Alf Svensson skriver (28/7) att mina påståenden gällande den skriftliga förklaringen Smile 29 är "hemmasnickrade tolkningar". Samtidigt lyckas han inte presentera vad han menar. Svensson undviker min centrala kritik: att han skrivit under ett dokument som förespråkar en utökad datalagring. Att Svensson slingrar sig är tråkigt. Jag utgår från att han, liksom jag, skärskådat Smile 29 och förstått innebörden. Det är det som gör mig beklämd.
Smile 29 är inget tvingande dokument. Skriftliga förklaringar är menade att stimulera till debatt. När de i strid med EU-praxis ändå innehåller så tydliga krav som Smile 29 gör tolkas detta dock lätt som ett ställningstagande från EU-parlamentets sida.
Smile 29 berör barnskydd i relativt allmänna ordalag. Man vill ha en alleuropeisk samordning vad gäller jakt på barnpornografer och -förgripare. De direkta kraven gäller dock inte barnskydd, utan en utökning av datalagringsdirektivet.
Svensson vägrar prata datalagring. Om det är för att han missat att han gjort ett intrusivt och i tiden dåligt planerat ställningstagande är det djupt olyckligt. Om det görs som en del av en politisk strategi är det ohederligt. Mitt grundantagande kvarstår därför.


Marcin de Kaminski

MARCIN DE KAMINSKI är engagerad i den ideella nätpositiva organisationen Juliagruppen och medarbetare vid det rättssociologiska forskningsprojektet Cybernormer.