Historiskt är förbudspolitik förknippat med Al Capone, lönnkrogar och hembränt destillerat i badkar. USA:s försök med normskapande lag var ett fiasko. Sverige klarade sig undan samma öde 1922 med minsta möjliga marginal i en folkomröstning.
2011 är det inte sprit, utan tobak. Trots att det är vetenskapligt klarlagt att snus är ett nära nog ofarligt substitut för rökning är det en olaglig drog i övriga EU. Få svenskar inser snusets roll för att förbättra landets hälsa, få européer vet vad snus är.
Mitt hemland Storbritannien bär skulden för EU:s misslyckade tobakspolicy. På 80-talet etablerade sig ett tobaksföretag i Skottland med en sötad snusvariant i en dosa prydd med en cowboy.
Britterna har ingen snushistoria. Det fanns ett kryphål i lagen som tillät försäljning till unga. Förskräckta antirökningsgrupper och kvällspress eggade upp en moralpanik och allt snus förbjöds.

År 1992 beslöt EU utsträcka förbudet till hela unionen, ensidiga förbud störde marknadsharmonisering. Få märkte - än färre brydde sig. Inte förrän Sverige övervägde medlemskap fick frågan liv. EU övergav sitt harmoniseringskrav, Sverige fick ett undantag.
Förbudet vilade på påstådd risk för muncancer och att det var en inkörsport till rökning.

Den första hypotesen var rimlig, då viss rökfri tobak från Afrika och Asien innehåller höga nivåer av cancerogena ämnen. Få visste att svenskt snus är annorlunda. Medan farliga nitrosaminer uppmäts till mer än 1 000 ppm (parts per million) i dessa tuggtobaksprodukter, är nivån i Sverige under 2 ppm.
När EU uppfann förbudet fanns lite kunskap om hälsoeffekterna. Men forskare på 90-talet kunde inte se någon skillnad i cancerfrekvens mellan snusare och icke-snusare. Dessa resultat var så övertygande att EU tog bort texten "orsakar cancer" från dosor. Men förbudet behölls.
Snus är ingen inkörsport till rökning, snarare det motsatta. Svenska män har sedan 70-talet haft ett exceptionellt ras i rökning, och därmed också för lungcancer bland industriländerna.
När folkhälsoforskare satte samman hela bilden blev det uppenbart att europeiska rökare hade berövats en produkt som kunde hjälpa dem att sluta röka. En studie uppskattade att 200 000 liv kunde räddas om hela EU upprepade "den svenska erfarenheten".

Flera internationella hälsoorganisationer och Sverige har ställt krav på EU att omvärdera förbudet. De möter motstånd från en kompromisslös antirökningslobby som ängsligt vill bevara ett av världens sällsynta förbud mot tobak. Ofta stöttade av starka kommersiella intressen inom nikotinläkemedelstillverkning.

Metoderna för att försvara förbudet är häpnadsväckande. Vetenskapliga rapporter manipuleras, data hittas på när så behövs.
2004 prövades förbudet av Europadomstolen. En rapport från Europeiska nätverket mot tobak var avgörande. Men formuleringen: "...har en ökad frekvens av cancer i munhålan funnits bland snusare i Nordamerika, men inte entydigt i Sverige" hade med Tippex justerats till: "En ökad frekvens av cancer i munhålan har hittats hos snusare" i den citerade versionen.

När Sverige senast ifrågasatte förbudet gick Folkhälsoinstitutet ut med att snus orsakar impotens. Dock avslöjades att det var en anslagsansökan om planerad studie som FHI upphöjde till forskning innan den ens var gjord.
EU:s förbud är en jättesuccé, få européer snusar. Som folkhälsopolitik är det lika misslyckat som vilken förbudspolitik som helst de senaste 200 åren. Genom att förvägra Europas nikotinister bättre alternativ kan snusförbudet kosta fler liv än all den förgiftade hembrända spriten i Al Capones USA.

Christopher Snowdon
Brittisk frilans-journalist och författare