Som troende muslim måste man vara modig för att ställa upp i ett riksdagsval. I alla fall om man, som jag, vågar stå för sina värderingar. Då görs man nämligen snabbt till villebråd i offentligheten.
Det är ett år kvar till valet, men redan ifrågasätts min riksdagskandidatur av flera ledande centerpartister, som inte drar sig för att använda grova personangrepp.
Elisabeth Thand Ringqvist angrep här på Sidan 4 (7/10) min islamiska livsstil och hävdade att jag inte omfamnar axiomet att FN:s grundläggande mänskliga fri- och rättigheter ska gälla alla. Denna falska anklagelse bygger hon på att jag tidigare har förespråkat sär- lagstiftning för muslimer när det gäller familjerätten. Det är ett krav som jag har återkallat. Jag kommer inte att arbeta för sharialagar i riksdagen utan anser att den svenska lagen ska gälla alla på lika villkor. Inte heller vill jag tvinga på någon min religion.
Så varför detta hetsande?
Thand Ringqvist skriver att det är "glädjande" att det finns många centerkandidater med muslimsk bakgrund. Men varför brännmärker hon då just mig?
Det verkar som att man är varmt välkommen till Centerpartiet så länge man är "lightmuslim" och är religiös på de sekuläras villkor.
Men så fort man faller utanför etablissemangets norm är sådana som Thand Ringqvist framme och vevar med batongen. För sådana som henne duger jag som muslim-alibi över en kopp Kravmärkt te. Men när jag etablerar mig som en seriös politisk kraft möts jag av förtal.
Denna intolerans mot oliktänkande är skamlig för ett parti som kallar sig liberalt. Talet om religionsfrihet betyder ingenting när det kommer från människor som vill kväsa muslimers rätt att representera liberala idéer.
Hotet mot demokratin kommer knappast från mig eller min religion. Jag förespråkar ett öppet och pluralistiskt samhälle. I sann liberal anda vill jag att människor ska få leva som de vill.
Något som däremot hotar demokratin och de mänskliga rättigheterna är den ökande islamofobin.
Ett uttryck för denna sorgliga utveckling är kravet på förbud av burqa och niqab som rests av Centerpartiets riksdagsledamöter Staffan Danielsson och Lennart Pettersson. Vill de ha särskilda polisstyrkor som med våld rycker bort kvinnors slöjor? Inser de att vi lever i en demokrati?
Varför är det jag, och inte herrarna Danielsson och Pettersson, som svartmålas som icke-liberal? Det är ju inte jag som vill lagstifta om hur människor ska klä sig.
Men för Thand Ringqvist är jag uppenbarligen inte värd mer än vatten. Därför förtalar hon mig, en partikamrat, i offentligheten. Hon gör det dessutom genom att spela på rädslan för troende muslimer.
Om vi ska kunna stoppa förföljelserna mot oss muslimer måste vi tillsammans stå upp och försvara de svaga i samhället. Det är precis vad jag ämnar göra. För mig är det en självklarhet att fortsätta min kandidatur till riksdagen, trots alla glåpord. Annars vinner de som vill kväsa den öppna debatten. Det må vara hänt att jag provocerar vissa - i en demokrati måste man få göra det.
Jag vill arbeta för ett Sverige som är öppet och tolerant mot alla, oavsett deras etniska och religiösa bakgrund. Elisabeth Thand Ringqvist menar att "det behövs en öppen debatt om vad som är friheter, rättigheter och skyldigheter för var och en av oss". Det är precis den debatten jag vill föra. Ändå vill hon stänga mig ute från politiken och demokratin. Vill hon att den vita, sekulära medel- klassen ska föra mångfaldsdebatten själv? Jag tror att hon misstar sig gruvligt.
Med min 30-åriga erfarenhet från föreningslivet och mitt unika kontaktnät är jag övertygad om jag kommer att vara en värdefull resurs för centern. I dag är det många invandrare som känner tveksamhet inför partiet på grund av de islamofobiska tongångar som hörs från vissa företrädare. Thand Ringqvists förtalskampanj mot mig gör det inte precis lättare för Centerpartiet att nå ut till nya väljargrupper.
Min kandidatur förändrar den olyckliga bilden. Med mig kan Centern bli ett grönt forum för utsatta invandrare.
Mahmoud Aldebe, är ordförande i Sveriges muslimska förbund och kandiderar till
riksdagen för Centerpartiet.
