Europas länder måste få bättre budgetdisciplin. Inkomster och utgifter måste gå ihop och enorma statsskulder måste betalas av. Så enkelt är det faktiskt: Man kan inte göra av med pengar man inte har. Detta oavsett hur långa nätter man manglar eller hur avancerade pyramidkonstruktioner man bygger med olika påhittiga räddningspaket.
I går skrev europaparlamentarikern Göran Färm, Socialdemokraternas talesman i budget­frågor, om Europaparlamentets dyra flyttkarusell. En viktig fråga där de svenska parlamentarikerna står enade. Men när det kommer till andra, betydligt större kostnadsposter visar man sanner­ligen inte samma intresse för att värna skattebetalarnas pengar. Socialdemokraterna röstade nämligen nyligen för att öka EU:s medfinansiering vid regionalstöd för medlemsstater med "finansiella svårig­heter".
Anledningen är att miljarder euro ligger och jäser i fonder, eftersom länder som Grekland och Italien inte har råd att plocka ut dem. Nu betalar medlemsstaten 15 procent av ett givet projekt - med den nya ordningen sänks detta till 5 procent. Detta är inget mindre än EU-bidrag för att ta emot EU-bidrag. Kommissionen beräknar att förändringen av kommer att kosta EU-budgeten 2 800 miljoner euro extra under 2012. Det finns dock ingen plan för hur detta ska kompenseras framöver, vilket är särskilt oroväckande.

Att minska medfinansieringen går helt emot den budgetdisciplin som EU påstår sig värna om. Det innebär tvärtom en exempellös belöning för budgetsyndare. Resultatet blir att de vilande stödfonderna töms så snabbt det bara går, med försämrad kontroll och större fel som resultat. Allt detta är välkänt, varför det minst sagt är anmärkningsvärt att förslaget passerade plenum i princip utan debatt. Det är samtidigt beklämmande att alla svenska socialdemokrater, som ju nuförtiden försöker göra ett nummer av sitt påstådda ekonomiska ansvarstagande, röstade för förslaget i Europaparlamentet.
Ibland får man höra att detta handlar om tillfälliga åtgärder. Som om det gjorde någon skillnad. En bra tillfällig åtgärd vore att strypa bidrag till misskötta länder, inte subventionera dem.

Så vilken väg ska Europa ta? Just nu sprids dubbla budskap kring receptet för ekonomisk återhämtning. Stramare budgetar och bättre kontroll? Eller vidöppna stödfonder och slappare revision? Samtidigt som Europas ministrar träffas och diskuterar hårdare budgetregler, röstar Europaparlamentet för att frigöra miljarder utan att öka kontrollerna. EU-kommission har till och med klargjort att man inte avser att sätta in mer noggrann genomlysning än vanligt när pengarna börjar flöda. Idén om vilka åtgärder Europa behöver tycks minst sagt spretig.
Den svenska regeringen har varit klok och kraftigt motsatt sig hela den här idén från början. I ministerrådet ­bildade man ­allians tillsammans med andra ­länder som bidrar med mycket pengar till EU. Detta eftersom man vet att det är ­avgörande för ­projektens kvalitet att de länder som tar emot bidrag också själva ­skjuter till pengar. När pengar nu blir ­billigare ­minskar naturligtvis det ­mottagande ­landets noggrannhet.

Men vissas iver att ösa ut stödmiljarder verkar vara svår att tygla. Efter att ha röstat för förändrad medfinansiering för regionalfonderna tog Europaparlamentet än en gång ställning för att subventionera ytterligare bidrag - denna gång för jordbruksfonderna. Och den här gången är det faktiskt ännu allvarligare. Vi talar i vissa fall om att öka EU:s medfinansiering från 50 till 85 procent. Vissa medlemsländer ska alltså knappt behöva riskera några egna medel när de genomför projekt med EU-pengar. Och även för jordbruksfonderna röstade Socialdemokraterna för. Hur förklarar Göran Färm detta? Varför fortsätter man att kräva ökat tryck och slappare krav i EU-fonderna? Varför hedrar man inte det där nya löftet om ansvar med medborgarnas pengar?


CHRISTOFER FJELLNER