ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
Värnpliktsnytts chefredaktör Ulrika Häggroth har gjort en polisanmälan på ÖB Håkan Syrén. Foto: Sven Lindwall
Värnpliktsnytts chefredaktör Ulrika Häggroth har gjort en polisanmälan på ÖB Håkan Syrén. Foto: Sven Lindwall

Därför polisanmäler jag överbefälhavaren

ANNONS:
Det känns som om jag har fått en sexistisk spottloska i ansiktet av min chef, ÖB Håkan Syrén.
Det skriver i dag Värnpliktsnytts chefredaktör ULRIKA HÄGGROTH. Hon har polisanmält ÖB för att ha spridit sexistiska anklagelser mot henne.
Ledarskapet inom försvarsmakten brukar hyllas.
Hur går det ihop med förtal och sexistiska påhopp?
I grunden handlar det inte om manligt och kvinnligt. Det handlar om dåligt ledarskap och rädsla för människor som vågar ifrågasätta chefen och stå för sina åsikter.
Jag har mötts av män som tittat på mig och sagt – jaså…
Varför?
Jo, ÖB har låtit sprida ett brev där jag utmålas som en sexistisk vamp.
Är jag stolt?
Nej.
Men förbannad.
Jag trodde mer om rikets överbefälhavare.
Låt mig först göra en sak klar. Det finns mängder av bra män anställda i försvaret. Men så finns det ett antal rötägg. Neandertalare. Några av dem har jag drabbats av.
Jag hoppades och trodde att försvarsmaktens främste företrädare, rikets överbefälhavare, hade en något annorlunda kvinnosyn. Men jag blev besviken.
För drygt två veckor sedan postades ett anonymt brev ställt till ÖB, internrevisionen och försvarsdepartementet. Ett brev fullt av lögner, gemena påhopp och smutskastning. Jag framställs som en vamp som tar mig fram i jobbet genom att klä mig i uppknäppta blusar och uppseendeväckande korta kjolar. För att inte tala om att jag påstås ha begått brott.
Huvudmottagaren – ÖB – har rest land och rike runt och trummat in ett och samma budskap i officerare och värnpliktiga – ÖRA. För alla som inte lever i den militära världen kan det vara värt att veta att ÖB Håkan Syréns dygder är Öppenhet, Resultat och Ansvar.
Hur lever han då själv upp till dessa budord?
Om jag vore hans examinator skulle jag knappast ge honom godkänt. Det tog tio dagar innan jag informerades om brevets existens och fick läsa det. Lägg därtill ytterligare tre dygn innan någon företrädare för ÖB:s ledningsgrupp officiellt diskuterade frågan med mig. Och det var på initiativ av mig.
Tacka sjutton för att jag känner mig kränkt. Och inte bara kränkt. Vanhedrad, dragen i smutsen och offentligt förödmjukad är några av de känslor som farit genom mitt huvud de senaste dygnen.
Måhända är jag naiv. Men jag trodde att ÖB, om han nu får ett anonymt brev som smutskastade en av hans medarbetare, åtminstone skulle tala med den (mig) det berör först av allt.
För mig är det öppenhet. Jag tror, även om alla kanske inte håller med mig, att om en medarbetare anklagas för att ha begått fel är det bäst att tala med den personen. Att smyga med det och berätta för andra är något annat, vad vet jag inte. Hursomhelst – det är inte rakryggat.

