En av mina politiska förebilder har valt att lämna politiken. Och det politiska livet blir helt plötsligt fattigare. Det är ju inte färre kvinnor vi behöver i politiken - det är fler! Dessutom är det precis den sorts kvinna som Kristina Axén Olin är som behövs i politiken. Den varma, mänskliga. Personen som hela tiden bryr sig. Hon som kan kommunicera. Och som har en utstrålning och ideal som få.
Priset är för högt, säger hon. Och så är det säkert.
Ensamstående med tre barn, med ansvar för 30 miljarders omslutning i Stockholms stads budget men också med ansvaret för gympakläder och simskola. Dessutom med kravet på sig själv att vara stålkvinnan som klarar precis allt. Jonglören som klarar att hålla åtta bollar i luften samtidigt. Visst går det. Ett tag. Men resultatet är egentligen inte konstigt. Det ska inte vara omöjligt för en ensamstående förälder med barn att kombinera familjeliv med politisk karriär. Avgången är en högt ljudande väckarklocka för alla oss andra som finns i den politiska sfären.
Kanske var hon för mänsklig? Är de höga krav som finns på människor inom politikens toppskikt befogade? Eller är det - o, märkliga tanke - möjligt att ändra och förändra villkoren för politiskt arbete?
Avhoppet väcker förstås frågor om hur det står till med jämställdheten för kvinnor i politiken i världens mest jämställda land.
Därför är det hög tid att vi lyfter frågan till ytan och frågar oss vad en duktig politikers avhopp får för konsekvenser, inte bara för den enskilda individen utan för alla kvinnor.

Det ställs oerhört höga krav på kvinnor inom politiken och de har många roller att fylla som både framgångsrika karriärkvinnor och föräldrar. De förväntas kunna balansera och kombinera föräldraskapet med karriären, de ska vara omhändertagande och ansvariga för familjen och samtidigt prestera på topp politiskt.
Dessutom har många av dessa högpresterande kvinnor väldigt höga krav på sig själva och egna högt uppsatta mål att leva upp till och en enorm vilja att lyckas och arbeta för vad de brinner för och tror på.
"Duktig-flicka"-syndromet lever vidare. Man SKA klara allt och aldrig svikta.

Samtidigt ska man som offentlig person tåla att konstant granskas kritiskt av medier och leva upp till motstridiga krav från alla håll och kanter.
Normala arbetstider förekommer sällan och som politiker är man i tjänst alla dagar om året och förväntas prestera maximalt vid alla tillfällen. Och man premieras ofta utifrån delaktighet: ju fler möten man kan delta i på kvällar och helger, desto mer engagerad och flitig blir man sedd som.
Så kan vi inte längre ha det. Det får vara slut med tesen "flest möten vinner" - det vill säga kommer högst på valsedeln. Dubbelarbete är alltså bara förnamnet på kvinnliga politikers vardag.

Kvinnors roll i politiken är tung och det är hög tid att vi förändrar förutsättningarna för kvinnor att kunna kombinera familjen med karriären.
Ingen ska behöva välja bort barn och familj för karriären eller tvärtom, det är knappast rättvist. Vi måste sluta blunda för problemen.
Det behövs många fler kvinnliga politiker på tunga poster och vi måste ändra arbetsformerna så att de blir rimliga.
Det ska inte vara så att den som kan gå på flest sammanträden vinner. Det är mycket viktigt att vi för ett djupare resonemang och ser avhoppet som en viktig väckarklocka för hur verkligheten ser ut för kvinnliga politiker. Vi måste sätta i gång ett förändringsarbete både på både kommunal nivå, i landstinget såväl som på riksnivå. Alltför många blundar när de ser att kvinnor är på väg att drunkna i arbete.

Det är inte ett förändringsarbete som kommer att ge resultat över en natt, det krävs även en förändrad attityd inom hela det politiska etablissemanget och organisationsstrukturerna kring det - inte minst inom mitt eget parti.
Men det är ett nödvändigt arbete om vi vill värna vår demokrati och arbeta för att fler ska vilja - och kunna - vara delaktiga.
Jag är glad över de reformer som regeringen har genomfört, däribland jämställdhetsbonusen och skattelättnader för hushållsnära tjänster för att nämna några konkreta exempel, men det räcker inte med det.
Därför är det viktigt att vi synliggör och diskuterar problematiken och frågorna som inte har tagits på allvar, varken i vårt parti eller andra.
Kvinnorollen - att en kvinna ska vara duktig och klara av nästintill allting - sitter djupt.
Politiken är förstås inte den enda sfären där det gäller, men problemen där är tydliga. För vad är alternativet? Jo, att fler kvinnliga politiker sliter ut sig och väljer att hoppa av


Magdalena Andersson
Ordförande
moderatkvinnorna