Nyligen gick vi i Afrosvenskarnas riksförbund ut med att vi stödjer svenskkongolesen som JK-anmält ”Tintin i Kongo” för hets mot folkgrupp. Afrikanerna i seriealbumet tecknas genomgående på ett sätt som för tankarna till högerextrema nidbilder, med förstorade läppar, stora ögonvitor och dumma ansiktsutryck. De framställs som mindre vetande varelser och de faller på knä inför Tintin som de utropar till sin hövding och kallar ”en stor vit man”. ”Tintin i Kongo” publicerades första gången på 1930-talet i det koloniala Belgien. Mannen bakom verket, Hergé, har i efterhand uttryckt sig ångerfullt och menat att han var pressad att skriva albumet av sitt förlag som ville lära belgiska barn om kolonin Kongo på ett sätt som legitimerade det ohyggligt grymma belgiska kolonialstyret. Hergé gjorde avbön men den svenska utgivaren Bonnier-Carlsen kan knappast sägas göra detsamma när de år 2005 ger ut en nyutgåva av ”Tintin i Kongo” som marknadsförs till svenska barn och ungdomar. Förlaget Bonnier-Carlsen passerar klart gränsen för det smaklösa och går över till det rent rasistiska genom att i vår tid ägna sig åt att sprida kolonial propaganda från 1930-talet. På Bonnier-Carlsen tycks man tro att tryckfriheten ger carte-blanche att publicera grovt rasistisk material. Men det gör den inte. I Tryckfrihetsförordningen står det klart och tydligt att det inte är tillåtet med ”hot eller missaktning för folkgrupp av viss ras, med viss hudfärg, av viss nationalitet eller etniskt ursprung eller med viss trosbekännelse”
 
I en debatt i går i P1 morgon mellan Kitimbwa Sabuni och Björn Wahlberg, översättaren av Tintin i Kongo, ansåg Wahlberg att albumet ska ses som ett tidsdokument för 1930-talet och att läsarna nog är kompetenta att göra det. Men hur förväntar sig Björn Wahlberg att barn och ungdomar ska kunna göra sådana bedömningar, när han inte ens själv är förmögen att inse det allvarliga i att i bild och skrift framställa afrikaner som lägre stående varelser. Björn Wahlberg tycks helt omedveten om att massor av människor i Sverige dagligen kränks på grund av sin hudfärg. I sitt förord till ”Tintin i Kongo” skriver Wahlberg att ”det står klart att humorn i albumet är av tidlös allmängiltig och tidlös karaktär”. Frågan är: för vem och på vems bekostnad?
 Trots röster som menar att yttrandefriheten måste väga starkast i sådana här frågor har mycket av den grövsta rasismen i offentligheten rensats bort på senare tid.

I Sydafrika där svarta människor har ett visst inflytande är ”Tintin i Kongo” bannlyst och ges inte ut av förlagen. Men även i länder som Storbritannien och USA har bokhandlarna visat förståelse och respekt genom att ta bort ”Tintin i Kongo” från sortimentet eller flytta den bort från barn- och ungdomshyllorna till vuxenavdelningen. Skillnaden mellan dessa länder och Sverige är att man i de förstnämnda valt att inte blunda för den mörka historien, för slavhandeln och kolonialismen samt erkänna att rasism är ett problem även i dag. I Sverige stannar vi vid en diskussion om sverigedemokraternas frammarsch i valet 2006, men blundar för den strukturella rasismen som förhindrar människor från att delta på lika villkor i ett demokratiskt samhälle.
 
Inom bokbranschen behövs det fler kloka människor som Larry Lempert, enhetschef på Stockholms stadsbibliotek, som i gårdagens Expressen menade att om folk upplever Tintin i Kongo som kränkande tar biblioteket gärna en diskussion om seriealbumet och är även beredda att gallra bort det. Det måste vara okej att visa civilkurage och bekämpa rasism i alla dess skepnader.


KITIMBWA SABUNI
Kitimbwa Sabuni är samordnare i Afrosvenskarnas riksförbund.

FATIMA DOUBAKIL
Fatima Doubakil är styrelseledamot i Afrosvenskarnas riksförbund.