Efter publiceringen av Muhammedkarikatyrerna i Danmark 2005 skapade konstnären Lars Vilks bilder där profeten Mohammed framställdes som rondellhund. Han har sedan dess levt under ett ständigt dödshot. I går greps sju personer misstänkta för en mordkomplott mot honom.
I Italien lever författaren Roberto Saviano med en ständig hotbild, efter att han skrivit boken "Gomorra" om den italienska maffians förehavanden.
Dessa båda européers levnadsöden utgör tragiska bevis för att yttrandefriheten och den konstnärliga friheten är allvarligt hotade i dag, också inom EU. Yttrandefriheten angrips från två håll. Dels från de radikala islamisterna, som i Vilks-fallet, dels av den organiserade brottsligheten, som i Saviano-fallet.
Ibland förleds vi att tro att mänskliga rättigheter angrips enbart i andra delar av världen, långt ifrån den svenska idyllen och den europeiska unionen.
Vi är snabba med att kritisera bristen på respekt för de mänskliga rättigheterna, i till exempel Kina, Kambodja och Bangladesh. Det gör vi med rätta, men vi måste också inse att vi har en hel del att göra för att städa vår egen bakgård.
Vi är alla offer när yttrandefriheten hotas. Angrepp på de grundläggande mänskliga fri- och rättigheterna är angrepp på oss alla. Vilks och Savianos sak är vår. Det är därför det är så viktigt att vi framhåller våra grundläggande rättigheter att tala, tänka, skriva och tro. Fria medier utgör fundament i varje demokrati, precis som rätten för människor att samlas och att organisera sig. Grundläggande mänskliga fri- och rättigheter utgör själva stommen för den europeiska gemenskapen. Det är på den grunden vi bygger allt annat samarbete, må det handla om den inre marknaden, klimat eller ekonomi.
Jag vill inte leva i ett samhälle där konstnärer, författare och journalister är rädda för att skriva, producera och visa sina verk. Den dagen en tidning inte publicerar fritt, den dagen en författare inte vågar beskriva sin verklighet och den dagen en konstnär tar till självcensur av rädsla - då lever demokratin farligt. Visst ska vi kritisera och ifrågasätta, men ingen skapande röst ska få tystas!
Själv har jag ofta kritiserat konstnärliga verk utifrån estetiska principer och högt ställda kvalitetskrav. Men jag menar att det är ett oeftergivligt krav att alltid och i varje sammanhang försvara konstnärers och författares rätt att uttrycka sig, oaktat egna preferenser.
Jag är präst till yrket och tjänstgör fortfarande så ofta tiden medger. Jag hävdar att alla religioner tål att diskuteras, debatteras och ifrågasättas.
Ingen religion uppmanar i sina urkunder till förföljelse av oliktänkande. De som tolkar texterna så företräder inte den religion man säger sig vilja försvara, utan helt andra, mörka krafter.
Nu ser vi ytterligare ett sorgligt exempel på att yttrandefriheten måste försvaras med kraft, också i EU:s medlemsländer. Gripandet på Irland av de sju personer som misstänks ha planerat mord på Lars Vilks vittnar om detta. Det visar också på behovet av ett utökat polisiärt samarbete inom EU, något som jag driver som Europaparlamentariker.
Salman Rushdie, Taslima Nasrin, Orhan Pamuk, Roberto Saviano och Lars Vilks. Listan skulle kunna göras mycket längre. Alla har de betalat ett högt pris och alla utgör de bevis för att yttrandefriheten aldrig någonsin kan tas för given. Ord kan vara farligare än vapen och bilder mer provocerande än något annat för de totalitära krafter som inte kan hantera demokratins redskap.