I min värld ska en chef dessutom värna sina anställda. Jag arbetar i försvarsmakten – något jag är stolt över. Jag är bekymrad över konsekvensen av de neddragningar som drabbar de anställda och värnpliktiga. Dessutom tycker jag att det är bra att svenska militärer kan göra världen en smula bättre i Afghanistan och Kosovo.
Men jag räknar och har alltid räknat med stöd uppifrån. Det har jag känt. Ända fram till den klumpiga hanteringen av det anonyma brevet.
Jag tvingas löpa gatlopp för att jag är en heterosexuell kvinna och chef. Dessutom ledare för en oberoende, kritiskt granskande tidning. Och det är det som är pudelns kärna. För några hundra år sedan brändes kvinnor som jag.
Jag är rak, frispråkig och drivs av att uppmärksamma orättvisor. Och det tolereras uppenbarligen inte inom försvaret. Att en officer redan i tidningens andra nummer, på tidigt 70-tal, ville lägga ner Värnpliktsnytt eftersom den var ”illojal” som beskrev
oegentligheter inom försvaret kanske tillhörde tidsandan. Men precis samma argument förs fram i dag. Jag har nyligen fått frågan av försvarsmaktsledningen om granskning av försvaret verkligen ingår i tidningens uppdrag (vilket är ett grundläggande journalistiskt uppdrag). Är det öppenhet?

Låt oss granska ÖB:s andra budord – resultat. Vad ger hans och hans medarbetares beteende för resultat? Bygger det tillit?
Vilka signaler ger då försvarsmakten och dess högste chef som arbetsgivare? Och vilken är synen på kvinnor inom försvaret?
För det första finns det uppenbara problem när det gäller att anpassa sig till att ha värnpliktiga kvinnor och officerare. Ett exempel på det är att det har tagit två decennier för att ta fram materiel som är anpassad till kvinnors kroppar. Ännu finns inte allt. Är det resultat? Det är inte kärnfysik vi talar om. En jämförelse är försvarsindustrin som under ungefär samma tidsrymd tog fram ett nytt stridsplan, Jas 39 gripen. Det kanske är lite mer avancerat än kroppsskydd och underkläder till kvinnor. Eller?
Och hur behandlas då kvinnor inom försvaret? Försvarsmaktens egen undersökning som genomfördes för två år sedan visade att förekomsten av sexuella trakasserier mot kvinnliga officerare minskat från 47 procent till 36 procent. Trettiosex procent har trakasserats. Är det siffror att vara stolt över? År 2005. Är det ett gott resultat?
Jag tror inte att de flesta män inom försvaret hatar kvinnor – snarare tvärtom. Många älskar kvinnor och är gifta med dem. Däremot finns det en ganska utbredd rädsla för alla som avviker från normen. Och det handlar inte bara om kön, sexuell läggning eller etnisk tillhörighet. Det handlar om civilkurage. Eller bristen på det. Det handlar om ansvar
– vilket är ÖB:s tredje budord. Och det verkar saknas i försvarsmaktsledningen.
När min företrädare – som är lika förtalad i det anonyma brevet som jag – ber ÖB om en förklaring duckar den högste chefen. I stället för att svara henne skickar han fram generaldirektören – som inte ens svarar på frågan.
Är det att ta ansvar för sina handlingar?
Om man har gjort fel så tar man sitt ansvar, ber om ursäkt och försöker rätta till felet. Så har inte skett.
Trots att man kontrollerade det anonyma brevets saklighet redan tre dagar innan jag kontaktades så avskrivs inte förtalet.
Nej, försvarets ledning bestämmer sig för att göra ytterligare en utredning. Det luktar häxjakt.
Själv har jag förgäves väntat på ett samtal med en ursäkt och förklaring från ÖB. Än har han inte kontaktat mig.
Det är att osynliggöra mig som medarbetare. Det känns som att få en fet, sexistisk spottloska i ansiktet. Med avsändare från min chef. Överbefälhavaren.
Tack ÖB för att du har lärt mig om ditt praktiska ledarskap. Nu vet jag hur försvarsmaktens ledare anser att man ska behandla sina kolleger. Tyvärr är det inte något jag vill ta efter.

ULRIKA HÄGGROTH
Ulrika Häggroth, chefredaktör och
ansvarig utgivare för Värnpliktsnytt.
Tillika anställd av försvarsmakten.
Mejla Skriv ut
Rätta text- och faktafel
Anmäl till Pressombudsmannen
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:

Rapportera textfel

Tack för att du hjälper oss att rätta fel. Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel. Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Felaktigt mejl
Du måste fylla i en kommentar: