgrupp.

Syftet och orsaken till informationen från polisen försvinner tyvärr då. Kvar har blivit hetsjakten på den enskilde polis som för ögonblicket höll i pennan. Någon ska betala, någon skall schavottera. Vi ser de tendenserna nu också, gällande Kungsträdgården. Skjut först, fråga sedan. Detta ursäktar inte polisens tystnad. Men det förklarar den delvis.
 

En räddhågsenhet över att dra på sig stormar av mediekritik skapar en orolig och nervös informationskultur inom polisen.

I tider som utöver detta präglas av stor oro och påfrestning för polisen, med omorganisation, enorm arbetsbelastning och lönemissnöje, väljer man att hellre säga för litet än för mycket.
Den svenska polisen har blivit ängslig, vi har drabbats av beröringsskräck och häri ligger det stora problemet.

Svensk polis, en svensk myndighet, har ett uppdrag och en skyldighet att delge våra medborgare saklig och adekvat information. I uppdraget att öka tryggheten, klara upp brott och förebygga brott ligger ett informationsansvar. Svensk polis skall inte räddhågset fly det ansvaret för att högljudda tyckare med en smal agenda vill diktera villkoren.

 

Vi kan bättre än så.

Vi måste vara bättre än så.

 

Viktor Adolphson

@YB_sodermalm

Tillförordnad gruppchef på Södermalmspolisen, Stockholm

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Kommentera och läs andras kommentarer Regler & villkor
Till Expressens startsida

Mest läst i dag