Inte alltid som i "Lilja 4-ever". Regeringen förenklar bilden av traffickingoffer. Men många känner inte igen sig i Lilja i Lukas Moodyssons film. Foto: Per-Anders Jörgensen
Inte alltid som i "Lilja 4-ever". Regeringen förenklar bilden av traffickingoffer. Men många känner inte igen sig i Lilja i Lukas Moodyssons film. Foto: Per-Anders Jörgensen

Därför misslyckas trafficking-politiken

Publicerad
Uppdaterad
Överlastade flyktingbåtar i Medelhavet är inte tecken på sexköparnas efterfrågan - utan på fattigdomen i migranternas hemländer och västvärldens restriktiva invandringspolitik. Trots det fortsätter regeringen att förenkla bilden av traffickingoffer. Men många traffickingoffer känner inte igen sig i Lilja i filmen "Lilja 4-ever". Vi måste erkänna den desperation som får människor att hamna i en korrumperad form av migration där de utnyttjas.

Det skriver Susanne Dodillet, doktorand på Göteborgs universitet, som är kritisk till den handlingsplan mot sexhandel som regeringen nyligen presenterade.
Regeringen presenterade nyligen en ny handlingsplan mot sexhandel. Enligt förslaget ska lagstiftningen mot prostitution och människohandel skärpas rejält. Det talas om hemlig avlyssning och om att polisen kan få tillstånd till brottsprovokation. Risken är emellertid stor att denna repressiva politik blir ett slag i luften. Regeringen fortsätter nämligen att utgå ifrån att traffickingoffer är kvinnor eller barn som luras eller kidnappas i sina fattiga hemländer, transporteras till Sverige, spärras in, våldtas och tvingas till prostitution.

Sverige har sedan början av 2000-talet spridit denna föreställning såväl på hemmaplan som i andra länder, bland annat genom att låta Lukas Moodyssons film "Lilja 4-ever" ingå i sin anti-traffickingkampanj.
Men bilden av flickan som förälskar sig i en hallick och utlovas ett arbete som servitris i väst, utmanas allt oftare av migrationsforskare från hela världen. Dessa migrationsforskare argumenterar för att trafficking snarare borde beskrivas som en korrumperad form av migration. Visserligen finns det människohandlare som lockar fattiga kvinnor med falska löften, men det är inte hela sanningen.

Regeringens handlingsplan bortser från att prostitution är ett av få alternativ för människor i mycket desperata lägen att aktivt förändra sin situation. Ofta skiljer sig "traffickingoffer" eller "migrerande sexsäljare" inte från andra migranter i avseendet att de lämnar sina hemländer med en förhoppning om att kunna spara ihop pengar för en bättre framtid, för att försörja familjemedlemmar eller för att finansiera sina barns utbildning. Bristen på legala migrationsmöjligheter och västvärldens allt strängare gränskontroller tvingar migrationsvilliga människor att söka sig till kriminella kretsar. Hur ska de annars ta sig till Europa? En repressiv politik minskar därför inte människohandeln, utan bidrar tvärtom till större desperation och utsatthet, och till en mer avancerad kriminalitet.

Genom att osynliggöra sambanden mellan migration och människohandel ger regeringen uttryck för en förlegad kvinnosyn. Liksom tidigare åtgärder fokuserar den planerande traffickingpolitiken på utländska kvinnor i den svenska sexbranschen.
Fattiga män som försöker ta sig till Sverige för att förbättra sin situation betraktas i stället som illegala invandrare. Kvinnor säljs och män migrerar, lyder föreställningen. Åtskillnaden mellan "sålda" kvinnor och "migrerande" män osynliggör å ena sidan kvinnors handlingskraft, och å andra sidan våldet som också män kan utsättas för när de i avsaknad av legala migrationsmöjligheter tvingas att kontakta smugglare.

De flesta utländska kvinnor som finns i sexbranschen i Europa har haft goda grunder att migrera. Migrationsforskaren Rutvica Andrijasevic har undersökt anti-traffickinginformationen som fördelas av hjälpprojekt i Östeuropa. Andrijasevic menar att många av dessa upplysningsaktioner missar sina syften, då kvinnor som försöker fatta medvetna beslut inte känner igen sig i kampanjer om naiva tjejer som söker jobb som servitris i väst men hamnar hos en hallick. Försöken att avhålla kvinnor från att lämna sina hem ifrågasätts av migrationsforskare som påpekar att inte ens vetskapen om livsfarorna som är knutna till illegal invandring avhåller desperata människor från att ta sig till Europa.

Varje överlastad flyktingbåt i Medelhavet är ett tecken på att det inte är sexköparnas efterfrågan som är den huvudsakliga anledningen till människohandel, utan snarare fattigdomen i migranternas hemländer och västvärldens restriktiva invandringspolitik.
Inte bara hjälporganisationer utan även polisen kämpar på förlorad mark om de utgår från en förenklad bild av trafficking. Att det är svårt att identifiera fall av människohandel om man utgår från fel mall vet även rättsväsendet. Människohandelsutredningen som överlämnades i april har undersökt varför lagen mot människohandel som trädde i kraft i juli 2002 ledde till färre domar än väntat. Fram till mars 2008 vann femton domar laga kraft. Utifrån intervjuer med åklagare konstaterade utredningskommittén att den verklighetsfrämmande beskrivningen av trafficking i förarbetet till lagstiftningen i många fall omöjliggjort en tillämpning av bestämmelserna.

Migranter och traffickingoffer utsätts för övergrepp och exploatering, men denna exploatering ser inte nödvändigtvis ut som regeringen föreställer sig. Med sin förenklande problembeskrivning riskerar regeringen dessvärre att inte hjälpa någon.

Susanne Dodillet
Expressen getinglogga
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag