I september kommer Turkiets president Abdullah Gül till Sverige. Besöket kommer att beskrivas som historiskt, eftersom det är första gången en turkisk president besöker vårt land.

Presidentbesöket är ett bra tillfälle att uppmärksamma de systematiska övergrepp som pågår i Turkiet. Tiotusentals människor har flytt till Sverige från detta förtryck. Vi behöver inte gå ända tillbaka till folkmordet på armenierna 1915 eller den nästan sekellånga förnekelsen av kurdernas existens och språk för att förstå att allt inte står rätt till i Turkiet. Det räcker med några exempel från det senaste året.

Under mellandagarna 2011 dödade turkiskt stridsflyg 34 kurdiska bybor i Uludere nära gränsen till Irak. Byborna misstogs för att tillhöra PKK-gerillan. Trots att det gått ett halvår har ingen ställts till svars för massakern. Den ende som har fått ta konsekvensen är journalisten Ali Akel på tidningen Yeni Safak. Han kritiserade premiärminister Recep Tayyip Erdogans hantering av skandalen, och fick sparken.

Några månader senare talade Turkiets inrikesminister Idris Naim Sahin, tillika partikollega med president Gül, vid ett möte i Istanbul där deltagare höll upp plakat med texten "Alla armenier är horungar" ("Hepiniz Ermenisiniz, Hepiniz Piçsiniz").

Hatbudskapen tycks inte röra inrikesministern i ryggen. Däremot lät hans ministerium häromveckan inleda en utredning angående en vägskylt utanför staden Diyarbakir. På skylten står det provokativa budskapet "Välkommen". Ordet "välkommen" anses hota Turkiets territoriella integritet, därför att det inte bara står skrivet på turkiska, utan också på kurdiska och armeniska.

En annan som fått bekymmer med Turkiets språkpolitik är Favlus Ay. Han är assyrier. Assyrierna/syrianerna är kristna som fått plikta med sina liv i tiotusental och fått se sin egendom konfiskeras av turkiska staten eller kurdiska klaner. Till exempel försöker turkiska staten att konfiskera ett av världens äldsta ortodoxa kloster Mor Gabriel. Favlus Ay har dock ett mer näraliggande problem. Han har inte rätten till sitt assyriska namn. När han förra året ansökte om att byta till sitt släktnamn Paulus Bartuma gick ärendet hela vägen upp till Turkiets författningsdomstol. Där blev det blankt nej med motiveringen att det inte är tillåtet att ta ett namn som hänvisar till en utländsk folkgrupp eller nation.

Ett annat budskap som fått konsekvenser stod skrivet (bara på turkiska, som man får) på en banderoll som hölls upp av två studenter när premiärminister Erdogan höll ett möte i Ankara. Studenterna hölls häktade i över ett år och de har nu dömts till åtta års fängelse. Vad stod det då på banderollen? Jo, det stod "Parasiz egitim istiyoruz alacagiz". Det betyder ordagrant "Vi vill ha gratis utbildning och vi ska ta det". Detta politiska krav renderar alltså långa fängelsestraff i Turkiet.

Den svenska välfärdsstaten, med gratis utbildning som viktig hörnsten, skulle förmodligen rubriceras som brott mot mänskligheten av samma turkiska åklagare och domare. Om studenterna däremot skulle ha krävt gratis religiös utbildning skulle de ha sluppit skaka galler och i stället erbjudits medlemskap i regeringspartiet AKP.

En annan som skakar galler är Mehmet Tahir Ilhan. Han dömdes för några veckor sedan till 8,5 års fängelse för att bland annat ha bedrivit "propaganda för terroristorganisation". Hur det har gått till är svårt att förstå eftersom Tahir Ilhan är döv och stum sedan födseln och därtill varken kan läsa eller skriva. Men sådana handikapp är inga förmildrande omständigheter för rättsväsendet i Turkiet, i alla fall inte om den anklagade är kurd.

Låt inte presidentbesöket reduceras till ett gemytligt kafferep på Arvfurstens palats och några kindpussar på Slottet.

Fredrik Malm, riksdagsledamot för Folkpartiet