I höst tillsätter regeringen en Framtidskommission under ledning av statsministern. Det är en bra idé – men kommissionen skulle kunna spara tid genom att först gräva lite i skrivbordslådorna. Många studier har redan gjorts, bland annat av Globaliseringsrådet.
Utmaningarna är inte okända, lösningarna är inte höljda i dunkel.
Vi svenskar blir äldre. Allt färre arbetande måste försörja allt fler pensionärer. Mellan 2020 och 2035 ökar antalet svenskar över 85 år med 67 procent. Ökad efterfrågan på vård och omsorg kombinerat med standardökning kan kräva en kommunalskatt kring 50 procent. Samtidigt får vi inte tillräckligt många nya växande företag. De befintliga utsätts för hård konkurrens från länder som snabbt tar till sig ny kunskap och teknik.
Volvo är inte det sista anrika storföretag som kommer att hamna i kinesiska händer.
Redan i dag är världens största bank kinesisk. Det största bilföretaget är japanskt, den största elektronikproducenten koreansk, det största stålföretaget indiskt och största cementbolaget mexikanskt. Om G7-gruppen ska samla världens rikaste länder kommer alla västländer utom USA åka ut före 2050.
Syd och öst nöjer sig inte längre med det lågbetalda, arbetsintensiva jobbet. De klättrar snabbt i värdekedjan och utför allt mer av utveckling och tjänsteproduktion. Antalet arbetande forskare i världen ökade med nästan 50 procent de senaste tio åren. Kina tredubblade forskningssatsningarna.
Lösningen för Sveriges del är att förbättra villkoren för skapande. Vi kan minimera beskattningen av arbete och kapital, och i stället beskatta konsumtion och miljöförstöring mer. Vi kan skattebefria alla som jobbar vidare efter 65 år. Vi kan göra det möjligt att privat betala för extra tjänster utöver en skattefinansierad bas i välfärdssystemen. Det kan också göra utbildning och vård till exporttjänster.
Sveriges roll i globaliseringen är central. Ett litet land klarar sig inte utan andras idéer, varor, tjänster och marknader. Vi kan inte planera fram ny teknik och framtidsbranscher. Det enda vi vet om framtiden är att den bjuder på överraskningar. Därför behöver vi en liberaliserad arbetsrätt, som gör att företag omedelbart kan satsa – och även snabbt avveckla.
Men det kanske viktigaste för vår framtid är paradoxalt nog svartmålat i debatten: invandringen.
Idag talar Jimmie Åkesson i Almedalen. Han leder ett parti som utmålar invandring som ett hot mot Sveriges välfärd. I själva verket är det tvärtom.
Fler händer som arbetar, fler hjärnor som tänker och fler konsumenter som handlar – de hjälper oss att hantera arbetsbristen, de breddar också Sverige mentalt. Allt mer idéer, kultur, teknik och affärsmodeller utvecklas utanför västvärlden. Att fler människor rör sig över gränserna ger en naturlig cirkulation av dessa idéer och förstärker handeln med ursprungsländerna.
Vinsten är densamma som med handel – bara större. Att folk arbetar där de efterfrågas mest ger mer till både köpare och säljare. Eftersom en stor del av lönen skickas hem gynnar det även hemlandet.
I boken Exceptional People visar tre brittiska forskare att helt fri invandring kan öka världens välstånd med hela 39 000 miljarder dollar över 25 år. Låt oss ta den siffran igen: 39 000 miljarder dollar. Det är lika mycket som BNP i USA, EU, Kina och Japan – tillsammans.
När befolkningsantalet börjar sjunka i de rika länderna lär dragkampen om invandrare öka. Då vill det till att Sverige tidigt visar sig välkomnande. Regeringen och Miljöpartiet har öppnat Sverige för arbetskraftsinvandring, men reglerna bör liberaliseras också för studenter och företagare. Det måste bli lättare att godkänna utländska examina och vi måste riva den politik som stänger invandrare ute från arbetsmarknaden.
Framtiden är ingen plats vi letar upp, det är en plats vi skapar – i våra drömmar och i vårt anletes svett. Ju fler vi är som skapar den, och ju mer andras erfarenheter och kunskaper skiljer sig från våra, desto öppnare, bättre och rikare kommer den platsen att bli.
JOHAN NORBERG
Johan Norberg är författare och idéhistoriker. 2007 skrev han den första underlagsrapporten till regeringens Globaliseringsråd.
