Justitieminister Beatrice Ask, M, och den högsta polisledningen lyfter fram en omorganisation som svaret på bristerna i polisens verksamhet. Förslaget om en ny organisation grundar sig på polisorganisationskommitténs utredning. Uppdraget begränsades till att analysera om polisens nuvarande organisation utgör ett hinder för de krav som regeringen ställer - inte att utreda vilka som är de grundläggande problemen i polisens verksamhet och därefter föreslå adekvata åtgärder.

Eftersom huvuddelen av polisens problem inte är kopplade till organisationsstrukturen har denna inskränkning i utredningsuppdraget stor betydelse. Att ansvariga politiker och högsta polisledningen åberopar förslaget "en myndighet" som lösningen på många av polisens problem väcker inte bara falska förhoppningar. Det hämmar också mer nödvändiga förändringar, dels genom att fokus flyttas från grundproblemen, dels genom att en stor organisationsförändring kommer ta betydande kraft från organisationen.

Inriktningen på organisationsförslaget följer tidigare centraliseringstrender av polisen - vilka inte fått de effekter styrande politiker och medborgarna önskat. Att verksamheten fungerar på olika sätt inom samma polismyndighet är inget ovanligt i dagsläget. Skulle det bli bättre om centraliseringen drevs ännu längre?

Det är i stället innehållet i polisverksamheten som måste vara det centrala. Där spelar polispersonalen en viktig roll. Att genomdriva ett beslut om en ny organisation verkar vara mycket lättare än att exempelvis ta tag i andra konkreta frågor såsom utformningen av nuvarande polisutbildning.

Polisyrket är komplext och det är också något som flera andra forskare varit mycket tydliga med att poängtera i sin forskning. Polisutbildningen är dock bara 2,5 år, medan det tar 3,5 år att bli förskollärare och 4,5-5 år att bli lärare. Krävs det så pass mycket mindre utbildning för att fungera i polisrollen jämfört med att vara till exempel förskollärare och lärare?

Jag har flera gånger kommit i kontakt med politiker som har en uppfattning att "det inte krävs någon längre utbildning för att bära fyllor". Ett sådant synsätt avslöjar en stor okunskap. De uniformerade poliserna är visserligen de som ska ta hand om berusade personer, men de är också de som i allmänhet är först på plats i samband med olika former av grövre brott och allvarliga händelser. Bevis som inte säkras och uppgifter som inte fångas direkt på brottsplatsen går vanligen förlorade. Det hjälper inte med att specialister i efterhand tar tag i ett ärende. Det är de som först är på plats som måste vara specialister!

Polisens förutsättningar att erbjuda bra brottsofferstöd, att kunna mildra och förhindra eskalerande konflikter och att ägna sig åt brottsförebyggande arbete är andra exempel. Det får inte som i dagsläget vara slumpen som avgör om du som brottsoffer råkar ha tur att träffa på en polis med rätt kompetens för den aktuella situationen. Med nuvarande upplägg på polisutbildningen så finns ingen möjlighet att få en tillräcklig kompetens att hantera de vitt skilda situationer som poliserna ställs inför.

Det krävs ett beslut om en ny polisutbildning - en utbildning som har en djupare teoretisk förankring i forskning och som innehåller en längre praktik jämfört med nuvarande utbildning.

Inte som polisförbundets förslag om en akademisering ger intrycket av - att det handlar om att låsa in studenterna innanför universitets väggar. Det går att få polisstudenterna ut i produktionen snabbare! Olika praktiska moment i en universitetsutbildning för poliser förläggs med fördel tidigt i verksam­heten där polisstudenterna under överinseende av en handledare får vissa polisiära befogenheter. Det krävs omfattande teoretiska och praktiska kunskaper för att bli en bra polis!

Det är förvånansvärt att regeringen tror att man kan få en fungerande polis om man för det första inte identifierar de grundläggande problemen inom polisen innan man beslutar om en ny organisation och för det andra har uppfattningen att det räcker att ge poliserna en halv utbildning!

Stefan Holgersson, polisforskare och universitetslektor i informatik vid Linköpings universitet. Han jobbar också halvtid som polis.